Dags för nästa återpublicering i denna serie. För att gå tillbaka till tidigare inlägg ur denna serie så kan ni klicka på det namn som ni är intresserade av. Jag har tidigare skrivit om: Virvla, Lucky Rover, Björkens Lexie och Corlito RAA.
Diva var en ponny som jag red aktivt från ungefär maj 2015 till september 2017. Hon var 4 år när jag red in henne tillsammans med hennes ägare Maria våren 2015 (japp, samma Maria som jag nämnt i nästan alla avsnitt). Hon gjorde sin första tävlingssäsong 2016 som 5-åring och startade sedan ungponnychampionatet i dressyr för 6-åringa ponnyer 2017 trots att hon ändå låg ett år efter. Dessutom så red jag henne ungefär en gång i veckan, ännu mindre vintertid. Men under lite mer mer än två år så hinner det bli en hel del ridpass, jag kommer alltid att minnas Diva väl. Av flera anledningar. Här kommer vår resa:
Diva var enkel att rida in. Jag tror nästan att det hade gått att rida i alla gångarter redan första gången jag satt upp, men det gjorde vi såklart inte. Men från att jag varit upp första gången så tog det inte lång tid innan vi red obehindrat i alla gångarter i båda varven. Hon hade det så naturligt i sig.
Men när det var dags för inhoppning så fick jag snart slita mitt hår. Hon var väl förberedd från marken innan. Hon hade gått mycket över bommar. Hon visade tydligt att hon älskade att hoppa. Att hon skulle emellan stöden fanns naturligt i henne. Dock var hon markskygg… Om det gått en längre period utan att vi hoppat kunde vi få lite problem hemma, men det var snabbt löst. När vi däremot skulle börja hoppa borta så tog det TVÄRSTOPP. Jag kunde inte få henne över en bom ens! Och när hon väl tog mod till sig att gå över bommen så ångrade hon sig och kastade sig bakåt samtidigt som hon råkade dra med bommen med framhoven. Såklart var hon ännu räddare nästa gång, haha.
Vi åkte iväg gång på gång, till samma ridhus, och endast en bom. MEN DET GICK BARA INTE. Jag slet mitt hår och jag minns att vi likgiltigt konstaterade ”Ibland får man välja om man ska skratta eller gråta”. Vi valde att skratta såklart. Eftersom att Diva visade att hon gillade att hoppa hemma så hängde vi i, hade hon rent av ogillat att hoppa jämt så hade vi bara struntat i det. För varför ge sig tusan på något bara för att?
Till slut kom vi över bommen, och bommen blev till bommar och bommar blev till små hinder.
Så under våren 2016 så fortsatte vi att utmana oss själva på hemmaplan med grindar, vattenmattor & kombinationer medans vi höll det väldigt lätt och okomplicerat på bortaplan. Diva var alltid pigg och positiv att rida. En frisk fläkt. Rolig. Sög tag ordentligt i hinderna utan att bli het eller stressad. Bara en härlig vilja till att ta sig framåt. En jättehärlig ponny att hoppa!
Första gången över en kombination.
Under försommaren 2016 så kändes Diva så pass säker att vi vågade vi oss ut på vår första tävling. Diva betedde sig som att hon aldrig sett ett hinder tidigare och vi vägrade ut oss. Men en gång är ingen gång, vi gjorde snart ett nytt försök!
Nästa start blev mycket bättre, vi gick i mål med ett nedslag. Sedan gjorde vi ytterligare två starter i hoppning under 2016 där vi hoppade felfritt!
Under 2016 så gjorde vi även debut på dressyrbanan. Vi gjorde tre starter i LB:1 som blev bättre för varje gång. Första starten slutade på 57%, andra starten på 61% och tredje starten på 65%.
I slutet av 2016 var vi här!!! Vi hoppade banor på ett mycket trevligt sätt (enligt mig) och hon hade testat på några få starter i både hoppning & dressyr. Att vi tidigare detta år inte ens kommit över en bom (och att det var så svårt att jag någonsin undrade om vi skulle kunna ta oss över hinder) kändes otroligt långt borta. Dessutom var hon otroligt rolig & enkel att hoppa, trots att hon bara var riden i 1,5 år här (och såklart fått flera vilor) så kändes det lekande lätt. Hon kändes så himla glad och gav mig ofta stora leenden just för att hon kändes så positiv.
I slutet av 2016 eller i början av 2017 så kläckte jag iden att vi kunde försöka att kvala till ungponnychampionatet för 6-åriga ponnyer. Det går i LA hoppning & dressyr för 6-åringar. Att vi skulle hoppa LA hoppning var ju otänkbart, men dressyren kändes inom räckhåll. Målet för 2017 blev helt enkelt att debutera LA och sedan försöka kvala till championtatet. Så vi lade hoppningen på hyllan och satsade på dressyren.
Några klipp från min & Divas ritt dag 2. Ritten dag 1 var lite bättre. Men ändå två riktigt jämna program. Visst ser man att hon är lite ostadig, men jag tycker att hon är på god väg i alla moment och att vi visar upp oss på ett trevligt sätt. Jag tycker att vi gjorde en mycket bra prestation med tanke på våra förutsättningar, men jag ser också hur mycket min ridning utvecklats sedan dess. Och tur är väl det med tanke på hur mycket man ridit & tränat sedan dess!
Japp, och det var tiden med Diva. Precis som alla andra hästar så har hon varit viktig på sitt sätt för min utveckling. Roligt att ha fått vara en del i ytterligare en unghästs utbildning, det är alltid värdefullt inför framtiden på ett eller annat sätt. Att jag ridit så många olika hästar har gjort mig säkrare när det gäller att rida nya hästar, men också gjort mig mer komplett som ryttare överlag. Totalt gjorde vi 14 tävlingsstarter tillsammans under de två år som jag red henne. Sedan ungponnychampionatet 2017 så har hon varit Marias ridhäst på heltid🌟
Lämna en kommentar