Då var debuten gjord hörreni. Jag & Ida debuterade igår 130cm! Vi fick två nedslag i slutet av banan, men en lugn, säker och bra runda som jag är väldigt nöjd med.
Jag vet inte hur jag ska börja. Detta är en av mina största meriter. Jag har tagit Ida från 2,5 år till 130cm helt själv.
Ida har sällan gått mot klockan. Några gånger då & då. Jag har hela tiden haft siktet inställt på att komma upp i klasserna. Först 120, sedan 125. Och gärna 130 efter det. Varje klass jag ridit har varit en del av planen för att komma just hit.
Och då behöver vi inte träna på att vinna 110 (anser jag iallafall). Vi behöver träna på balans, precision, helt enkelt att ta oss an hinder som befäster och stärker henne. Rida på ett sätt som förbereder oss båda inför större uppgifter.
Igår kom dagen. 9 år har gått sedan jag red min & Palles första 130. Och jag var inte säker på om jag någonsin skulle komma hit igen. Av flera anledningar.
Det finns ju många som rider 130 och högre. Vissa av er som läser kanske känner ”jaja”. Men jag är ju verkligen ”bara” en hobbyryttare som kämpat på med de hästar jag haft, tidigare utan ridbana och så vidare. Jag är iallafall stolt över att jag tagit upp inte bara en utan två hästar till 130cm som tidigare aldrig har hoppat den höjden.
Min nya ridbana + övrig stöttning från familj & vänner är anledningen till att jag igår kunde debutera 130cm på Ida.
Jag är verkligen så nöjd med gårdagen. Ida hoppade dessutom felfritt i 120 som vi red innan 130-debuten.
