Palle släppte transportolyckan som hände i början av året snabbt. Faktum var att han aldrig lade någon vikt vid det överhuvudtaget. Det var som det aldrig hänt direkt efteråt. Ida var det tvärt om med. Hon var livrädd. Vi började med att transportera henne ihop med Palle (vilket har gått bra) och sedan successivt övergått till resor på egen hand. Det har också gått bra och hon har blivit lugnare & lugnare.
MEN (japp, det kommer ett men), trots att det gick bra till en början så kom det sedan ett bakslag. Och jag har aldrig haft en svårlastad häst. Jag tränar lastning med mina hästar lite & ofta från det att de är unga. Genom att göra det så har det sedan alltid gått bra med samtliga hästar. Palle & Ida har jag exempelvis rest mycket med själv genom åren.
I detta fall där det ligger ett trauma bakom så hjälpte inte min vanliga strategi. Hon har gått på transporten men jag har ju sett att problemet fortfarande är där (om that makes sense) vilket gör att det knyter sig vissa gånger. Det har absolut inte varit omöjligt eller farligt, men Ida har verkligen var inkonsekvent med sitt beteende. Jag har inte vetat vart jag har henne eller hur jag ska nå henne. Jag har inte vetat hur jag ska kommunicera med henne för att hjälpa henne att ta sig över denna puckel (som bara visar sig vid vissa tillfällen).
Så jag kallade hit min kompis som kan detta på riktigt. Vi tränade under förmiddagen idag och det gick verkligen jättebra. Jag har studerat och lärt, så nu har jag lite att jobba vidare med i veckan. Dagens lastträning kändes otroligt lovande inför framtiden, på slutet var Ida avspänd och kunde även backa ur lugnt på kommando vilket har varit ytterligare en sak som varit väldigt svår för henne.
Jag är så glad och tacksam att vi kan få hjälp med detta innan det blir ett ännu större problem. Supernöjd!
