Hej på er! I kväll har jag & Ida dressyrtränat för Ulla. Och vad ska man säga. Jag fick verkligen bekänna färg idag. Ulla var riktigt hård mot mig. Jag vet ju att hon ställer höga krav för att jag kan leva upp till upp dem, men jag fick ändå lägga band på mig själv för att inte börja tjafsa emot. Bara att ta ett djupt andetag, ta in det hon säger och göra bättre. Det är inte bara på Idas gränser vi tänjer, utan även på mina. Det är viktigt att inte passera gränsen, men man måste våga vara på den och kliva lite utanför ibland för att se vad som händer. Utmana sig själv helt enkelt.
Träningen blev riktigt nyttig iallafall. Ida har en lång rygg och vill gärna gå isär lite. Jobbet vi gör fokuserar på att hon ska vinkla in sitt bäcken och komma ihop mer. Aktivera sin kropp bättre helt enkelt, och som vanligt när jag rider för Ulla så gör vi stora framsteg på den punkten. Hjälpen hon ger oss är otrolig.
Ida kämpade på superfint idag och jag är så glad över att vi har henne. Hon har blivit bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på, bästa bästa Ida❤️
Lämna en kommentar