Ida var minst sagt speedad idag när vi skulle hoppa. Hon var mer inställd på fart & bus snarare än att jobba över hinderna. På slutet när överskottsenergin släppt så fick jag henne att hoppa med bibehållen balans och genomsläpplighet. Istället blev språnget lite matt, men man kan inte alltid få allt. Kändes ändå bra att avsluta med lite ordning, haha.
Jag tycker inte att hästarna behöver gå med krökt nacke när de hoppar, men jag vill ha dem i ett bra arbete. Att spänna underhalsen och lite skjuta framåt som Ida gjorde idag är inte det jag är ute efter. Men det postiva var att hon bara kändes glad, sprallig och fräsch. Positiv stress. Hon ville hoppa och hade ett jäkla tryck. Det är något att vara tacksam över, upp till mig att försöka vägleda energin till lite mer jobb nästa gång. Även om det blev lite rörigt så kan jag inte vara missnöjd, det var roligt!
