Idag gjorde vi en dum grej. Vi gav oss iväg med Lillan i morse utan att tänka. Det var helt okej väglag igår, så vi tänkte inte på det. Men väglaget var skitdåligt. Vi bor mitt i en backe och det var isgata. Vi åkte kana ner. Ner kommer man alltid som jag brukar säga. Även på stora vägen var det halt, tur att ridhuset Lillan åker till bara ligger 5 minuter bort.
Lillan har vilat i 4 veckor från ”ridningen”. Hon var pigg. Hon fick busa av sig på lite linan först och sedan gjorde vi några övergångar. Superduktig. Hon har verkligen hittat en mycket bättre balans och vuxit i sin kropp mer. Efter det sadlade vi och jag satt upp. Inga problem. Vi skrittade ett par varv. Tänker att vi utmanar mer sedan när förutsättningarna är bättre. Just nu är det mer att vi försöker att underhålla det vi har, och det går ju superfint. Jag är väldigt glad över att hon kan vila i 4 veckor för att sedan okomplicerat åka iväg och bära en ryttare på ryggen. Så duktig!!!
Sedan var det dags för hemfärd. Hur i hela världen skulle vi kunna komma upp för backen? Som TUR var så hade saltbilen hunnit köra en vända nere på stora vägen och i vår backe så hade de faktiskt grusat med bara någon minut till godo. Det gick fint att köra upp. Vilken tur, men nästa gång ska vi tänka ett varv till. Även om vädret bidrar till flera ofrivilliga vilodagar just nu så är inget viktigare än säkerheten.
Bli först att kommentera