Kategori: Heart Paal

Idag har Palle & Lillan varit i ridhus. Mamma red Palle och jag red Lillan.

Lillan skötte sig exemplariskt idag. Senast hon gick var på dressyrträningen förra veckan. 6 dagars vila. Räknade med lite extra energi. När vi kom fram så var det ytterligare ett ekipage i ridhuset samt musik på. För ett år sedan hade jag inte kunnat rida Lillan då. Vi har tränat & tränat på att hon ska kunna hantera sådant, och än är det mycket kvar. Men om vi ska jämföra med vart vi började så har vi kommit ljusår framåt. Hon spatserade runt lugn som en filbunke. Jag bad henne att trava en gång på linan bara för att se att hon var med, och det var hon verkligen. Hennes innersta öra var vinklat mot mig och hon läste av mig noga för att kunna svara så snabbt som möjligt. Det var bara att hoppa upp och rida. Och åter igen så gav hon mig ett fantastiskt ridpass. Jag är löjligt glad. Nu känns hon verkligen stabil i ridhuset. Det kanske snart är dags för mamma att testa?

Palle skötte sig med bra såklart. Men mamma hade lite svårt att hitta ridningen idag. När hon ridit närmare 50 minuter (med många pauser såklart) så hittade hon det och de kunde avsluta med 8-10 minuters konstruktivt jobb. Och då jäklar fick de till några sekvenser som var riktigt bra. Speciellt i höger varv. Han var fint framme på båda tyglarna och följde det böjda spåret väldigt fint. Hade knappt kunnat göra det bättre själv. Jag har dock lite svårt att förstå hur det kan ta så lång tid att hitta sin sits och inverkan, men jag får tänka på att jag ridit Palle i 11 år och ridit betydligt mer överlag. Mamma måste bli lite kvickare. Känns det jobbigt och hästen går mer eller mindre dåligt så måste man ändra på något och att våga göra detta lite snabbare. Bland det svåraste med Palle är att han inte har den enklaste munnen. Han vill ha väldigt lätt kontakt, trots detta så kan han bli stark. Då gäller det att inte dra tillbaka. När han lägger sig på när jag rider så lättar jag på handen och/ eller balanserar upp honom för min sits samtidigt. Beror lite på tillfälle. Att lätta i handen när hästen blir stark har ingenting med att jag ”ger mig” att göra utan det är ett faktum att man måste vara 2 för att ha en dragkamp. Väldigt många hästar är inte särskilt starka trots att deras ryttare hävdar det, däremot så har de starka ryttare som själva möjliggör att det blir en dragkamp.

Idag blev det ridhus för Palle och Lillan. Vi var där i tisdags också. Dagens ridpass var likt det vi gjorde i tisdags. Vi travhoppade nämligen både idag och i tisdags. Mamma red Palle, och jag red Lillan.

Lillan blev ju lite stressig när vi hoppade i galopp senast. Största anledningen var nog att hon tappade balansen. Så balansen måste helt enkelt förbättras. Vi får bra hjälp utav det böjda spåret. Problemet är rakt spår, speciellt när vi rider innanför spåret. Lägg till ett hinder på det. Inte optimalt.

Så vi har backat lite. Vi travhoppar ett helt vanligt kryss med travbom innan. Lite upphöjt så att det ändå blir ett skutt. Både idag och i tisdags tog hon sig an uppgiften väldigt fint. Lugnt och harmoniskt. Kan inte önska så mycket mer. Det gäller att tänka efter och välja en uppgift som hjälper ens häst att göra rätt. En uppgift som de har möjligheten att utföra bra och som de stärks av, både mentalt & fysiskt. Annars har man snart stora problem.

Efter att vi hoppat fokuserade vi på galoppen. Jag red mycket innanför spåret och många olika vägar. Lite förvänd galopp också till och med, på en svag båge. Jag höll mig lätt i sitsen, händerna framför mig och fokus på att få henne bärig och balanserad. Lite svårt först, men sedan lossnade det ganska bra.

Jag är så nöjd med dagens ridpass på Lillan. Hon var så rolig och fin att rida. Älskar henne!

Palle och mamma fick också ett bra ridpass. Nu börjar äntligen Palle att komma igång. Han har gått ner lite i vikt och tränats mer det senaste. Vi har haft mycket fokus på honom och Lillan det senaste. Fortsätter det såhär så är han snart i ganska bra form. Hoppashoppas!