Ny vecka. Förra veckan gick Palle 5 ridpass och Ida 4 ridpass. Alla ridpass utom ett gjordes i skogen. Just nu njuter vi lite extra av att inte behöva åka, men så småningom får vi skärpa till oss lite och träna lite mer. Lillan fick 2 arbetspass, en gång som handhäst och ett litet ”ridpass” här hemma.
Jag själv fick till 4 träningspass förra veckan. Jag gjorde bland annat årets första löptur samt första turen på mountainbike.
Det var förra veckan det, nu återgår vi till veckan som precis börjat. Det finns planer på lite allt möjligt gällande hästarna. Jag hoppas att vi ska komma iväg både på hoppträning, Pay n Jump och löshoppning. Uppdaterar er vartefter som vanligt. Vi har iallafall börjat veckan lugnt. Ida har gått en lugn uteritt med mamma idag. Jag själv har tränat samt veckohandlat.
Hoppas ni fått en fin start på nya veckan, hörs snart igen!
Mamma skickade denna bild till mig när jag var på jobbet idag. Lillan som tappat en tand! Lämna en kommentar
Jag visste inte vem jag skulle vara stoltast över igår. Ida, Palle & mamma var ⭐:or på den öppna banan. Som om inte det vore nog så var Lillan superduktig också. Vi red lite här hemma.
Nu när våren äntligen är här så ska vi försöka att lära oss att springa och svänga samtidigt. Igår tog vi de första trevande travstegen på egen hand utan mamma som förspringare😝 Så fort jag är tillräckligt trygg så ska vi ut i skog & mark. Det kommer göra susen!
Hon förstår så väl att hon ska börja trava men sedan säger hon: ”Och nu då?”. Att bjuda framåt, rulla på och svänga samtidigt finns inte på långa vägar än. Vi har inte bråttom, så vi tar lite i taget.
Det ser inte mycket ut för världen, men jag är så glad!!
Jag har ägnat mig åt att titta på hingstvisningen som var i Flyinge i fredags. Den finns på Equisport. Nästa år måste jag se till att faktiskt åka på en visning! Jag kan ingenting om hingstar & avel, men det är så roligt att kolla på de unga hingstarna såväl som de gamla. Fina allihopa!
Jag har kollat på alla hopphingstarna och jag fick såklart några favoriter bland hingstarna. El Barone var den stora snackisen, jag kan inte säga annat än att det är otroligt häftigt att se hans otroliga språng. Dock skulle jag i dagsläget inte välja honom som pappa till något av mina ston ifall jag skulle betäcka.
Den hingst som jag blev sugen på var främst Action man ask Z. En komplett hingst i mina ögon. En annan som jag verkligen gillade var Cristallo II. Gemensamt för dessa hingstar var att de var otroligt välbalanserade och avslappnade. De använde sina kroppar otroligt väl och gav mig en väldigt harmonisk känsla med en fin helhet. Ifall jag skulle betäcka någon gång så är jag ute efter en bra helhet snarare än det häftigaste.
En lite yngre hingst som jag inte ens visste existerade som jag också fattade lite extra tycke för var Viggo b MagiQ. Han rev något hinder och fumlade lite, men han såg också avspänd, positiv och balanserad ut. Jag gillade verkligen hans galopp och uttryck. Sprången likaså.
Det var såklart också roligt att se Heartbeat. Palles pappa. De verkar så lika. Heartbeat kallas som så många vet för ”Happy” eftersom att han alltid är glad & taggad. Palle verkar vara sin pappa upp i dagen.
Singular LS La Silla visade också upp sig. Det är Lillans pappa. Roligt att se!
Det var lite om mina spontana tankar efter att ha sett dessa hingstar vid just detta tillfället. Vilka var era favoriter från visningen?
Ida var duktig igår. Vi lämpar oss bäst utomhus. Jag har svårare att hitta rätt galopp på henne inomhus. WOW-faktorn uteblev, men den kan man inte ha varje gång heller. Snart blir det äntligen hoppning utomhus!
Det blev iallafall ett väldigt bra träningstillfälle och dessutom fick vi ihop hoppa trippelbarr för första gången. Hennes allra första i livet. Inga problem såklart. Jag har inte hoppat trippelbarr på flera år, även om det inte är ett särskilt svårt hinder så märks det att man inte tränar på det särskilt ofta. Det ihop med att det ändå är ett ganska respektingivande hinder gör att man vaknar till.
Jag skulle vilja skriva en längre och roligare text, men jag har inte så mycket att säga. Det känns så himla enkelt att hoppa med Ida och vi blir sakta men säkert bättre & bättre. Jag tycker att vi under denna vintern nått en ny nivå, superkul!
Mamma avancerar i sitt jobb som försteberidare. Idag fick hon styra runt Palle på öppen bana. Hon har hoppat bana någon gång på ridskola för ca 25 år sedan. Total nybörjare på hoppning alltså, ändå gör hon det så bra tycker jag.
Palle såg fin ut och jag försöker att stötta genom att hjälpa till att guida lite med avståndsbedömningen. Oftast ser jag om hon ligger perfekt, ska sitta upp eller rida på lite. Annars försöker jag att inte säga för mycket, hon har ju knappt hoppat. Då måste jag hålla det enkelt och låta henne känna sig fram också.
Jag är imponerad utav mamma. Hon började rida i vuxen ålder och har i stort sett bara ridit i skogen. Heja!!!
Idag har det hänt grejer! Inte nog med att jag har travat på Lillan så har Palle & Ida varit på öppen bana. Mamma fick äran att hoppa Palle idag. Alla hästar har varit superduktiga. Mer om allt lite senare!
Det blev en tuff start på denna fredag. Jag hade ont i huvudet och fick ta det lugnt här hemma hela förmiddagen. Jag återuppstod framåt eftermiddag och då tog jag & mamma 40 minuter skritt (och lite trav) med hästarna ute i skogen. Lillan var med som handhäst och skötte sig exemplariskt⭐
Förra gången var Lillan lite vild, så det kändes lite spännande innan, men det var Palle som stod för spänningen. Han var galet pigg och jag hade att göra med honom. Tur att Lillan var så lugn och skötte allt själv bredvid, annars hade vi fått lämna henne hemma. Två överpigga hästar på samma gång hade aldrig gått.
Mycket nöjd Lillan efter sin tur som handhäst.
Imorgon är planen att åka på öppen bana med Palle & Ida-Holly. Glöm inte att kika in då!
Då var det dags att berätta om min första stora kärlek i livet, nämligen min första ponny Virvla. Min underbara Virvla. Virvla var en drömmen om en egen ponny som blev sann. Sedan var det hon & jag fram tills jag blev 15 år ungefär. Det var VI i nästan ett decennium. Jag älskade henne så det gjorde ont och jag minns att jag redan som liten jagade upp mig själv genom att tänka på dagen hon inte skulle finnas längre. Som jag önskade att hon alltid skulle vara med mig.
Virvla var ett Gotlandsruss efter Helios 373. Hon var 8 och jag var 6 år när det blev hon & jag. Vi köpte henne av Maria som jag nämnde flera gånger i mitt inlägg om Lucky. I början slängde hon av mig. Hela tiden. Jag var LIVRÄDD. Hon var inte rädd för något och smart som bara den. Så småningom fick jag vara kvar på ryggen och jag fick i väldigt ung ålder rida ut och ta hand om henne själv i stallet. Just att få ta ansvar och vara själv med ett djur i så ung ålder lärde mig väldigt mycket. Det är såklart en risk att lämna ett barn tillsammans med en ponny, men jag är väldigt glad över att jag fick vara just ensam med henne så mycket.
Jag minns att varje uteritt var en lek för oss. Jag lekte att vi jagades av fiender. Det var Vilda Västern. Det var Kentucky Derby. Ja några gränser fanns inte. Det var hon, jag & fantasin.
Även om vi mest lekte så var jag noggrann och tränade flitigt redan då. En gång i veckan red jag för Maria. På Virvla fick jag lära mig grunderna i dressyr & hoppning. Skänkelvikning, skolor och så vidare. Vi utbildade varandra samtidigt. I början kunde hon nästan inte galoppera. Så jag fick med mig många verktyg för att stärka en dålig galopp.
Så småningom testade vi på att tävla också. Vi red klubbtävlingar till en början och tävlade sedan lokalt i ungefär två år. Vi tävlade mest i hoppning först. Det gick helt okej, men Virvla tyckte att det sög att hoppa med ryttare rent ut sagt. Hon älskade löshoppning dock. Hoppade riktigt fint, och högt!!
Löshoppning här hemma 2008. Efter vår första klubbtävling i dressyr, 36% red vi ihop. Virvla vägrade att galoppera, haha!
Ovan ser ni en utav våra första ”tävlingar”. 50cm på klubbtävling 2006 vid juletider. Jag var 10 år här. Inte illa att hoppa med världens gubbmage va?!
Vi tävlade så småningom lite lokalt i hoppning, men det var när vi testade på dressyr som rosetterna började att trilla in. Trots att vi bara tävlade aktivt i ungefär 2 år på lokal nivå i dressyr så vann vi nästan allt vår sista säsong tillsammans.
Inte nog med att hon lärde mig grunderna i hoppning & dressyr och gav mig min första erfarenhet på tävlingsbanan, hon visade mig hur gränslöst man kunde älska en häst. Jag var hästgalen redan innan Virvla, men efter henne fanns ingen återvändo till det ”normala livet”, haha.
Framridning till en utav våra sista starter tillsammans, vi vann klassen.
Så småningom växte jag ur Virvla. Min lillasyster tog över ridningen ett tag, men hon hade egentligen inget riktigt intresse. Det rann ut i sanden. Istället flyttade Virvla till en liten mini-ridskola på landet där hon fick några fina sista år i livet. Väldigt älskad av de få elever som red där. Det var så fint att se.
Min lillasyster & Virvla.
Efter Virvla undrade jag om jag någonsin skulle ha samma band med en häst igen. Och nej, samma band går ju inte. Hon var en kärlek, en bland de största jag någonsin haft & kommer att ha. Det kommer flera kärlekar, men aldrig samma kärlek två gånger. Det tog tid innan jag kände lika starkt inför en häst igen, men sedan kom Palle. Och historien efter det vet ni ju.
Virvla var verkligen ingen häst man ”körde med”. Och den typen utav hästar har varit mina favoriter sedan dess. Palle, Ida-Holly & Lillan stämmer väl in på denna beskrivning också. Intelligenta och starka i sig själva. Det är nog ingen slump att det står tre sådana hästar i stallet nu, och Virvla är nog en del utav anledningen.
Jag har otroligt mycket bilder på Virvla. Det finns säkert bättre… Men här kommer ett par stycken, förhoppningsvis några som ni inte sett innan:
Några bilder från alla uteritter.Löshoppning. Virvla i sitt esse. På den första bilden ser ni hennes berömda huvudskakning. En kraftig ”släng och knorr” med huvudet som hon gjorde varje gång hon kände sig väldigt nöjd. Hon gjorde den bland annat varje morgon påväg ut till hagen, haha. När hästarna var mindre så var min ridbana inte så liten längre. Vi red många pass här hemma.Mat var viktigt!Jag & Virvla på ryttarspelen. En årlig tradition i vår stad. Vi var med två gånger. Denna bild får avluta detta inlägget. Tycker verkligen att man ser hur underbart snäll denna ponny var genom denna bild. Hon var en liten rackare i början, men i slutändan var det en ponny man verkligen kunde lita på. Hon var så klok och snäll. Min älskade vän. 1 kommentar
Hej & hå. Måndag och ny vecka igen. Snacka om att det var segt att gå upp i morse. Dels för den sena tävlingen igår, men också på grund utav att vi ställt om klockan. Efter jobbet idag så red jag ut på Ida. Hade först tänkt att jag skulle rida ordentligt, men jag hade ont i magen så det blev bara bus istället. Superhärligt! Jag har inget särskilt planerat för resten av denna dag, mer än att veckohandla. Vi ska strax åka in till stan och göra det!
Jag har annars lite allt möjligt planerat denna vecka. Dels lite extra jobb, men återhämtning i form utav massage finns också planerat. Jag brukar försöka att gå på massage 1-2 gånger i halvåret ungefär. Vädret fortsätter vara fint, tänker inte åka till ridhus i onödan efter att vi åkt så mycket i vinter. Så jag satsar på att rida ut hästarna hela veckan förutom i helgen. Då ska hästarna på öppen bana.
Merry fixade en andraplats på 65% i dagens LA:3. Domarens kommentar stämde väldigt väl överens med min känsla. ”Trevlig häst med god energi. Behöver ytterligare bärighet i galoppen. Mjukt ridet. Fin hand.”
Han var väldigt framåt, men galoppen brast i kvalité. Vi gjorde alla moment med godkända poäng, vi behöver bara lite mer träning för att det ska se enkelt och flott ut också.
