Idag fick Ida åka till ridhus i den nya transporten igen. Det gick bra idag också, och hon var faktiskt superfin under ridpasset.
Jag inverkade inte särskilt mycket men jag försökte att vara mer skärpt. Sitta i balans själv, ha händerna framför mig och bara bjuda henne framåt i balans. Successivt låta henne hitta sin kropp och ett bra arbete.
Hon gav mig mer än vad jag förväntade mig så det kändes verkligen jättebra. Ida har faktiskt aldrig vilat i 6 veckor sedan jag skaffade henne. Inte vad jag minns iallafall. Hon har såklart haft flera kortare vilor. Jag tror att det gjort henne gott. Inte nödvändigtvis för kroppen, men för knoppen. Ida är den av mina hästar som har mest inre stress. Dessutom har hon mer inre stress än vad man tror. Genom att slippa mig så har hon verkligen kunnat slappna av och bara bry sig om att göra precis det hon vill.
Hursomhelst. Ida har en tendens till att skynda sig ut ur transporten. Och nu när vi kört med nya så har hon verkligen kastat sig ut. Det bara dundrar till och så är hon ute. Inte optimalt. Det måste vi träna på. Hon har alltid haft denna tendens när hon blir stressad. Nu är hon ju lite stressad eftersom att transporten är ny, så då kommer det beteendet fram väldigt tydligt igen. Idag tränade jag lite med henne, men hon är inte riktigt mottaglig för att ta emot det exakt som jag vill. Men förhoppningsvis är hon det snart. Ida är faktiskt den enda häst som jag har haft som har jäktat ut ur transporten.
