Igår satt jag upp på Hayley för allra första gången. Hon har inte haft ryttare sedan december. Hon gjorde allt precis rätt så det kändes jättebra.
Jag hängde på henne i lördags för första gången och allt kändes tryggt & säkert. Så jag räknade med att kunna sitta upp igår, och det gick ju fint.
Jag hade ju en liten förhoppning om att visa Hayley på 3-årstestet, men nej, vi hann inte riktigt ända fram för att känna att hon är helt redo.
Det dök upp ett extra tillfälle att träna då jag blev inbjuden att delta under en medlemsutbildning för SWB:s medlemmar. Då visar man dem likt ett treårstest. Det kom ju som en skänk från ovan, jag tror att nämligen att hon är 2-ish tillfällen bort från att vara redo. Så det tillfället och det riktiga grenrepet hade nog gjort susen. MEN, tyvärr tyvärr så är det samma helg där jag lovat bort mig på jobb på bortaplan vilket är bokat sedan längre. Typiskt såklart!
Möjligheten att visa dem under sensommar/tidig höst finns ju med, men allvarligt talat så känns det som att det är ännu mindre löshoppningar under semestertider än vad det är under vintern. Eftersom att vi inte kan löshoppa hemma så blir vi tyvärr väldigt beroende av att andra arrangerar löshoppningar. Och rent krasst. I höst kan jag tycka att det ska vara fokus på att få igång ridningen på henne ordentligt istället för att prioritera löshoppningar.
Så nej, det blir tyvärr inget treårstest i vår. Men vi blickar vidare mot nya utmaningar och i slutändan så är ju treårstestet inget viktigt (även om det är superkul att visa om man har möjligheten). Det viktigaste i slutändan är ju att hon har fått åka iväg själv, hoppa hinder och se sig omkring i olika miljöer.
Idag fyller jag 30 år och jag har blivit bortskämd kan jag lova!
Har haft en sådan underbar dag som började på öppen bana med Ida. Sedan lite besök av familj & vänner.
Och sedan avslutade vi denna söndag med att tinga en valp. För ja. Vi ska bli hundägare igen! Så himla spännande. Mer om detta kommer!
2 kommentarerF*n också. Idag skulle jag gjort årets första tävling på Ida. Men gissa vem som fick stryka sig?
Igår kväll när jag skulle rida ett förberedande ridpass och känna så allt var OK så visade hon symptom på sin allergi. När pollen för al var hög för ett par veckor sedan så visade hon lite på eftermiddagen under några enstaka dagar. Sedan har det varit lugnt. Så allt har varit under kontroll vilket har känts kanonbra.
Men igår var det en varm & torr dag. Halterna av pollen var troligtvis högre än vanligt. Speciellt på eftermiddagen. Så hon visade symptom och det var lite mer än vad jag tycker är OK.
Beslutade mig för att hoppa lite hemma idag istället (förutsatt att allt var bra givetvis). Inga symtom idag och allt var tipp-topp. Så att åka iväg och hoppa en liten 110-klass hade ju inte varit några problem. Men det är ju inget att chansa på. Det är en lång resa dit och Idas hälsa går ju givetvis först.
Kunde inte låta bli att få ett litet sammanbrott igår. Det känns som att man försöker så himla mycket och jag hoppas så att detta är vårat comeback-år, men vi har ju inte ens lyckats att ta oss hemifrån än, haha. Samtidigt så blir jag arg på mig själv. Hon har liksom haft allvarlig headshaking som vi *peppar peppar* lyckats bota och dessutom har hon varit med om en olycka. Jag har så mycket att vara tacksam över, detta är bara en liten skittävling.
Summa summarum, många känslor igår. Idag är en ny dag. Jag kunde rida på min häst och hon kändes underbar. Idag känns allt bra igen, haha.
Känns bra att klaga av sig lite här. Och kanske tröstar det någon som också har det lite motigt. Att det är såhär för oss alla, mer eller mindre. Och när man väl står där, med en skada, allergi som ballar ur helt eller med en katastrof, då är en strykning INGENTING.
Det finns stora planer för 2026. Ifall allt går som det ska så kommer sommarhalvåret att bli intensivt. Precis så som jag vill ha det, hehe.
Först & främst så hoppas jag verkligen att jag & Ida ska få en riktig tävlingssäsong. Ta oss tillbaka. Jag räknar inte med att vi kommer att starta 130 cm, men 120 cm är ju helt klart görbart om vi får jobba på. Hoppashoppas hörreni!
Som jag nämnt tidigare så ska jag & Hilma göra ytterligare en säsong. Målet är att debutera LA samt starta Connemara-SM som går i just LA. Planen var även att starta 7-årschampionatet, men de har har plockat bort 7-åringarna i år. Tråkigt. De får gärna ändra sig!
Jag själv ska givetvis fortsätta med min egen träning. Jobba på mina muscle ups, bli starkare i pull, dip & böj. Dessutom måste jag ut och springa några små vändor, i slutet av sommaren så ska jag springa ett lopp uppe i Idre. Det är verkligen bara för skojs skull, så jag kommer inte jaga några tider. Jag ser det som en joggingtur i härlig miljö med sällskap. Ett litet äventyr.
Det ser ut att bli ett musikaliskt år. Jag & Zacke ska till Sweden Rock igen. Det var verkligen en utav höjdpunkterna förra året. Som om inte det vore nog så ska vi på Skogsrårocken också. Förra året så var det inget, och året innan det så var vi i USA. Så vi har inte varit där på 3 år. Det är en supermysig festival. LÄNGTAR! Och det finns faktiskt ytterligare planer. Vi har köpt biljetter till ytterligare en konsert och så blir det ju med största sannolikhet Eksjö Stadsfest som vi alltid brukar gå på.
Det började att blåsa upp redan igår. Lyckades rida ut på våra hästar samt rida ytterligare ett dressyrpass på Hilma. Men idag så är vindarna här på riktigt. Så det blir lite ofrivillig vila för hästarna.
Så vad gör man egentligen en dag som denna när ridningen blir inställd? Vi städade hela huset för någon dag sedan, så det behöver inte göras för en gångs skull. Gymmet har vi givetvis varit på, men det tar ju bara någon timme. Så det blir väl till att titta på en film nu framåt kvällen. Minns inte senast jag hade en såhär lugn söndag.
Lämna en kommentarKlas & Josef kom till oss förra året som kattungar. I sommar blir de ett år gamla. De är så otroligt snälla, sociala och fina katter. De älskar oss, älskar varandra och även Idun. Det är så härligt att se när djuren har stor glädje av varandra.
Idag red jag & mamma på morgonen. Sedan har jag hunnit med att ha möte med min revisor. Bokslutstider som det är. Efter det så blev det lite jobb i massagestudion, klockan är i skrivande stund strax innan 18:00 och jag ska nu åka direkt från jobbet till gymmet. Nu är det äntligen dags för långhelg & påsk.
GLAD PÅSK!
Idag var de back in business mamma & Palle. Lite justeringar i ridningen, nya tag och en ny dag, ibland är det allt som krävs.
Vi avbröt gårdagens pass tidigt IFALL IFALL det var så att det berodde på att Palle kände av något.
Jag som har ridit så pass mycket har kommit till en jämnhet i ridningen på ett annat sätt. Så när jag känner att något avviker så sitter inte jag och trimmar igenom det. Jag släpper det för stunden. Det kan ju faktiskt vara så att hästen känner av något. Det behöver ju inte vara något farligt, men vi som tränar själva vet ju att man ibland kan känna av olika kroppsdelar. Det behöver inte bli något med det, men just den dagen kanske det inte är nödvändigt att maxa i axelpressen.
Men mamma har inte ridit lika mycket, ibland sitter hon lite snett, råkar nappa lite för mycket i en tygel eller gör något annat som gör att det kanske inte riktigt funkar. Hon lär sig fortfarande (det gör ju förvisso jag med), men inte på samma sätt. Lätt hänt att man spänner sig, vill för mycket eller gör något konstigt när man utmanar sig själv och strävar framåt. När man hittar det ena så tappar man det andra. Så det är inte alltid så lätt att veta om det hon som gör något konstigt eller om det är hästen som inte riktigt är nöjd för dagen.
Hur som helst, de fick till ett riktigt pangpass idag. Kul att se. Jag är så nöjd med hur mamma red💪❤️ Det är inte lätt att vara henne, det kan jag säga, haha.
Lämna en kommentar
