Idag åkte jag, mamma, Lillan & Palle till ridhus i snön. Det blev lite dramatiskt. När vi nästan var framme så levde transporten om som bara den. Det visade sig att Palles grimma gått sönder och sedan började han & Lillan bråka. Eller i själva verket tror jag inte att Lillan hade något med det att göra, utan att han gav sig på henne. Hon gjorde nog bara sitt bästa för att hålla sig undan. Ibland blir man bara så trött. Palle har ju skrittats i 2 veckor på grund av en hovböld, och han är SÅ PIGG. Han är verkligen på ”röra om i grytan-humör”. Trots detta så klev Lillan snällt på transporten när vi skulle hem igen. Hon är verkligen så förlåtande🤎
Som tur var så hade jag med mig en extra grimma i transporten. Man trodde ju aldrig att man skulle få nytta av den, men det fick jag alltså idag!
Palle har varit väldigt öm i sin hov. Men idag kunde mamma trava & galoppera honom. Så skönt!
Jag red andra ridpasset på Lillan och oj vad fin hon var idag! Jag travade bara eftersom att hon blir lite hetsig och vill förekomma när hon tror att vi ska galoppera. Det passar extra bra att bara trava och traggla med att hon ska vänta och ta det lugnt just nu, det är bara andra passet och hon har vilat länge. Vi behöver inte trimma i galopp än. Hon var lugn i 95% av passet och kändes riktigt fin nästan hela tiden. Vi red lite skänkelvikningar och de har aldrig varit så bra. Ett riktigt bra pass som jag faktiskt är extremt nöjd med. Flera utav de saker som jag vill ska funka bara funkade💪
Dessa små screenshots gör inte mamma & Palle rättvisa. De fick verkligen till ett PANGPASS idag. Vi åkte nämligen ytterligare en resa till ridhuset idag. Det som mamma & Palle visade idag var bland det bästa som jag sett i vissa avseenden.
Det gick som på räls. Palle jobbade på så fint samtidigt som han såg så himla harmonisk ut. Kommunikationen & kontakten var så bra!
En stor skillnad idag var att mamma kunde rida HELA svängen. Det är lätt att rida in i en sväng. Det är en annan sak att behålla perfekt spårning, väg, rytm, form och lösgjordhet hela svängen ut. Det är sällan man ser någon komma ut ur en sväng på det exakta fina sätt som de kom in i den. Varför är det så viktigt då? Jo, innan det sitter så är det svårt att använda svängarna till sin fördel. Dessutom kommer det ofta en uppgiften efter en sväng. Kanske ett hinder. Eller en bytesserie. Har du tappat hästen i svängen kommer du inte att ha hästen balanserad och rakriktad inför uppgiften.
Det låter kanske banalt, men de som är noga med sitt grundarbete vet hur svårt detta kan vara. Saker som dessa är sådant som vi jobbar på varenda ridpass!
Jajamän. I minus 18 grader som det var i morse så var det dags för tävling. Började med att bilen inte startade. Så pappa fick stiga upp vid 06:00 och styra upp det hela, haha. 15 minuter efter utsatt tid så var vi på rull.
Det var lite snabba puckar som gällde när vi kom fram eftersom att vi låg efter i tidschemat. Men allt flöt på bra. Jag tävlade för första gången i vinterridstövlar, extra fodrade handskar samt jacka. Det var nog omkring 10 minusgrader i Linköping, men det räckte gott & väl.
Framhoppning och tävlingsbanan var uppvärmda. Så det var iallafall varmt & skönt. Men temperaturskillnaderna gjorde att framhoppningen verkligen ångade. Kolla här (inte helt lätt om man har en spooky häst):
Jag & Palle startade 100 & 110cm idag. Ett nedslag i båda klasserna. I 100cm rev jag med benet. Så j*vla typiskt. Jag är alltid noggrann med att rida MITT på hinderna. Palle var lite spänd (vi passerade en stor skärm & flera högtalare) så jag lät honom gå lite på innerspår. Eftersom att han spände sig lite så hade jag honom inte runt min innerskänkel eller på yttertygeln. Istället för att räta upp honom på slutet så slappnar jag av, jag tror att det är lugnt. Det resulterar i att han välter i språnget och mitt ben touchar stödet. GAAAAHHH!! Så onödigt. I övrigt en runda som jag är nöjd med.
I 110cm så gör vi en fin runda igen förutom en liten *HOST* detalj. Vi ska rida en linje längs med väggen. 5 galoppsprång. Det är en solkatt i oxern in. Palle tittar till och hoppar verkligen upp sig. Vi landar djupt efter oxern (det vill säga nära bakbommen). Jag förstår att vi kommer att få långt på 5 galoppsprång, men jag är snabb och rider fram direkt. Trots detta så räcker vi inte fram. Jag vill att Palle ska gå av stort, men han vågar inte. Han lägger in ett till och det blir alldeles för nära. Översta bommen flyger all världens väg. Med facit i hand så skulle jag lagt in ett extra galoppsprång. Palle är äldre, det är vinter (vilket resulterar i mindre rörelse både hemma och möjligheterna till framridning på tävling). Han är helt enkelt lite för kort i sin galopp i det läget. Han var blixtsnabb med att svara mig, så det hängde inte på det. Dessutom låg linjen intill väggen, sådana distanser uppfattas ofta som längre. I övrigt en runda som jag är riktigt nöjd med också.
Lite onödiga missar, men det är lätt hänt. I grunden väldigt stabila & bra rundor. Jag är nöjd. Förhoppningsvis har vi lite mer flyt nästa gång.
Mot tävlingsbanan. I väntan på vår tur.
Vi åkte på en kontroll av nosgrimman varpå överdomaren sa: ”Oj, denna var verkligen bara här för prydnad”. Så det var ju skönt! Men något annat hade jag inte förväntat mig eftersom att jag vet att den sitter löst.
Idag tog jag, Palle & mamma en morgontid på öppen bana. Innan har vi jobbat på specifika linjer och hinder. Jag har valt ut delar av banorna vi varit på och jobbat med specifika pusselbitar. Men idag hade jag hela pusslet på plats och vi red hela banan två gånger efter uppvärmningen. Sista gången låg banan på 110cm. Lagom för oss just nu.
Vi har bara kunnat skritta ute i skogen det senaste. Dels för underlaget, men också för att se att allt känns OK efter Palles tappsko. Så det var väldigt välbehövligt att få trava & galoppera på framåt. Sträcka ut musklerna som blivit lite korta.
Nu för tiden tävlar och tränar man ofta på väldigt stora banor. Så det var lite ovant idag. Hinderna kommer fort ur sväng. Det gäller att kunna bibehålla en energisk och kraftfull galopp igenom svängen men ändå tillåta sig att ta tid på sig så att man inte jäktar iväg. Men både Palle & jag var med på noterna. Kändes toppen!
Här får ni följa med på både med & motgång. Tyvärr har det blivit en liten dos av det senare vad det gäller Palle😔😬
Igår när jag skulle hämta in honom så hade han en tappsko. Det är ovanligt när det gäller Palle. Jag ser att han verkligen stampat och SLITIT av skon. Det blev en ganska stor skada på hoven. Palle har dessutom lite dålig kvalité på sina hovar (speciellt bak), så man vill verkligen inte att det ska hända på honom. Och detta drabbade givetvis en bakhov!
PANIK!
Hovslagaren kunde komma redan idag (🙏🤎) och nu är faktiskt skon på igen. Jag får se vad Palle säger om det. Vi märker snart om han tycker att det känns OK eller om han inte gör det. Vi skrittade en sväng på 40 minuter idag iallafall och det tyckte han var skönt!
Däremot så lyckades han stampa på tygeln så vi passade på att dra sönder vårat hackamore-träns! TYPISKT! Störigt helt klart, men materiella ting går alltid att ersätta.
Idag har jag & Palle varit på öppen bana igen. Nu har vi ridit ihop oss, det kändes väldigt bra! Det märks att Palle stärkt sig i hoppningen under de senaste veckorna. Han börjar inte att hetsa när hinderna kommer upp lite i höjd utan han känns väldigt självsäker och stark i kroppen. Han väntar lugnt kvar och hoppar på kraft istället för fart. Eftersom att han stannar kvar i rytmen så känns det också väldigt behagligt och enkelt för mig.
Jag kände mig väldigt säker i min ridning idag och hade Palle varit i den formen som han var i för ett par år sedan så hade vi kunnat höja ännu ner. Men vi hoppade faktiskt lite högre än vanligt. Vi testade vingarna över ett räcke på 125cm. Palle har inte hoppat ett hinder på den höjden sedan han skadade sig. Det är flera år sedan nu. Men vi gjorde det lätt!
Bästa Palle. Han är en så fin, postiv och lättsam häst. Så rolig & underbar!
Jag & Palle åkte på öppen bana idag. Han var superduktig som vanligt! Väldigt roligt. Jag hostat på nätterna nästan hela veckan. Och inatt sov jag endast en timme eftersom att Idun bäljade i sig läderolja igår kväll. Kaos och panik blev det kan jag säga. Än så länge är läget stabilt. Återkommer gällande det. Så att jag faktiskt kunde koncentrera mig på hinderna var ju ett under. Men ridningen kändes väldigt bra och Palle är ju det bästa pillret som finns.
När jag hoppar så är det fokus på balans & rytm i första hand. Utan balans så är det svårt eller rättare sagt omöjligt att hålla en jämn rytm. Utan en jämn rytm är det väldigt svårt att se/hitta/känna en bra distans. Så för mig är de två punkterna den absoluta grunden till att kunna få till hoppningen. Och för att kunna rida i balans krävs det en viss lösgjordhet, harmoni och bärighet. Felar balansen grundar det sig enligt min mening i någon av de tre ingredienserna.
Något annat som är viktigt är vägen/styrningen. Att hästen går på den linjen som jag tänkt mig och att den svänger exakt där jag tänkt mig. Missar man på sådana saker är det lätt att tappa både rytmen och distansen.
Nu när jag inte rider Palle lika mycket så kan jag ibland känna att jag inte riktigt har 100% koll på vägen. Därför rider jag nästan varje pass innanför spåret för att få koll på alla delar samt styrningen. Många sitter och rider ett helt ridpass längs spåret, när de väl ska börja med en övning så märks det direkt att de inte har hästen ”där”. I ett varv så kanske hästen flyter ut lite, i ett annat faller den in.
När jag har balansen, rytmen och vägen kirrad så kanske jag försöker att utveckla min förmåga att använda olika tempo & steglängd. Men för mig & Palle räcker det just nu gott med att fokusera på balans, rytm, väg och distans till hindret.
Förra gången vi var iväg så var han lite väl hetsig mot hinderna. Idag kunde jag lägga ifrån mig handen och bibehålla balans & rytm. Genom att ge ifrån mig handen innan hindret så får han lite extra frihet i sin hals. Han kan sträcka ut den och läsa av hindret. Han får möjlighet att lyfta sin manke och få ett lite rundare språng.
Det var -16 när vi åkte iväg ca 09:00 imorse. BRR!!! Det var vinterridstövlarna på som gällde idag. Även om stövlarna är jättebra så är de lite klumpigare än vanliga ridstövlar, lite finlir i skänkeln försvinner tycker jag. Så jag hoppar bara med dem när de verkligen behövs. Men jag behövde inte särskilt mycket skänkel idag, haha. Palle var SUPERPIGG. Vi har endast skrittat tidigare i veckan. Dessutom så tyckte han förmodligen att det var lagom varmt, han har ganska mycket päls, så kylan passade honom perfekt.
När Palle blir pigg så gillar han att öka tempot mot hinderna. Gärna 2-3 steg innan. I det läget har han tunnelseende och han lyssnar inte, haha. Det kan vara frestande att börja förhålla och plocka i svängen innan hindret när man känner att hästen man sitter på är väldigt laddad. Men det gör bara saken sämre.
Jag tycker att jag hittade en bra ridning idag utefter förutsättningarna. Dels att han var väldigt pigg, men också att jag inte hoppar honom särskilt mycket längre. Jag fokuserade på att låta honom ta mig framåt igenom svängen, inte börja säkra upp för att jag vet att han vill iväg när jag vänder upp mot hindret. Börjar jag bromsa i svängen så börjar han snabbt att galoppera på stället, och det vill jag ju inte. Genom att hålla så jämna steg som möjligt så håller han sig lugnare. Börjar man bromsa mot hinderna så hamnar man snart i läget att man måste ”släppa iväg” för att låta hästen ta sig över hindret. Det brukar inte hjälpa varken Palle eller andra hästar att lugna sig, utan det blir ännu mer av & på. Så dagens lilla hoppning blev bra träning för mig, en påminnelse om att rida fram till handen och försöka att hålla rytmen även om hästen är pigg.
Han var iallafall superhärlig, fortsätter det såhär så är han snart i riktigt bra form!!!
Jag & Palle gjorde 8 starter i år. Vi placerade oss i 6 av dessa! Dessutom gjorde han 3 starter med mamma där han var felfri i samtliga!
Jag & Palle inledde vårat tävlingsår i april med en dressyrstart. Vi startade en LB:1 på hemmaplan. Bara för skojs skull, det ligger så nära. Jag hade inga egentliga planer på att tävla mer dressyr efter detta. Men i samband med att jag anmälde så fick jag en förfrågan om jag kunde rida för laget när jag ändå startade, och det kunde jag ju. Sedan fick jag ytterligare en förfrågan om jag kunde rida med laget resterande tävlingar också, och jag sa ja.
Jag & Palle fixade en stabil ritt och skrapade ihop 69% i LB:1. Det räckte till en tredjeplats i ett stort startfält på 29 starter. Eller, ett stort startfält för att vara dressyr rättare sagt. Laget kom dessutom på en fin andraplats denna omgång.
Det roliga med att rida i lag är att man möter samma ekipage (i stort sett) under alla omgångar. Det är lite spännande att se vilken ordning som domarna vill ha oss i. Om det skiljer mycket, eller om det samma ekipage som slåss om de ädlaste valörerna. Det bor ju en ganska stor tävlingsdjävul i mig, så jag var riktigt taggad på att försöka att slå dem som kom framför mig under nästa omgång.
3:a på hemmaplan, bra start på säsongen!
Nästa omgång gick av stapeln i Lenhovda. Hade det inte varit för laget så hade jag aldrig åkt dit för att starta en LB:1, men det blev en riktigt kul tävling. Även denna gång så red jag & Palle på 69%, men denna gången VANN VI KLASSEN🎉 Precis som i Eksjö var det 29 ekipage till start, och i stort sett samma startfält som det var där. Laget kom på en fin andraplats igen.
Nöjda & glada. Det är alltid roligt att vinna!
Tredje omgången med laget var ytterligare på en sådan plats som jag aldrig skulle åka till för att starta en LB. Nämligen Västervik. Och det är av den enkla anledningen att jag tycker att det för långt för att starta en sådan ”liten & oviktig” klass. Men vi kom ju med ett extra viktigt uppdrag, och det var ju att hjälpa laget till ta sig till finalen.
Denna gången var det 34 starter (!!!) i klassen. Jag & Palle slog till med 69% för tredje gången. Denna gången räckte det till en fjärdeplats. Laget kom precis utanför placering, men det räckte för att ta oss till final!
Bilder från Västervik.
Nästa tävling var just finalen. Den ägde rum i Åseda. Ytterligare ett ställe som aldrig hade hamnat på tävlingsplaneringen om det inte vore för laget. Jag & Palle gjorde en ganska bra ritt. Känslan var inte så bra som den varit på tidigare starter. Jag minns dock att det såg bättre ut på filmen än vad det kändes. Vi skapade ihop 65% och tog en fin femteplats i ytterligare ett stort startfält. Jag var inte 100% överens med domaren eller ordningen som hon placerade oss i. Men så är det ibland! Laget slutade på en fin andraplats i finalen!
Tänk så bra det blev, 2:a i finalen. Superkul!
Efter att dressyren var avklarad var det dags att tävla i lite hoppning. Vi åkte till Jönköping och startade 90 & 100cm. Vi hade ett nedslag i 90cm. I 100cm var vi felfria och placerade oss 2:a!
Bästa Palle!
Efter Jönköping åkte vi och tävlade i Huskvarna. Där startade vi 100 & 110cm. Vi placerade oss som 3:a i 100cm och sedan hade vi ett nedslag på näst sista hindret i omhoppningen i 110cm. Men han var riktigt fin!
Härligt avslut på säsongen.
När jag & Palle startade 110cm i Huskvarna så var det faktiskt första gången sedan 2022. Anledningen till att jag inte startade 110cm under 2023 var för att jag inte hann träna honom tillräckligt mycket. Vi hade ingen bana vid den tidpunkten och Ida är ju numera förstahästen i stallet. Det betyder att det är hon som får åka iväg och träna & tävla i första hand. Det tar tid att ligga på vägarna, så man hinner liksom inte göra det med alla hästar alltid. Förhoppningen är iallafall att hinna lite fler starter nästa år. Gärna på 110cm nivå. Har vi lite medvind så kanske vi rent av kan starta någon 115cm också? Hoppas!
