Dags att berätta lite om tävlingen med Palle i fredags. Finns ju kanske inte jättemycket att berätta, vi hoppade ju ”bara” 90 & 100cm, men vi kör ändå. För er som gillar nörderi så är det bara att fortsätta läsa.
Palle kändes lite seg inne på framridningen och framhoppningen. Men själva steglängden och tempot var bra, bara känslan av att han inte är riktigt framme och möter. Jag kan uppmuntra honom till viss del, men jag får också acceptera att det är så. Han är ju inte i toppform, det betyder att jag inte kan kräva något av honom som han inte är i form eller tränad till. Det är lätt att fastna i att ens häst ska kännas eller vara på ett visst sätt, men det finns flera dimensioner i det. Dels vad ens häst är kapabel till i dagsläget.
Inne på banan blir Palle alltid mer motiverad. Så var det denna gången också. I 90-rundan fick vi till en riktigt bra runda. Jag red på rätt antal galoppsprång på de 3 linjerna som fanns. Allt kändes väldigt enkelt. Det är denna typ av ridning, rytm, exakthet och klass på runda som jag lite eftersökt. Med detta i ryggen så skulle jag känna mig okej med att gå in i en 110-klass. Jag känner mig visserligen alltid trygg med att gå in i en 110-klass på Palle, men ni fattar.
I 100-klassen lade jag in ett extra språng på en av linjerna. Fegade lite. Nu när jag inte tränat med Palle så mycket så känner jag inte hans galopp så bra som Idas, blir lätt att jag meckar lite vid åtminstone ett tillfälle. Men samtidigt så är det en baggis, ett extra galoppsprång vid ett tillfälle är ju egentligen ingenting.
Summa summarum så fick jag en bra känsla och jag är nöjd med våra rundor. Synd att säsongen i stort sett är över för min egen del, det är nu vi börjar komma igång känner jag.
