Palle har under dagen idag tagit ännu fler kliv framåt. Han var så pass bra att han mitt på dagen idag fick komma ut i hagen igen.
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter så och att inte några andra strukturer fått någon skada. Medans han äter metacam får han vila. Fortsätter han i samma riktning så börjar vi sedan med skritt.
Lämna en kommentarIgår hände en ganska läskig sak med Palle. Vi tar det från början.
Släppte ut hästarna ca 05:15.
Sedan tog jag in dem igen ca 08:30 på grund utav det dåliga vädret som snabbt drog in. Mycket starka vindar och nederbörd. Palle var helt normal, frös lite, men annars precis som han ska.
Ca 10:30 hade han torkat till. Jag lade på täcke och släppte ut igen. Palle stapplar ut i stallgången. Jag ser direkt att något är väldigt fel. När han väl kommer ut börjar han snurra runt i en cirkel på 3 ben samtidigt som han hade halsen böjd i en konstig vinkel. Jag trodde först att han fått en stroke eller skulle segna ihop och dö. Men det gjorde han som tur var inte.
När ”anfallet” var över (i efterhand tror jag att han tappade balansen och blev överrumplad) så var han förhållandevis normal. Men han kunde inte gå ordentligt. Snart blev det tydligt att han inte kunde få med sig eller styra sitt högra framben. Han kunde lägga full tyngd på det, men inte styra det. Så han gick ett steg med alla andra ben, sedan lyckades han på något vis hasa fram det andra benet en gnutta innan han sedan fick ta ett steg med alla andra ben igen. Det var ett litet projekt att få in honom i stallet igen. Dels går det lite uppför, och så gick han inte rakt. Han föll hela tiden hårt åt vänster.
Jag undersökte honom och kunde inte hitta något fel. Jag böjde benet och vickade på alla leder. Ingen reaktion. Hoven var fin. Jag fattade snabbt misstankar om att det kom från bogen eller ännu högre upp. Jag googlade och hittade ”radial nerve paralysis”. Såg filmer på andra hästar och det blev tydligt att Palle förmodligen drabbats av detta eller något liknande.
Veterinären kom ut och det första hon nämnde var just att han kan ha fått en smäll eller skadat just denna nerven. Det fanns inget tecken på en smäll och trots noggrann palpation av bogen och muskulatur däromkring så visade Palle inga tydliga tecken. Men det är också Palle i ett nötskal, han är makalös på att bita ihop.
Medans veterinären palperade Palle så var hon såklart uppmärksam på eventuella tecken på smärta. Men det som var så fint av henne var att hon frågade mig: ”Vad ser du i hans ansikte/ögon när jag gör såhär?”. Vi vet ju att hästar visar smärta i sitt ansikte och jag som känt Palle så länge är kanske i slutändan bäst på att hitta just hans små tecken. Det känns alltid bra när de litar på ens omdöme och tar små tecken på allvar. Ibland känner man sig så töntig när man säger ”han/hon ser ut lite såhär” och så är det verkligen en superliten grej, men man själv vet att det just det betyder något eftersom att det avviker från ens djur normala beteende.
Veterinären sa att det vi diskuterat angående nerven/bogen var mest troligt. Hon var så gott som säker på att skadan inte satt i benet, utan någonstans från armbågen och uppåt. En spricka i benet eller dylikt borde resultera i mer svullnad och ovilja att stödja på benet. Finns ju också en oro att det skulle vara något neurologiskt, men det sågs också som mindre troligt efter att hon undersökt honom.
Palle fick lite smärtstillande och inflammations-hämmande. Sedan var det bara att vänta. Fick order om att höra av mig direkt om något skulle bli sämre, oavsett tid på dygnet.
Idag visar Palle på förbättring (SÅ UNDERBART!!!). Han ska få äta lite metcam ett par dagar och sedan hoppas vi att det fortsätter såhär. Vi får se hur det går, men detta var ett bra första steg i rätt riktning. Jag vet ju inte hur han lyckats med detta, eller vad som hänt. Så allt är ju fortfarande osäkert och vi vet inte hur det kommer att utveckla sig, men so far, so good.
Jag delade med mig om gårdagen på instagram. Och det fanns faktiskt en som varit med om samma sak. Den hästen återhämtade sig. Så utöver omtanke från omgivningen så fick jag dessutom en solskenshistoria, det gjorde att allt kändes lite bättre. Så nu fortsätter vi helt enkelt att hålla tummarna🍀
