Underlaget här just nu. Hoppas verkligen att det hinner smälta bort innan det eventuellt fryser på eller kommer nederbörd igen🙏 Allt blir lite smidigare så. Men det är ju såhär mer eller mindre varje vinter, men jag vänjer mig aldrig, haha.
✅Släppa ut hästarna 07.30 (IDUN TOG SOVMORGON IDAG, HURRA, HAHA)
✅Göra stallet 08:00-8:30.
✅Bokföra 9:15-10:00.
✅USA-möte i stan 11:00-13:00.
Som ni ser är det lite gott och blandat som händer idag. Klockan är nu ca 14:30 och vi har precis ätit lite lunch efter att ha gått en liten runda med Idun.
Som jag nämnt tidigare så ska jag, Zacke, min lillasyster Jill och min kusin Zandra åka till USA i sommar. Vi blir borta i ungefär 3 veckor. Så det är en hel del att styra upp. Jag har inte flugit sedan jag var i USA 2017. Resan i sommar blir min tredje resa dit.
Denna resa kommer att innefatta en liten roadtrip och idag försökte vi besluta oss för vilken väg vi skulle ta. Väldigt svårt! Men vi kom fram till ett beslut och förhoppningsvis passar det för mina släktingar också. Vi kommer nämligen att vara med dem större delen av resan.
Men nog om det. Detta är kvar på schemat idag:
☑️Middag ute med en kompis ca 17:00.
☑️Släppa in hästarna ca 21:00.
Lämna en kommentar
Kommande bilder blev kanske inte riktigt så fina som föregående, men de har sin charm dem också!
Idag fick jag faktiskt ganska fina bilder på Idun om jag får säga det själv. Ser ju nästan lite seriöst ut för en gångs skull, haha! Roligt att fotografera lite mer igen. Fler bilder kommer!
Jag har tänkt på en sak. När Palle fick en inflammerad hasled 2021 så svarade han bra på behandlingen. Han böjdes runt om flera gånger, röntgades, ultraljudades och så vidare. Han var utan anmärkning i allt. Han bedömdes som frisk och skulle sättas igång.
Jag tyckte inte att Palle var helt fräsch trots att han gick igenom U.A. Det var delvis därför som hans igångsättning nästan tog ett år.
Om det berodde på att det fanns smärta, svaghet eller att han behövde tid för att hitta det rörelsemönster som jag är van vid efter hältan är svårt att avgöra.
Det jag vill komma till är att många förlitar sig på veterinärens undersökning till 120%. Förslagsvis någon som har en häst som kanske inte funkar vid ridning. De undersöker hästen från topp till tå och det visar sig att det inte är något ”fel” på den. ”Den har inte ont” brukar de säga då. Så kan det givetvis vara, men bara för att man inte hittar något så betyder ju inte det att smärta INTE finns eller förekommer heller. Viktigt att komma ihåg och ha med sig tycker jag.
Ett vetrinär undersökning är VIKTIG. Men den kan omöjligen säga allt. I slutändan måste vi känna våra hästar och ihop med veterinärens utsago också våga känna in och gå på våran egen känsla om vad ens häst behöver.
Summa summarum = bara för att man inte hittar det så betyder det inte att det inte finns.
Lämna en kommentarJust nu känns det som det är fullt upp, men samtidigt inte på samma gång, haha. Jag stiger upp ca 0500-06:15 pga att Idun vill upp då. Då passar jag på att släppa ut hästarna, ge Idun frukost samt bajsa & kissa henne. Oftast gör Zacke det medans jag fixar hästarna. Sedan går jag oftast och lägger mig med Idun igen. Ungefär 30 minuter till 60 minuter. Brukar bli uppstigning ungefär vid 08:00 igen. Då går jag & Idun ut och gör stallet. Efter det brukar jag äta frukost och ta det lite lugnt.
Under förmiddagen/mitt på dagen brukar jag rida en häst eller träna själv om det finns möjlighet. Framåt 14:00/15:00 brukar jag åka in och jobba under eftermiddag & kväll om inte Zacke har göromål som gör att jag måste vara hemma med Idun.
Under hela januari har jag dessutom tagit hand om andras djur medans de är på resa. Jag har just nu kvällstjänst i ett annat stall i stort sett hela denna vecka. Nästa vecka blir det morgontjänst i ytterligare ett stall. Det kanske är en affärsidé, haha. Idun älskar att åka bil och kan dessutom koppla av och vänta utan problem. Så det funkar fint.
Så det är lite så som jag lever just nu. När vi går in i mars tror jag att Idun kommer att kunna vara lite mer självständig. Hon är jätteduktig, men fortfarande liten och kräver mycket tillsyn och uppmärksamhet. På tal om mars, vi har faktiskt anmält oss till en valpkurs och den börjar just i mars. Det blir roligt och bra träning för oss alla tre tror jag.
Om vi då ska rikta blicken mot hästarna… Palle ser faktiskt bra ut. Otrolig förbättring på så kort tid. Han går ute nu som vanligt. Palle var ju mitt i sin igångsättning efter en kortare vintervila när han drog på sig smällen/skadan på hans nerv. Började rent av tänka att han skulle gå årets första hoppträning och eventuellt även tävlingsstart, men nu får vi se lite istället. Om han nu skulle fortsätta att återhämta sig och se helt hundra ut även efter avslutad kur med metacam så tänker jag att vi borde kunna börja med lite lugna ridpass. Jag kommer såklart att känna av under tiden. Jag kommer inte ha bråttom att hoppa eller göra andra saker som kräver mer. Jag själv vaknade en dag för några år sedan och kunde INTE lyfta mitt ben mer än någon centimeter. Efter en vecka kunde jag gå och göra allt, men jag var inte smärtfri. Det tog TID, och än idag är jag inte helt 100%.
Med det sagt så ska jag vara extra lyhörd. Skönt att vi hann ta ett par pass i snön och få upp lite kondition. Går allt som det ska så gör det att vi snabbare kan ta oss till tävlingskondition om allt känns bra.
Jag är helt klart lite stressad över att Ida & Lillan vilat så pass länge. Eller länge & länge. Ida har vilat i 5 veckor nu, Lillan i 6 veckor. Vill bara komma igång NU. Men vi väntar fortfarande på transport, men förhoppningsvis är den här inom någon vecka (!!!). Och så är det verkligen dåligt underlag ute. Samtidigt så har Ida inte fått en längre vila sedan hon var unghäst. Det kanske bara gör henne gott? Jag vet ju att hästarna inte far illa. De har det bra i sin hage. Men ändå känns det lite jobbigt. Jag vill ju att vi ska få lite saker gjorda iår. Men förhoppningsvis får vi det. I år kommer jag ju dessutom att ha en ridbana att tillgå så fort vädret är med oss vilket kommer göra stor skillnad. Om det bara smälter bort lite mer snö & is så tror jag att jag vågar mig på att sätta igång Ida. Så det blir fortsatt lugnt på hästfronten ett tag till, men det närmar sig lite action.
Cassies bortgång har varit extra jobbig. Jobbigare än Bessies. Bessie kändes så redo att lämna oss. Cassie var inte redo på långa vägar.
Cassie tog så mycket plats och förtjänade så mycket MER än vad hon fick. Hon var så speciell för oss och gav verkligen så himla mycket kärlek. Samtidigt så krävde hon uppmärksamhet och kärlek från oss på en helt ny nivå. Hon var nästintill aldrig nöjd, haha.
Hon var otroligt ambitiös, lydig och mysig. Hon var lättskrämd. Och då var hon svår att få kontakt med. Hon utgick från att andra människor och hundar var farliga. Hon ville dock gärna vara kompis, men det behövde ske i hennes takt.
Cassie var verkligen den mest genomsnälla hund som man kunde tänka sig. Trots att hon var så rädd för så mycket gjorde hon aldrig en fluga förnär. Att bita var otänkbart i hennes värld.
Hua.
Jag ska samla lite energi och ge er en uppdatering gällande hästarna och tiden framöver så snart som möjligt. Hörs snart igen!
Igår fick vår älskade Cassie vandra vidare efter en svår knäskada som hon ådrog sig för ett par veckor sedan.
På ett sätt är livet skört, att ett snedsteg kan gå så fel. På ett annat sätt är livet så starkt. Cassie lyckades ta sig till världen trots att hon aldrig var påtänkt. Hon var resultatet av en tjuvparning.
Cassie var flera månader när hon kom till våran familj och var tyvärr ganska präglad av sin mamma som inte var den lämpligaste mamman att lära sig av. Hennes förutsättningar för att bli en ”normal” hund var sämre än för många andra hundar. Det gjorde att hon var så väldigt speciell och rädd för det mesta. Men hon gjorde aldrig en fluga förnär.
Hennes liv blev kortare än tänkt vilket känns så fruktansvärt sorgligt. Men i slutändan är vi tacksamma för att hon trots allt tog sig till världen och var en del av våran familj❤️
Här kommer bilder från 2017-2023:
Att fota hundar är verkligen inte lätt. Speciellt inte svarta sådana. Det tycker kameran är svårt. Här kommer en mix av både fula & fina bilder från en promenad med Idun igår:
Palle har under dagen idag tagit ännu fler kliv framåt. Han var så pass bra att han mitt på dagen idag fick komma ut i hagen igen.
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter så och att inte några andra strukturer fått någon skada. Medans han äter metacam får han vila. Fortsätter han i samma riktning så börjar vi sedan med skritt.
Lämna en kommentar