Hoppa till innehåll

Kategori: Personligt/Åsikter

ATT SE AVSTÅND NÄR MAN HOPPAR

Idag har mamma hoppat Palle. Det gick jättebra. Väldigt mycket börjar att falla på plats. Det svåraste är nog att ”se avstånd”. Balans, rytm och styrning börjar nämligen att sitta riktigt bra. Och det är en förutsättning för att avståndsbedömningen ska kunna växa fram mer & mer.

I högre klasser i hoppning är det en absolut nödvändighet att vara säker på sin avståndsbedömning. Hur snabbt man lär sig detta hör ihop med både utförande, erfarenhet och talang.

Med tiden så lär man sig om man ska bibehålla samma steglängd eller successivt länga eller korta galoppsprången mot ett hinder. Idealet är att ekipaget kommer rätt på varenda hinder i en jämn rytm på ett samspelt och harmoniskt sätt.

Detta är en väldigt viktig färdighet att utveckla om man vill hoppa större hinder, men också en utav de svåraste skulle jag säga.

Min mamma har en ganska dålig avståndsbedömning vilket beror på hennes bristande erfarenhet när det gäller hoppning. Hon säger själv att hon har svårt för att både se och hinna inverka. Men på något sätt måste det vuxit fram en känsla för det även om mamma inte tycker att hon ”ser”, för de kommer ganska sällan fel på hinderna.

Det blir sällan bra om man låser sig fast för mycket vid att se avstånd, det brukar hämma rytmen. Det måste få växa fram, det går inte att forcera. Det är iallafall min erfarenhet. För att det ska kunna växa fram så måste man hålla sig till vissa principer. Det ena är att kunna hålla en jämn och balanserad rytm. Det ska vara en rund, aktiv och jämn galopp. Detta ska man kunna bibehålla på volt, rakt spår och mot hinder.

När hästens steglängd och rytm är förutsägbar så underlättar det när man ska orientera sig till hindret. När du har hittat rytmen så har du också mycket lättare för att se avstånden konsekvent.

För att kunna rida i en jämn rytm och också ha möjligheten att påverka sin häst så är balans är A & O. En välbalanserad häst kan hålla en jämn rytm och bära upp sin kropp oavsett om den hoppat ett hinder, svänger eller springer rakt fram. Att hästen kan bära upp sin kropp är en förutsättning för att kunna reglera den. En häst som är i balans och vältränad har också lättare för att göra ett bra språng om den skulle komma lite nära eller långt ifrån hindret vilket är viktigt eftersom att man inte kommer att komma rätt på hinderna varje gång. Givetvis är det också en förutsättning att ryttaren är i balans.

Summa summarum. När jag hjälper mamma att hoppa så fokuserar vi mycket på att kunna hålla en jämn rytm och skapa förutsättningar för att kunna se avstånden. Ibland hinner hon att uppfatta hindret ganska bra, men det är inte alltid som hon hinner att inverka. Det är viktigt att ha en lämplig höjd på hinderna, det ska inte vara för obehagligt för Palle att komma på en sämre distans. Och som ryttare ska man inte behöva känna att man ”måste” komma rätt innan det är tillräckligt befäst, då blir man lätt osäker i sin ridning. Hästen ska kunna klara hindret utan att behöva ta i för mycket. Annars dödar man snabbt hästens hoppglädje & självförtroende. Lämplig höjd och en bra galopp är så viktigt. Då kan man lösa det mesta även om det blir tokigt ibland.

Det var lite om mina tankar det. De hoppade riktigt bra idag och vi supernöjda båda två!😀

Lämna en kommentar

27 FÖLJARE?!

Jag såg av en slump på Facebook att man kan se hur många följare som man har på Equipe. Det har funnits flera trådar om det då det blivit lite av en snackis nu. Det var så jag såg det.

Jag följer inte enda ryttare på Equipe, jag vet att man kan göra det. Men att det går att se hur många som följer en hade jag ingen aning om. Så jag var ju tvungen att gå in och kolla. Jag har hela 27 stycken följare?! Så det plingar alltså till i 27 telefoner när jag har startat en klass? Lite småkul😅

Lämna en kommentar

HUR JAG TÄNKER MED IDAS IGÅNGSÄTTNING

Jag tänkte berätta lite om hur jag tänker med ridningen på Ida just nu. Hon känns väldigt positiv, fräsch och redo för att jobba. Hennes kondition är tillbaka och det känns som att vi har ett bra utgångsläge. Vi har kommit en bra bit på väg i vårt arbete och jag hoppas verkligen att vi ska få ha fortsatt flyt framöver.

Steg ett när jag satte igång Ida var takt & rytm. Att hon ska vara stark nog att kunna hålla SAMMA rytm innan vi går vidare. Inga tighta volter utan stora rymliga svängar blandade med raka spår. Jag red dock innanför spåret nästan hela tiden för att verkligen få henne att gå efter min sits och mina skänklar. Lätt att lura sig själv om man alltid hänger på staketet. Takt hänger ihop med lösgjordhet som är nästa steg på utbildningsskalan. En häst som är lite stel, spänd eller övertaggad (dvs brister i sin lösgjordhet) kommer att ha svårare för att hålla en jämn rytm. Därför är de första tre stegen på utbildningsskalan väldigt tätt sammanlänkade. Enligt mig så behöver man ibland lägga energi på steg 2 för att klara steg 1. Jag jobbar med dem parallellt helt enkelt. Trots att Ida har kommit ganska långt i sin utbildning så gjorde vilan att vi behövde backa tillbaka och fokusera på det mest basala innan vi gick vidare.

När Ida kunde röra sig framåt i samma rytm på ett avspänt sätt så gick vi vidare i nästa del av den uppbyggande fasen. Då började jag att rida fler övergångar, lite mindre volter och se till att vi kan spåra även på lite mindre böjda spår samt behålla SAMMA rytm när vägvalen ändras och volterna blir lite mindre. Och det är här som vi är nu. Jag har också börjat väva in hinder och bommar i detta arbetet.

Under juni månad är mitt mål att träna för Ulla så att hon kan hjälpa mig att slipa på detta ytterligare. När vi har uppnått en tillräckligt bra nivå utav detta så kommer jag att styra in fokuset mer på att skapa kraft och register. Utvecklande av påskjutskraft och bärkraft. Exakt det som vi jobbade mycket på förra året. För att hoppa högre hinder så behöver vi mer kraft, men absolut inte att hon går isär och tappar bärigheten. Om vi tappar bärigheten rinner det iväg. Vi kan inte komma in i en 3-kombination på 130cm med bristande balans och tro att vi ska klara det. Det kommer att falla en bom eller två. Så enkelt är det. Vi behöver bygga en stark ”fjäder” i bakbenen. För att kunna hoppa större så måste fjädern kunna böjas ihop, det betyder att bakbenen måste kunna bära (och vara centrerade under kroppen med god bärkraft) för att sedan kunna skjuta ifrån uppåt och framåt. Nästa steg är alltså att göra henne starkare i växlingar fram & tillbaka i galoppen och kunna bibehålla bärighet, engagemang och balans i detta.

Ja, detta var ett lite nördigare inlägg kring hur jag lägger upp träningen på Ida🤓 Vart vi var, vart vi är nu och vart vi ska!

Lämna en kommentar

NY KLOCKA!

Jag fick en ny träningsklocka i helgen😃 Jag hade min förra klocka i 6 år och det senaste så laddade jag den ibland 3 gånger om dagen(!). Och den började att dö under aktiviteter efter ungefär 30-40 minuter med GPS trots att den var laddad innan. Den var slut helt enkelt.

Jag gillar verkligen att ha en träningsklocka. Tycker att det är ett bra verktyg både när det gäller min egen träning och hästarnas träning. Den gör det smidigt att hålla koll på långt och länge som jag har ridit. Jag håller oftast koll på hur långt hästarna har gått, speciellt i igångsättningar och liknande. Jag vill hålla koll på om jag ridit 3 kilometer eller 7 kilometer på ridbanan helt enkelt.

Stänger av klockan efter ett ridpass på Palle.
Lämna en kommentar

BRUKSPROVET

Jag & mamma var under torsdag & fredag iväg och kollade på Bruksprovet. Vi såg testridningen av de 5-åriga (och några enstaka äldre) samt 4-åriga hingstarna i hoppning. Vi såg även ett gäng i dressyren.

Det är som vanligt väldigt intressant att se testryttarna, och skillnaden dem emellan. Jag fick samma favorithingst som testryttarna, nämligen Aganix d’Amour. Otroligt fin!

Överlag så tyckte jag att de 4-åriga hingstarna var mer intressanta än de äldre. Bland de 5-åriga hästar så var det faktiskt flera som såg väldigt gröna ut. Jag vet inte om det var så, eller om det blev så för dagen. Det är ju en väldigt krävande uppgift för dem att hantera, så det är ju inget konstigt om formen sviktar.

Hur som haver så var det väldigt roligt att kolla på fina hästar. Och vissa ryttare inspirerade, det gjorde mig sugen & motiverad på att träna vidare med mina egna hästar!

Testridning av de 5-åriga hingstarna på G.
Jag & mamma körde budgetvarianten. Vi bodde på Rasta i Arboga. Men det var tipp-topp🌟
Lämna en kommentar

BOKTIPS!

I onsdags så orkade jag inte gå någon längre promenad med Idun. Så jag satte mig och läste en timme i blåsten. Hon fick underhålla sig själv, då & då slängde jag iväg en leksak eller godis som hon fick leta upp. Mysigt. Just nu läser jag ”Tills alla dör”. En bok som handlar om gängkriminaliteten i Sverige. Den är riktigt bra. Jag har lärt mig massor. Han har gett ut ytterligare en bok, funderar på att köpa den också!

Lämna en kommentar

ÖKADE KOSTNADER

Tävlandet i Sverige har minskat drastiskt. Det har publicerats många artiklar och krönikor om hur tävlandet minskar och att ridsporten i allt större utsträckning håller på att bli en överklassport. Det görs liknelser med USA (där det är extremt dyrt) att träna & tävla i hästhoppning.

Många uppger ekonomin som den största anledningen till att tävlandet minskar. Att tävla har blivit allt dyrare. Och det är inte bara tävlingarna som ökat i pris. Det har blivit dyrare att leva och att vara hästägare i det stora hela. Foder, strö, hovslagare, vaccinationer, veterinär och utrustning. Allt detta har blivit dyrare. Och så vill du givetvis träna för en tränare också! Speciellt om du har ambitionen att utveckla din häst och göra framgångar på tävlingsbanan. Gärna varje vecka. Tävling har blivit ytterligare en utgift som många på hobbynivå har börjat att välja bort.

Tävlingsstarterna kostar som sagt mer än vad de har gjort tidigare. Och så tillkommer veterinäravgiften. Vill du delta i en amatörtour på någon utav våra finare tävlingsplatser/större tävlingar så får du betala omkring 1000 kronor bara för att FÖRSÖKA att kvala. Men pengarna man betalar bara för att KUNNA tävla har också höjts. En ryttarlicens kostar nu 910 kronor. Och då är vi långt ifrån klara. Vi behöver också vara medlemmar i en klubb samt lösa hästlicens. Hästlicens kostar 360 kronor i år. Medlemskap kostar 420 kronor i min klubb (vilket jag givetvis unnar dem varje krona av). Så för att jag ens ska kunna anmäla till en tävling med Palle eller Ida så har jag betalat 2040 kronor. Och då har jag ju inte ens anmält till en tävling än.

Vad kostar en tävlingsstart då? 350 kronor är inte ovanligt att jag får betala för en 120-klass. Du kanske vill starta 2 klasser? Då är det 700 kronor. Och så måste du ju betala veterinären också. Räkna med 850 kronor för två starter.

Så först över 2000 kronor för att kunna anmäla Ida eller Palle. Sedan betala 600-800 för att tävla EN dag. Och så ska du ta dig till tävlingen. Bränsle och andra kostnader tillkommer.

För mig är det uteslutet att åka på meeting. Att betala boende och uppstallning för flera tusenlappar på detta är inte möjligt. Ridsporten har under senaste åren tappat jättemånga tävlingsryttare. Framförallt dem på min nivå. Hobbynivån. Det är väldigt synd. Det fyller inte på underifrån. Och de där hobbyryttarna som ”bara” tävlar 3-6 gånger per år kanske väljer bort att åka ut på tävling överhuvudtaget. Det är väldigt många ryttare som jobbar med hästar på ett eller annat vis som numera fyller upp startlistorna. Det har också gjort att det är betydligt svårare för amatörer att placera sig och vinna tillbaka eventuella pengar vilket man kanske ändå lyckades göra i större utsträckning förr.

Förra året gjorde jag rekordfå starter. Jag kommer även i fortsättningen att behöva tänka över hur många starter som jag gör eftersom att det blivit så pass mycket dyrare. Jag har full förståelse för att arrangör och att SVRF måste höja priserna i dessa tider, men ju mer det höjs, ju fler tävlingsryttare tappar vi. Och när färre betalar måste priserna höjas ytterligare.

Jag & Palle i 120-klass i Västervik år 2019.
Lämna en kommentar

STOR SKILLNAD

Det är stor skillnad på att hoppa Ida & Palle.

Ida väntar alltid på mig. Hon tar inga egna plötsliga initiativ i anridningen. Hon behöver lite ben då hon gärna backar av på hinderna. Hon vill hoppa av med mycket plats framför sig, det vill säga lite längre ifrån hindret.

Palle är tvärt om. Han kan ta egna initiativ. Snabbt som bara den om han är på det humöret. Han vill gärna attackera hindret litegrann. Han har med tiden blivit jämnare, men han vill alltid intill hindret. Det betyder att han vill hoppa av ganska nära.

Väldigt olika, men båda väldigt roliga att hoppa🤎

Lämna en kommentar

MAMMAS UTVECKLING

Det är inte bara jag som fått nya förutsättningar sedan vi byggde vår ridbana. Det har mamma också. För första gången så har hon kunnat hoppa regelbundet och det har lett till att hon utvecklats väldigt mycket!

Jag själv har lärt mig en hel del på min egen resa mot att bli en hoppryttare. Jag har lärt mig längs vägen och vissa saker kan man se tillbaka på och inse att de inte var helt optimala. Mamma har ju varit lite utav ett ”blankt blad”, jag har kunnat lägga upp träningen exakt så som jag tycker att en hoppryttare (på hobbynivå) ska utbildas utefter mina egna erfarenheter. Väldigt roligt att få hålla i taktpinnen hela vägen, även om det inte alltid är så lätt för mamma. Ibland är jag sträng, haha.

Här kommer en liten summering av mammas & Palles framsteg genom året:

Mars. Här har vi inte fått på underlaget på ridbanan än, men det gick att rida litegrann.
I april gjorde mamma & Palle debut på riktig tävling. De startade 70cm.

I april gjorde mamma & Palle debut på tävlingsbanan. Jag sa att hon hellre skulle ta det lite lugnt än tvärt om. De hade inte riktigt snits på tävlingstempot ännu, och jag ville inte riskera att det skulle bli hetsigt. Hellre se till att de är i balans och hinner med det som det ska. Det blev en väldigt lugn och stabil ritt.

I juni gjorde de sin andra start i 70cm, felfria igen!

I juni hade de hunnit träna lite mer och jag sa att om hon tyckte att det kändes bra så kunde hon släppa på litegrann. Det gjorde hon, på någon linje så red de på rätt antal galoppsprång, och på någon annan ett extra steg. Summa summarum ytterligare en felfri & okomplicerad runda. Redo för lite större hinder!

September.

I september debuterade de 80cm i Kinda. De kommer lite tokigt på något hinder, men jag älskar tempot. Galoppen är framåt utan att rinna iväg för mycket. Jag som hoppat så pass mycket har ett ganska bra öga. Mamma är inte riktigt där ännu, utan hon får istället se till att hon gör sitt jobb på resten. Att hon är i balans, att Palle är balans och att han har bra galopp. Att ge honom förutsättningarna att klara hindret så enkelt som möjligt oavsett om de kommer perfekt eller mindre perfekt.

Något som blivit betydligt bättre under året är mammas balans & position👏

Mamma har under året också utvecklat sin förmåga att anpassa sig utefter olika situationer. Det är exempelvis lite olika ridning som krävs inomhus respektive utomhus. Hästen kräver också olika ridning olika dagar. Detta har nog varit det svåraste då mamma tycker att det går så bra när Palle är på ett visst humör. Men hästen är inte likadan alla dagar. Speciellt inte Palle. Han kan variera mellan att vara nästan het på hinder, till motsatsen. Det gäller att lära sig att rida sin häst oavsett hur den är för dagen och lära sig hur man skapar det man vill ha genom bra ridning & kommunikation.

Under året har mamma successivt gått från att kunna hoppa i ett lite lägre tempo till att kunna hoppa i tävlingstempo utan att det blir stökigt. Hinderna har sakta men säkert blivit högre & högre också. Väldigt roligt att se!

När man bara hoppat regelbundet i ett år så finns det mycket att förbättra, det gör det hos oss alla. Men nu har mamma fått en väldigt bra grund. De har hoppat banor, serier, börjat spela med steglängd, tävlat… Börjat få ett grepp om helheten och vad som krävs. Så bra jobbat.

2 kommentarer

VAD VI JOBBAR PÅ

När jag & Ida tränade för Ulla tidigare i veckan så fortsatte vi med att jobba med det som vi fokuserat på tidigare. Och det är att hon ska orka hålla ihop sin kropp SAMTIDIGT som vi ber henne att vara mer kraftfull och komma ut i en större steglängd. Just nu är det bara en liten nyans vi leker med, den ska successivt bli större.

Det är inte bara att mana på. Vi bygger successivt upp samlingsgraden i galoppen och när den är precis ”där” så adderar jag lite ben samtidigt som jag underhåller det som vi tidigare skapat.

För att hoppa högre hinder så behöver vi mer kraft, men absolut inte att hon går isär och tappar bärigheten. Om vi tappar bärigheten rinner det iväg. Och jag kommer att behöva förhålla mer med handen. Vi kan inte komma in i en 3-kombination på 130cm med bristande balans och tro att vi ska klara det. Det kommer att falla en bom eller två. Så enkelt är det. Vi behöver bygga en stark ”fjäder” i bakbenen. För att kunna hoppa större så måste fjädern kunna böjas ihop, det betyder att bakbenen måste kunna bära för att sedan skjuta ifrån uppåt och framåt.

Detta är givetvis ett arbete som har pågått hela tiden. Men om vi ska rida fler 130-klasser och vara felfria så måste hon bli starkare i växlingar fram & tillbaka i galoppen och kunna bibehålla bärighet, engagemang och balans. Så att hon orkar och är stark nog för att tackla alla banans utmaningar.

I hoppningen behöver vi komplettera med gymnastikhoppning samt fler oxrar. Gärna mellan 125-135cm. Och lite bredd på dem. Vi tog faktiskt 3-4 repetitioner över en oxer på 125cm idag. Kändes väldigt bra. Det kommer dock att bli lite glesare med hoppning under denna tiden på året, men i vår kommer vi att fokusera på det.

På filmen ovan är Ida 5 år och debuterar 100cm. Hon är av uppenbara skäl betydligt ”plankigare” än vad hon är nu. Fjädern i bakbenen är inte så stark som den är nu, men det var tillräckligt bra för att starta 100cm på ett trevligt sätt.

Nästa film är från våran senaste start. Nu räcker vårt markarbete till för att rida 120cm på ett trevligt sätt. Ja ni förstår poängen. Successivt blir hon starkare, smidigare och mer gymnastiserad vilket tillåter oss att klara högre & högre hinder.

2 kommentarer