NÄE!!!

Ridhus med Ida idag. Och vilket j*vla skitpass. Kunde inte ens rida henne på en rak linje och göra en simpel övergång mellan skritt & trav. Kämpade massor med en så enkel sak, men hon var bara så stressad. Slingrar sig i skritten mellan övergångarna och hittar ingen ro. Tillbaka till stressade Ida alltså, hon som varit så lugn nu ett tag. Blir så ledsen att en sådan basic grej inte sitter trots all träning jag gör. 

Kanske var det träningsvärk från tävlingen, eller att hon hunnit bli blöt innan ridpasset. Eller så är jag exakt så dålig. Hur eller hur så har jag slösat en hel kväll och även pengar på något som var mer slitsamt än nyttigt. Jag får panik inombords när jag känner att träningen varit slitsam på hästen. Jag höll god min och försökte verkligen rida igenom det, hade jag vetat att jag skulle misslyckas hade jag inte ens åkt. Men det är ju inte så livet är, det kommer inte med facit. 

Dagar som dessa önskar jag att vi hade ett ridhus. Dels för att kunna träna lite oftare, men också för att slippa slösa bort så mycket tid på åkande. När det inte ger utdelning så är det riktigt tradigt rent ut sagt. Jag hinner liksom inte rida ordentligt om det finns annat planerat, jag kommer liksom in från stallet ca 19:30 om jag kommit iväg SNABBT efter jobbet. Det gör att jag just nu känner extra stor stress eftersom att planeringen är fullspäckad resten av veckan. Så jag får liksom lämna denna sörja till nästa vecka då det inte ser ut att hinnas med ytterligare en resa till ridhus denna vecka. GAAAAHHHH!!! Visserligen skulle jag kanske kunna åka imorgon, men om hon nu har träningsvärk känner jag att det är lika bra att hon får jobba lite på lina eller aktiveras på ett annat sätt. Kanske det är lika bra att sitta ner i båten, glömma detta och börja om på ny kula nästa vecka. Hade bara önskat att vi kunde få till en lite mer sammanhängande träningsperiod snart. Men det där med träningen går ju i vågor som mamma just konstaterade, för ja, jag var såklart tvungen att prata med mamma för att kunna lugna ner mig. 

Blir jag galen av hästar? Svar ja. Om jag tagit på mig offerkoftan? Svar ja. Tycker otroligt synd om mig själv just nu, haha.