Kommande bilder blev kanske inte riktigt så fina som föregående, men de har sin charm dem också!
En blogg om mig och min resa med hästarna
Kategori: Idun
Idag fick jag faktiskt ganska fina bilder på Idun om jag får säga det själv. Ser ju nästan lite seriöst ut för en gångs skull, haha! Roligt att fotografera lite mer igen. Fler bilder kommer!
Att fota hundar är verkligen inte lätt. Speciellt inte svarta sådana. Det tycker kameran är svårt. Här kommer en mix av både fula & fina bilder från en promenad med Idun igår:
Lite bilder från dagens bus! Idag kunde vi vara ute lite längre. Var omkring 7 minusgrader istället för 20 minusgrader som det var igår. Varmt i jämförelse! Det bästa med det klara & kalla vädret är solen. Dessutom blir det mycket lättare att ta fina bilder!
Lämna en kommentar
En vacker men kall vinterdag idag. Min bil sa upp sig och ville inte starta, med lite hjälp så fick vi ordning på det till slut. Och så får vi börja hålla tummarna för att vattnet inte fryser i stallet.
De annars ganska korta promenaderna med Idun har fått bli ännu kortare. Hon har en fin päls och tål kyla bra, men det blev för kallt om tassarna & magen. Passade på att ta några snabba kort medans solen var framme!
Imorgon funderar jag på att göra ett nytt försök att rida Palle. Så att jag förhoppningsvis kanske kan sätta igång honom lite under veckan som kommer. Han är ju lite busig/stressad nu i början. Hade underlaget varit bättre så hade jag kunnat reda ut det. Han är såklart broddad, men en sluttande grusväg med tunt lager snö ovan isen gör att brodden tar sämre. Vill inte ha några tvära kast. Det var precis det han ägnade sig åt tidigare i veckan nämligen, haha.
Iår har jag & Ida gjort 14 starter. Vi red tre stycken 110-klasser, en 115, åtta 120 och en 125-klass. Målet med året var att bli ännu mer stabila i 120 och det har vi verkligen blivit. Det andra målet var att rida lite mer mot klockan, det har vi också gjort. Det ledde till att vi vann vår första tävling tillsammans samt plockade några placeringar. Superkul!
Vi inledde året med någon hoppträning och även deltagande på en clinic. Vi gjorde sedan vår första start i april där vi kom 2:a i 110 och vann i 115cm! En riktigt bra start på året!
Sedan fick Ida hoppa in som stand in till mamma istället för Palle som tyvärr blev lite ofräsch innan en Pay n Jump. Felfritt i båda klasserna såklart!
Nästa tävling red vi i Vaggeryd i slutet av april. Vi fick ett nedslag på en annars väldigt bra runda i en 120-klass. Hade bommen legat kvar hade vi blivit topp 5, så himla retligt! Men Ida var verkligen superfin och jag var nöjd med vår runda.
I april släpptes även Ida och de andra hästarna ut i sommarhagen. De gick sedan där tills slutet av oktober.
April var en intensiv månad. Jag red faktiskt ytterligare en tävling under den månaden. 120 igen, denna gången i Vetlanda. Denna klass blev årets bottennapp. Jag ville satsa och skruvade upp tempot litegrann. Gjorde en riktig blunder. Hamnade i ett mellanläge på ett räcke där jag ville att Ida skulle ta av, men det gjorde hon inte. Hon lade in ett steg till vilket gjorde att vi rev ganska grovt. Jag kom ur fas och TABBAR mig på hindret efter det också som dessutom är en kombination med ett galoppsprång emellan. Vi kommer i botten på insprånget som är en oxer. Plötsligt blev hon smidig som en katt. Hon bänder sig över oxen utan att ta bakbommen och tar sedan två korta steg i kombinationen och klarar räcket ut. Resten av rundan flöt sedan på. Kändes konstigt att vi ”bara” fick ett nedslag när det kändes ganska dramatiskt.
Sedan red vi två tävlingar i Aneby. En i maj och en i juni. Totalt 3 klasser. Vi red hem en placering i 110-klassen och red två bra rundor i 120cm.
Lite senare i juni red vi ytterligare en 120-klass. Denna gången i Mantorp. Ida var superfin. Tyvärr ett nedslag!
I juli månad vilade vi från tävlingar.
Istället passade vi på att åka och hoppträna! Men i augusti var det dags för tävling igen. Denna gången startade vi 110 i Vetlanda. Felfria & placerade!
I september gjorde vi ytterligare en start i 120cm. Denna gången i Vaggeryd. Vi startade avdelning B denna gång. Ida var SUPERFIN och vi hoppade en felfri runda.
Sedan var det dags för Aneby igen. Tyvärr ett nedslag i vår 120-klass.
I oktober gjorde vi årets två sista starter. Valde att starta avd. B igen. Slog på stort och startade både 120 & 125 på samma dag. Ida var helt suverän (igen!) och var felfri i båda klasserna.
Jag är verkligen så nöjd med Ida. Hon har gjort en jättefin säsong och jag är evigt tacksam för denna underbara häst💖 Hon får verkligen 120 att kännas lätt. Jag var nära på att debutera 130, men det kändes aldrig helt rätt. Vi får se om det gör det någon gång nästa år. Våran styrka på tävlingsbanan är att jag verkligen ÄLSKAR att hoppa Ida. Hon litar på mig och gör det lätt för mig att göra ett bra jobb.
Våran svaghet är att vi inte är så snabba. Vi är egentligen ganska bra på att svänga, och hon har en större galopp än t.ex. Palle. Däremot så har hon en ganska låg frekvens i sin galopp, och hon är ganska långsam i sina språng. På Palle är jag snabb utan att ens försöka, på Ida känns det som att jag ridit FORT, men ändå är jag ofta långsammare än vad jag tror, haha. Just galoppfrekvens har en stor inverkan på hur snabbt ett ekipage är, det är inte så enkelt som att den som har minst galoppsprång på en bana vinner som man ofta får höra, då förenklar man det hela en hel del. Det är flera parametrar som spelar in.
Ida är inte den försiktigaste hästen. Det är både en svaghet och styrka. Styrkan i det är att hon är modig och VÅGAR. Svagheten är såklart att det ibland faller en bom som känns lite onödig.
Avslutar detta inlägg med en bild och lite film från ett vanligt ridpass här hemma:
Hej allihopa! Det rullar på här hemma. Jag har jobbat eftermiddag samt kväll måndag & tisdag. Det blir samma sak idag.
I måndags löslongerade jag Palle över bommar. Igår galopperade jag Ida i ca 10-15 minuter. Med fram & avskrittning ett pass på ca 30 minuter. Palle fick göra samma sak idag. Härligt för dem att ut och galoppera i en framåt och ganska fri galopp. Längden på mina ridpass varierar mycket, men just nu passar det bra med kortare eftersom att Idun får vara i buren under tiden. Vill inte att hon ska få vara där särskilt länge.
Tog med kameran på en promenad tidigare idag. Här kommer ett gäng bilder:
Idag gick vi till det vi kallar för ”fårahagen”. Det går får där ibland, men när det inte gör det så är det en perfekt lekplats för hundarna. Alla hundar som vi haft har älskat miljön där och blir väldigt busiga. Idag var det första gången för Idun där.
Cassie som normalt sett inte är särskilt intresserad av att leka med Idun kom igång ordentligt. De lekte i stort sett hela tiden. Cassie är en väldigt snäll, men hon ser verkligen helt galen ut på bilderna, haha. Hon går verkligen in för ansiktsuttrycken.
Vi var inte borta särskilt länge, men vi hann med både regn och solsken.
Ligger lite efter med bloggen, men Idas årsresumé är påbörjad och borde dyka upp inom en vecka!
Lämna en kommentar
Tidigare idag fick vi besök av Saabina eftersom att vi bokat in en lekdejt för dem båda. Det händer att mina föräldrar är hundvakter till Saabina, ifall det blir fler gånger framöver är det dessutom bra om de träffats eftersom att vi hjälps åt mycket med hundarna.
Idun har varit duktig på att möta nya hundar hittills. Hon kryper fram, visar att hon är ofarlig och bjuder snabbt in till lek. Hon har varit väldigt framåt. Men idag blev hon nog lite överrumplad när hon mötte Saabina då hon blev ganska överraskad när hon plötsligt dök upp på tomten. Trots att det är den minsta hund hon mött hittills så reagerade hon först med rädsla. Svansen mellan benen och började rusa åt motsatt håll. Men hon förstod snabbt att Saabina var ofarlig.
Leken började snabbt. Och sedan var de igång ett bra tag. Idun är en bra lekkamrat, det som är svårast för henne är när hon möter hundar som inte vill leka. Det har hon svårt att acceptera. Blir hon tillsagd så backar hon av, men hon retas gärna och försöker att få en reaktion. Ofta klarar hundarna kommunikationen bra själva om de får rätt förutsättningar, men ibland får man själv hjälpa till. Det som Idun behöver hjälp med ibland är just att varva ner. Typiskt valpar att kunna bli övertrötta.
Efter ca 40 minuter började Saabina att tröttna på Idun. Och Idun var nog trött hon med, men hon kunde inte känna det just då. Då avrundande vi leken. Lite senare på kvällen möttes de igen för en promenad alla tre. Idun, Saabina och Cassie. De hade lekt av sig ordentligt tidigare så de kunde lugnt traska på lösa och njuta av en gemensam promenad.
Lämna en kommentarHelgen har bjudit på äventyr för lilla Idun. Hon har varit på scouternas julavslutning och träffat massa människor samt träffat hunden Saabina. Bilder från mötet med Saabina kommer snart.
Hästarna tar det lugnt just nu, så fort vi kommer igång igen så kommer jag att uppdatera betydligt mer om dem. Nu när jag kan rida mer hemma så tror och hoppas jag att det kommer att gå att visa lite mer av hästarnas träning.
Idag gick jag upp strax efter 05:00. Det blir tidiga morgnar nu när vi har Idun. Tack vare det så går hästarna går ute ett par timmar till om dagen. Häromdagen släppte jag in dem vid 23:00 i samband med Iduns sista kiss innan läggdags, sedan ut vid ca 06:00 då Idun brukar vilja gå upp.
Idag är Zacke iväg och jobbar. Jag har hand om Idun hela dagen, så jag hinner tyvärr inte rida. Men vi har gjort lite annat. Hon har varit med i stallet när jag mockade och även i garaget när jag tränade. Utöver det har vi gått flera små promenader. Vi brukar passa på att ta med Cassie på promenaderna. Hon har varit lite tveksam till att lämna trädgårdens trygga zon och har då VÄGRAT att följa med oss. Så vi har fått bära iväg henne och sedan släppa ner henne för att sedan gå hem. Tack vare Cassie så har hon snabbt blivit varm i kläderna och vågat följa med. Och tur är väl det. Hon måste leka och springa av sig utomhus. Inomhus blir hon en handfull med all energi och kastar sig efter allt som går att bita på, inklusive människofötter, haha.
Jag nämnde att hon hade klåda. Det har blivit mycket bättre efter att hon fick medicinen mot parasiter. Hon kliar sig fortfarande lite mer än vad jag skulle tycka är normalt, men det är stor skillnad. Innan var hon besvärad, det upplever jag inte att hon är nu. Skönt! Hoppas att det fortsätter så.
På söndag har hon varit här i 2 veckor. Hon har nu lärt sig kommandot sitt och även att ta ögonkontakt/ta undan nosen för att få en godis istället för att krafsa och/eller ”anfalla” handen som håller i godisen.
Lämna en kommentar