Igår hoppade vi alltså nationell 125cm. 11 hinder. Två kombinationer, så 13 språng. En bana som jag tycker passade oss bra. Jag tycker Ida gör sig som bäst på de stora banorna med fina hinder. Jag skulle inte klassa henne som storgalopperad, men jag kan enkelt be henne att gå fram utan att hon tappar balansen. Det har blivit lätt för henne att täcka upp på linjerna som kräver lite galopp på dessa stora banor. Riktigt härlig känsla!
På slutet fick man om man ville avsluta med att hoppa vattengraven. Tack, men nej tack, haha. Älskar att möjligheten finns, men vi bör nog testa en mindre innan vi fläskar på med en riktig. Och även om jag viljat testa så vet jag inte om jag hade kunnat fokusera på den efter en sån härlig runda. Eller att ha mage att be om att hon ska hoppa ytterligare ett hinder efter en så fin insats!
Jag har ju siktet inställt på 130cm framöver, och för att göra debuter så odramatiska som möjligt tycker jag det är perfekt när man kan starta en klass som denna. Nationell 125cm är ju det närmaste man kan komma en regional 130cm.
Vilken chans och möjlighet för mig som ryttare att ha en häst som Hållidej. Wow.
Bli först att kommentera