Jag har kollat igenom testridningen både i hoppning & dressyr på equisport. Jag tycker att den är väldigt intressant att se. Roligast på plats, men roligt och intressant även hemma i soffan. I år tyckte jag att hoppningen var roligast att titta på. Rent spontant så känns det som att hästarna blir finare & finare för varje år som går.
Jag gillade verkligen att se Henrik rida hästarna. Hur han inte tar några onödiga tygeltag för att få hästarna att böja in nosen. Hans händer är fint placerade framför honom. Han rider rytmiskt och i balans fram till handen utan att forcera. Han rider inte mer framåt än vad hästarna kan bära upp. Han har verkligen ett fint sätt att ta sig an hästarna. Han bemöter varje individ på bästa sätt. Föredömligt!
På tal om Breeders/SWB Equestrian Weeks. Såg Gretzer skriva ett inlägg på FB om hur många 4-åringar enligt henne rids för mycket. Samtidigt delade hon med sig om hur hon själv hade tränat sin 4-åring. Ett uppfriskande inlägg eftersom att jag håller med. Jag har inget emot unghäst-tävlingar. Hade Lillan varit ENKEL med precis allt så hade jag satsat på det. Men nu är hon inte det. De ska ju inte tränas ihjäl. Bra saker tar tid. Viktigt att låta hästar få den tid som de behöver. Vissa mer, vissa mindre. På dagens sociala medier ser man många extremt talangfulla unghästar som når framgång efter framgång, men det är en verklighet som inte tillhör alla. Trots att man vet att processen ser olika ut så är det alltid skönt att bli påmind.
Bli först att kommentera