Idag har jag & mamma varit i ridhuset med Palle & Ida igen. Planen är att åka imorgon också.
Ida fick jobba en liten stund i galopp. Ganska framåt & fräsch galopp. Många varvbyten. Hon orkar inte riktigt vara genomsläpplig i galoppombytena, men hon byter rent i kanske 9 av 10 fall. I övrigt kändes det bra. Eftersom att hon hoppade i söndags valde jag att runda av ridpasset ganska tidigt. Känner mig nöjd med ridpasset och hur hon känns just nu.
Mamma & Palle hade lite problem idag. När mamma inte upplever att Palle är ”där” så har hon svårt att hitta rätt i ridningen. Hon blir lätt ”klämmig”. Palle tycker det är obehagligt och börjar stå emot. Och så klämmer mamma ännu mer eftersom att hon vill att han ska framåt. Och så är det igång. När mamma blir klämmig förstår inte Palle vad hon menar. Jag själv som ryttare känner mig i stort sett aldrig klämmig, och speciellt inte på Palle. Så Palle springer omkring som ett levande frågetecken som står emot och mamma tar halvt slut på sig själv.
På slutet återfick hon ett oberoende säte och kunde inverka bättre. Och vips så började Palle att gå mer så som vi önskar. Bra avslut på ridpasset. Nya tag imorgon!
Idun fick springa av sig lite i ridhuset innan vi åkte hem.
Och på tal om Idun. Hon har fått ett eget instagram-konto. Klicka på länken nedan för att komma till det.
Det blir mycket promenader i den närliggande skogen med Idun. Det finns många små gläntor. Får känslan av att det kanske legat små hus/torp där för länge länge sedan. Det finns gott om sådana platser i den kringliggande skogen.
Ganska ofta så sätter jag mig på en stubbe eller en sten ett tag. Valpar ska ju inte gå för långt. Medans jag sitter still så får hon chansen att lukta, tugga på pinnar och lugnt utforska den delen av skogen vi är i. Väldigt populärt.
Kommande bilder blev kanske inte riktigt så fina som föregående, men de har sin charm dem också!
”Kolla på mig”, haha. Utmanande vägar med sten och annat är roligast tycker Idun. Det är perfekt att gå till ”fårahagen” som vi kallar det. Finns så mycket att undersöka där. Roligt för både yngre och äldre hundar. Lämna en kommentar
Idag fick jag faktiskt ganska fina bilder på Idun om jag får säga det själv. Ser ju nästan lite seriöst ut för en gångs skull, haha! Roligt att fotografera lite mer igen. Fler bilder kommer!
Att fota hundar är verkligen inte lätt. Speciellt inte svarta sådana. Det tycker kameran är svårt. Här kommer en mix av både fula & fina bilder från en promenad med Idun igår:
Känslan när man tänker att man ska ta en fin bild när hon springer på fältet och detta bli resultatet, haha.Hej & hå!Finaste lilla Idun. Lämna en kommentar
Lite bilder från dagens bus! Idag kunde vi vara ute lite längre. Var omkring 7 minusgrader istället för 20 minusgrader som det var igår. Varmt i jämförelse! Det bästa med det klara & kalla vädret är solen. Dessutom blir det mycket lättare att ta fina bilder!
En vacker men kall vinterdag idag. Min bil sa upp sig och ville inte starta, med lite hjälp så fick vi ordning på det till slut. Och så får vi börja hålla tummarna för att vattnet inte fryser i stallet.
De annars ganska korta promenaderna med Idun har fått bli ännu kortare. Hon har en fin päls och tål kyla bra, men det blev för kallt om tassarna & magen. Passade på att ta några snabba kort medans solen var framme!
Imorgon funderar jag på att göra ett nytt försök att rida Palle. Så att jag förhoppningsvis kanske kan sätta igång honom lite under veckan som kommer. Han är ju lite busig/stressad nu i början. Hade underlaget varit bättre så hade jag kunnat reda ut det. Han är såklart broddad, men en sluttande grusväg med tunt lager snö ovan isen gör att brodden tar sämre. Vill inte ha några tvära kast. Det var precis det han ägnade sig åt tidigare i veckan nämligen, haha.
Iår har jag & Ida gjort 14 starter. Vi red tre stycken 110-klasser, en 115, åtta 120 och en 125-klass. Målet med året var att bli ännu mer stabila i 120 och det har vi verkligen blivit. Det andra målet var att rida lite mer mot klockan, det har vi också gjort. Det ledde till att vi vann vår första tävling tillsammans samt plockade några placeringar. Superkul!
Vi inledde året med någon hoppträning och även deltagande på en clinic. Vi gjorde sedan vår första start i april där vi kom 2:a i 110 och vann i 115cm! En riktigt bra start på året!
Idas första vinst!!!
Sedan fick Ida hoppa in som stand in till mamma istället för Palle som tyvärr blev lite ofräsch innan en Pay n Jump. Felfritt i båda klasserna såklart!
Nästa tävling red vi i Vaggeryd i slutet av april. Vi fick ett nedslag på en annars väldigt bra runda i en 120-klass. Hade bommen legat kvar hade vi blivit topp 5, så himla retligt! Men Ida var verkligen superfin och jag var nöjd med vår runda.
I april släpptes även Ida och de andra hästarna ut i sommarhagen. De gick sedan där tills slutet av oktober.
En bild från en nöjd Ida i sommarhagen.
April var en intensiv månad. Jag red faktiskt ytterligare en tävling under den månaden. 120 igen, denna gången i Vetlanda. Denna klass blev årets bottennapp. Jag ville satsa och skruvade upp tempot litegrann. Gjorde en riktig blunder. Hamnade i ett mellanläge på ett räcke där jag ville att Ida skulle ta av, men det gjorde hon inte. Hon lade in ett steg till vilket gjorde att vi rev ganska grovt. Jag kom ur fas och TABBAR mig på hindret efter det också som dessutom är en kombination med ett galoppsprång emellan. Vi kommer i botten på insprånget som är en oxer. Plötsligt blev hon smidig som en katt. Hon bänder sig över oxen utan att ta bakbommen och tar sedan två korta steg i kombinationen och klarar räcket ut. Resten av rundan flöt sedan på. Kändes konstigt att vi ”bara” fick ett nedslag när det kändes ganska dramatiskt.
Sedan red vi två tävlingar i Aneby. En i maj och en i juni. Totalt 3 klasser. Vi red hem en placering i 110-klassen och red två bra rundor i 120cm.
Vetcheck klar!
Lite senare i juni red vi ytterligare en 120-klass. Denna gången i Mantorp. Ida var superfin. Tyvärr ett nedslag!
I juli månad vilade vi från tävlingar.
Istället passade vi på att åka och hoppträna! Men i augusti var det dags för tävling igen. Denna gången startade vi 110 i Vetlanda. Felfria & placerade!
I september gjorde vi ytterligare en start i 120cm. Denna gången i Vaggeryd. Vi startade avdelning B denna gång. Ida var SUPERFIN och vi hoppade en felfri runda.
Sedan var det dags för Aneby igen. Tyvärr ett nedslag i vår 120-klass.
I oktober gjorde vi årets två sista starter. Valde att starta avd. B igen. Slog på stort och startade både 120 & 125 på samma dag. Ida var helt suverän (igen!) och var felfri i båda klasserna.
Nöjda tjejer!
Jag är verkligen så nöjd med Ida. Hon har gjort en jättefin säsong och jag är evigt tacksam för denna underbara häst💖 Hon får verkligen 120 att kännas lätt. Jag var nära på att debutera 130, men det kändes aldrig helt rätt. Vi får se om det gör det någon gång nästa år. Våran styrka på tävlingsbanan är att jag verkligen ÄLSKAR att hoppa Ida. Hon litar på mig och gör det lätt för mig att göra ett bra jobb.
Våran svaghet är att vi inte är så snabba. Vi är egentligen ganska bra på att svänga, och hon har en större galopp än t.ex. Palle. Däremot så har hon en ganska låg frekvens i sin galopp, och hon är ganska långsam i sina språng. På Palle är jag snabb utan att ens försöka, på Ida känns det som att jag ridit FORT, men ändå är jag ofta långsammare än vad jag tror, haha. Just galoppfrekvens har en stor inverkan på hur snabbt ett ekipage är, det är inte så enkelt som att den som har minst galoppsprång på en bana vinner som man ofta får höra, då förenklar man det hela en hel del. Det är flera parametrar som spelar in.
Ida är inte den försiktigaste hästen. Det är både en svaghet och styrka. Styrkan i det är att hon är modig och VÅGAR. Svagheten är såklart att det ibland faller en bom som känns lite onödig.
Avslutar detta inlägg med en bild och lite film från ett vanligt ridpass här hemma:
Hej allihopa! Det rullar på här hemma. Jag har jobbat eftermiddag samt kväll måndag & tisdag. Det blir samma sak idag.
I måndags löslongerade jag Palle över bommar. Igår galopperade jag Ida i ca 10-15 minuter. Med fram & avskrittning ett pass på ca 30 minuter. Palle fick göra samma sak idag. Härligt för dem att ut och galoppera i en framåt och ganska fri galopp. Längden på mina ridpass varierar mycket, men just nu passar det bra med kortare eftersom att Idun får vara i buren under tiden. Vill inte att hon ska få vara där särskilt länge.
Tog med kameran på en promenad tidigare idag. Här kommer ett gäng bilder:
Idag gick vi till det vi kallar för ”fårahagen”. Det går får där ibland, men när det inte gör det så är det en perfekt lekplats för hundarna. Alla hundar som vi haft har älskat miljön där och blir väldigt busiga. Idag var det första gången för Idun där.
Cassie som normalt sett inte är särskilt intresserad av att leka med Idun kom igång ordentligt. De lekte i stort sett hela tiden. Cassie är en väldigt snäll, men hon ser verkligen helt galen ut på bilderna, haha. Hon går verkligen in för ansiktsuttrycken.
😅 ”Och vad glor du på?” 😂
Vi var inte borta särskilt länge, men vi hann med både regn och solsken.
Ligger lite efter med bloggen, men Idas årsresumé är påbörjad och borde dyka upp inom en vecka!
Tidigare idag fick vi besök av Saabina eftersom att vi bokat in en lekdejt för dem båda. Det händer att mina föräldrar är hundvakter till Saabina, ifall det blir fler gånger framöver är det dessutom bra om de träffats eftersom att vi hjälps åt mycket med hundarna.
Idun har varit duktig på att möta nya hundar hittills. Hon kryper fram, visar att hon är ofarlig och bjuder snabbt in till lek. Hon har varit väldigt framåt. Men idag blev hon nog lite överrumplad när hon mötte Saabina då hon blev ganska överraskad när hon plötsligt dök upp på tomten. Trots att det är den minsta hund hon mött hittills så reagerade hon först med rädsla. Svansen mellan benen och började rusa åt motsatt håll. Men hon förstod snabbt att Saabina var ofarlig.
Leken började snabbt. Och sedan var de igång ett bra tag. Idun är en bra lekkamrat, det som är svårast för henne är när hon möter hundar som inte vill leka. Det har hon svårt att acceptera. Blir hon tillsagd så backar hon av, men hon retas gärna och försöker att få en reaktion. Ofta klarar hundarna kommunikationen bra själva om de får rätt förutsättningar, men ibland får man själv hjälpa till. Det som Idun behöver hjälp med ibland är just att varva ner. Typiskt valpar att kunna bli övertrötta.
Efter ca 40 minuter började Saabina att tröttna på Idun. Och Idun var nog trött hon med, men hon kunde inte känna det just då. Då avrundande vi leken. Lite senare på kvällen möttes de igen för en promenad alla tre. Idun, Saabina och Cassie. De hade lekt av sig ordentligt tidigare så de kunde lugnt traska på lösa och njuta av en gemensam promenad.
