Lillan: Lillan och Palle fick åka till ridhuset imorse. Jag byggde fram ett kryss, flera travbommar samt två upphöjda galoppbommar till Lillan. Efter lite lätt uppvärmning så började jag att rida serpentinbågar och vävde samtidigt in de travbommar som jag lagt fram på medellinjen. Hon gjorde det så himla bra. Stabil i formen, framme, aktiv, lugn. Det bara flöt. Kunde byta varv obehindrat och hon gjorde travbommarna superfint utan att tappa något av det andra. Det bästa travarbete som vi gjort hittills! Det var riktigt bra. Bättre än vad jag kan göra på Ida, och bättre än vad mamma sedan gjorde på Palle.
Sedan gick vi vidare med galoppen. Jag började i vänster varv. Det är lättast för oss. Lillan kan bli lite stressad i samband med hinder och skjuta iväg. Hennes första tanke är att lösa uppgiften med fart. Men hon väntade fint och gjorde galoppbommarna över förväntan. Samma sak med hindret. I höger varv har hon lite svårt med balansen och jag tänkte att ”vi testar” och går det inte så struntar jag i det. Det var helt klart svårare men hon imponerade igen genom att våga komma lite intill krysset och bommarna och lugnt jobba med uppgiften istället för att skjuta iväg. Tack vare detta så landade hon dessutom i rätt galopp under hela ridpasset. Det har vi aldrig gjort innan.
Nä alltså. Snälla nån vad bra det gick. Jag kan inte vara mer nöjd.
Palle: Mamma joggade Palle och tog några få repetitioner över travbommarna. När Lillan är med så blir det mycket fokus på henne så mamma kände att hon inte riktigt kom igång. Det ska eventuellt komma snö inatt (hoppas inte). Om väder & underlag är okej så ska Palle och mamma förhoppningsvis rida över lite mer bommar imorgon medans jag kan vara lite behjälplig från backen.
Ida: Jag & Ida hoppade lite här hemma. Det blåste såklart upp som bara den när jag skulle rida. Ida blev skrämd av lite allt möjligt. Med det sagt så var hon tyvärr väldigt spänd stundtals. Men hon gjorde själva hoppningen bra. Hon blir tryggare av att hoppa. Jag antar att det är för att hon känner igen den uppgiften och vet att hon är bra på den. Det ger henne självförtroende. En väldigt bra egenskap.
Jag tyckte att jag red dåligt på det ena hindret. Men jag måste säga att jag ändrade mig efter att jag såg filmen. Jag tycker att jag presenterar hindret på rätt sätt utefter de förutsättningarna som rådde.
Jag är både nöjd och mindre nöjd med ridpasset. Jag tycker det är jobbigt när hästarna blir stressade. Ida skrämmer mig inte. Utan det som är jobbigt är vetskapen om att hon är just stressad och inte trivs i stunden. Ida är dessutom svår att lugna när jag väl tappat henne. Det är inte det att hon lever rövare på något sätt. Men hon skrittar väldigt jäktigt. Blir lite istadig och visar på flera sätt att det runnit över för henne. Samtidigt så hade vi ljusa stunder och själva hoppningen löste hon som sagt fint och enkelt🫶
