Ellens Horselife Inlägg

Ju längre jag kommer i ”En mental sporre” av Johanna Lassnack så inser jag hur långt jag faktiskt redan kommit i min mentala resa. Jag har samlat på mig många verktyg & insikter de senaste åren som jag aktivt använder i min resa med hästarna. Mycket utav det jag redan gör återkommer i boken, men på vissa områden så tillkommer en dimension som jag ska dra nytta av, det kanske gör att jag kan vässa dessa förmågor lite till.

En utav mina starkaste sidor som tävlingsryttare är att jag i regel alltid är bäst när det gäller. När jag läser boken så inser jag att jag har ett mer noga utarbetat system än vad jag trodde först, jag har inte riktigt tänkt på det eftersom att det går på automatik.

När jag läser boken så inser jag också att jag har drag av att vara en perfektionist, även om det är något som jag till viss del jobbat bort då det har påverkat mig negativt. Ibland kan jag hamna i fällan av att jag borde göra mer, ”om jag gjorde mer och hade mer skulle jag vara ännu bättre”. Men det är en farlig fälla att hamna i, det gäller att göra det bästa utav sina förutsättningar. Och det jobbar jag på hela tiden. Perfektionisten inom mig kunde störa ihjäl sig på en runda med 4 fel, nu vet jag att en bra runda med 4 fel är ett bra steg på vägen och kommer att ge mig resultat. Bra prestation leder till bra resultat, nästa gång ligger bommen kvar.

Jag har kommit ungefär halvvägs i boken men kan rekommendera den redan nu!

Snart är det 2022 och då undrar snart alla: ”Vad är dina mål med hästarna 2022?”. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag är en ryttare ”utan mål” eller ryttare med massor utav mål. En sak kan dock sägas, och det är att jag i slutändan inte är den som sätter några egentliga mål när det gäller klasser & resultat. Det finns flera anledningar.

För det första, det svänger fort med hästar. Från en dag till en annan så kan förutsättningarna förändrats helt. Det handlar om att göra det bästa utav det man har just här & nu.

För det andra så tycker jag själv att jag får en negativ påverkan när jag fokuserar på klasser & resultat. Jag sätter snarare mål utefter vad jag behöver för att starta den högre klassen, t.ex. att kunna att gymnastisera min häst bättre och kunna hoppa i en större galopp. Att försöka rida över mindre hinder & bommar oftare, eller vad det nu kan vara.

Jag & hästarna jobbar för att bli bättre varje dag. Jag har stora ambitioner. Under tiden så startar jag de klasser och tävlingar som jag tycker passar oss utbildningsmässigt och som jag finner roliga. När vi som ekipage är tillräckligt bra så blir det resultat därefter. Det är bra ridning som ger bra resultat, inte tvärt om. På det stora hela är mitt mål att jobba mot att bli en så bra hästmänniska & ryttare som möjligt samtidigt som jag har roligt med mina hästar.

Mitt övergripande mål om att bli och vara en så bra hästmänniska & ryttare som möjligt är det enda konkreta målet som jag har. Att både jag & häst sedan ska komma så långt som möjligt efter våra förutsättningar kommer naturligt. När det gäller tävlingar så tänker jag snarare såhär: ”Det vore kul att/om…”

Vad det gäller 2022 så skulle jag kunna säga såhär:

Det skulle vara roligt att rida fler 120-klasser på Ida-Holly och bli bekväma där. Det skulle också vara roligt att debutera 125cm.

Det skulle vara roligt att kunna rida Lillan i alla gångarter ute i naturen. Kanske också skulle vara roligt att visa på 3-årstest om hon är i fas och vi är sugna?

Det skulle vara kul (kul är en underdrift) om Palle fortsätter att hålla så att vi kan åka på lättare träningar och så småningom bege oss ut på hoppbanan igen.

Det skulle vara kul om jag & Merry kan visa upp ännu bättre program i MSV C och höja procenten ett litet snäpp till.

Hur ser du på detta med mål? Gillar du kanske att skriva listor med både korta & långsiktiga mål? Kanske har du dröm-mål också? Eller är du mer som jag? Jag sitter inte och skriver ner mina mål utan för mig är det väldigt tydligt vad vi behöver träna på, och så tränar vi bara på helt enkelt. Berätta gärna!