Ellens Horselife Inlägg

Japp. Idag bar det faktiskt av på tävling igen. Tredje gången denna vecka, vi har varit iväg tisdag, torsdag och idag, lördag. Denna gången var det jag & Ida som åkte till Vetlanda för att starta en 120 avd. B. Hon gick ju 120 samt debuterade 130 i tisdags. Valde att starta en 120-klass idag för träningens skull. Vetlanda ligger mindre än en timme bort så jag ville passa på. En klass + kortare resa kändes dessutom som en rimlig ansträngning för Ida som ändå tävlat tidigare i veckan. Bra träning inför kommande meeting i Aneby som jag hoppas att vi kan åka på.

Det blev en felfri och ganska bra runda. Hon var något styv idag vilket jag inte riktigt kunde lossa på framridningen. Inne på banan så gjorde jag en blunder som gjorde att vi kom riktigt nära insprånget på en kombination, men Ida löste det enkelt (BÄSTA ÄR HON💖) . Annars en väldigt säker runda.

Nu lite återhämtning. Sedan dressyr och markarbete så att jag åter igen skapar ett riktigt bra utgångsläge inför kommande tävlingar.

Nu är klockan strax efter 16:00. Vi kom hem ungefär 15:30. Jag har bytt om och tagit en liten paus. Ska strax gå ut och rida Palle samt tävlingsfixa ytterligare en gång. Går allt som det ska så är nämligen tanken att tävla imorgon också! Då är det dressyr med laget som gäller.

Lämna en kommentar

Jenna knäppte ett par bilder på mig & Ida i tisdags. Dessa är tagna i förberedelserna inför start!

Lämna en kommentar

Då var debuten gjord hörreni. Jag & Ida debuterade igår 130cm! Vi fick två nedslag i slutet av banan, men en lugn, säker och bra runda som jag är väldigt nöjd med.

Jag vet inte hur jag ska börja. Detta är en av mina största meriter. Jag har tagit Ida från 2,5 år till 130cm helt själv.

Ida har sällan gått mot klockan. Några gånger då & då. Jag har hela tiden haft siktet inställt på att komma upp i klasserna. Först 120, sedan 125. Och gärna 130 efter det. Varje klass jag ridit har varit en del av planen för att komma just hit.

Och då behöver vi inte träna på att vinna 110 (anser jag iallafall). Vi behöver träna på balans, precision, helt enkelt att ta oss an hinder som befäster och stärker henne. Rida på ett sätt som förbereder oss båda inför större uppgifter.

Igår kom dagen. 9 år har gått sedan jag red min & Palles första 130. Och jag var inte säker på om jag någonsin skulle komma hit igen. Av flera anledningar.

Det finns ju många som rider 130 och högre. Vissa av er som läser kanske känner ”jaja”. Men jag är ju verkligen ”bara” en hobbyryttare som kämpat på med de hästar jag haft, tidigare utan ridbana och så vidare. Jag är iallafall stolt över att jag tagit upp inte bara en utan två hästar till 130cm som tidigare aldrig har hoppat den höjden.

Min nya ridbana + övrig stöttning från familj & vänner är anledningen till att jag igår kunde debutera 130cm på Ida.

Jag är verkligen så nöjd med gårdagen. Ida hoppade dessutom felfritt i 120 som vi red innan 130-debuten.

2 kommentarer

För lite mer än 2 veckor sedan så var jag & Ida och red en kvällstävling i Rappestad. Vi startade 110 & 120. Felfritt i 110:n och sista hindret ner i 120:n. Väldigt stadiga och säkra rundor som kändes bra. Vi tog lite bilder som jag tänkte visa er!

Ida kändes till en början väldigt bra på framridningen. Den var ganska liten och på gränsen till för blöt på vissa ställen. Det hade nämligen snöat tidigare på dagen och temperaturen var kring 0:an. Dessutom blåste det isvindar. Känns långt borta nu när vi haft så fint väder i flera dagar☀️

Ida var fin till en början som sagt… Sedan blev hon rädd för en människa och ville inte gå till den delen av ridbanan där den personen stod.

Efter ett par minuter gick personen iväg. Då blev Ida som vanligt igen. När man har rest en bit till en tävling (som vi gjorde då) så är det gött att kunna rida fram på en liten större yta så att hästen får röra sig lite större och verkligen komma igång i sin muskulatur. Inne på tävlingsbanan när tempot ska upp och hästen ska räcka över oxrar & kombinationer så vill man inte att den ska vara för kort i rocken.

Eftersom att ytan var så pass liten så fick jag rida fram i ett tempo och steglängd som jag tyckte var lite för kort. Men man får försöka att göra det bästa av det. Jag försökte att få henne att växa i sitt steg och överlinje i det lite lägre tempot.

Inne på banan passade jag på att rida fram i en lite större galopp medans den förgående ryttaren red. Kändes bra. Och som ni redan vet så kändes rundorna väldigt bra också.

Jag var dock lite nervös trots att vi ”bara” skulle hoppa 110 & 120. Ridbanan lutade nämligen en hel del, det gjorde mig lite osäker på hur vi skulle få det på distanserna. Skulle det bli långt när vi red linjerna uppför? Behöver jag plocka bort ett steg när jag rider distanserna som går nedför? När man går in på banan så ska planen vara klar. Men det fanns några små frågetecken.

I slutändan så fick jag inte långt när det gick uppför. Det blev perfekt, jämna och fina steg. När jag red en av distanserna nedför så plockade jag dock bort ett steg. Jag kände direkt när jag landande att det skulle bli så. Det blev inte vilt eller okontrollerat utan det kändes väldigt naturligt att rida på ett mindre. Det var en längre distans dessutom. Jag red på 6 steg istället för 7. På distanser som är lite längre funkar det ju fint. Det är ju inte att rekommendera att t.ex. rida 3 galoppsprång där det ska vara 4. Eller 4 där det ska vara 5. Det brukar ofta bli vilt och obalanserat.

Vi avslutade såklart med lite rosettbilder!

Lämna en kommentar