Kategori: Personligt/Åsikter

I hoppning är rytm A och O för mig. Det är en mycket viktig ingrediens för att man som ryttare ska kunna se och känna sina distanser, men också för att kunna ge hästen en rättvis chans att kunna hoppa hindret väl.

För att jag & min häst ska kunna hålla rytmen så måste hästen (och jag) vara i BALANS. En häst som är balanserad (och tillräckligt lösgjord/smidig) kan hålla en jämn rytm på rakt spår, böjt spår samt före & efter hinder vilket enligt mig är en förutsättning för hoppning.

En häst som är obalanserad kommer inte att bibehålla samma rytm & steglängd. Om hästen plötsligt rinner iväg (eller slår av på takten) blir det svårare att få en bra känsla på hinderna. Så som jag ser det så krävs det en viss grad av balans för att kunna hålla rytmen.

Så hur skapar man balans då? För mig är det tillräckligt god bärighet och lösgjordhet som möjliggör att hästen & jag kan hålla balansen. För att hästen ska vara i balans så måste den ha orken att bära upp sin och ryttarens kropp.

Detta är något som jag har med mig och jobbar med VARJE ridpass oavsett om det är dressyr eller hoppning. Det är alltid fokus på lösgjordhet, bärighet, balans och rytm. Jag orkar inte skriva så mycket om ridpassen jag rider längre. Alla ridpass är ju givetvis inte likadana, men detta är den röda tråden i slutändan.

Jag kan ha tillräckligt god balans, bärighet & genomsläpplighet för att hoppa en bana på 80cm. Däremot kanske jag ännu inte har utvecklat ett tillräckligt bra markarbete för att hoppa en bana på 110 cm på ett bra sätt. Och då är det 80cm som gäller. Man vinner inget på att hoppa en större klass på ett dåligt sätt. Kvalité före kvantitet. Ett steg i taget. ALLTID.

Alla hästar har olika förutsättningar. Vissa är födda med en naturlig balans. Det gör allt enklare.

På Dolly kämpade jag mycket bärighet och lösgjordhet för att hon skulle bli tillräckligt stark för kunna behålla balansen före & efter hinder.

Dodo som jag hoppade in och hjälpte till att vidareutbilda hade väldigt svårt med sin balans eftersom att han var en travare. Han är inte avlad för att röra och bära sig på det sättet. Under de år som jag red honom så utvecklades han otroligt mycket. Han var otroligt rolig att hoppa.

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Mango och vanlijkvarg mixat och sedan skjuts in i frysen. Perfekt som mellanmål de varma dagar som varit. Jag toppar med lite kokos för att få lite crunch. Denna glass är både god och fiffig om man vill slå två flugor i smäll och dessutom få i sig protein. Vill man bara göra den så god som möjligt så tycker jag att det blir godast att mixa med kokosmjölk! Vi har ätit mängder utav detta de senaste dagarna.

Lämna en kommentar

Många som kommer till mig på jobbet är väldigt nyfikna människor som gärna frågar saker vilket bara är roligt. Tyvärr ger jag nog ganska tråkiga svar.

Jag gillar att tänka utanför boxen och att lyssna på dem som kanske har en annan syn på saker. Jag tar lite små guldkorn jag gillar överallt. Ibland får man användning av det.

I grund och botten så försöker jag dock att utgå från fakta, speciellt när jag svarar på frågor. Särskilt frågor från mina kunder, jag vill ju svara så korrekt som möjligt. Jag vill ge dem kunskap och inte kvacksalveri. Något som ger upphov till förvirring är till exempel muskelknutor. Om vi ska se vetenskapligt på den saken så hävdar flera forskare att de inte ens finns, och de har faktiskt en ganska bra grund till det. Man har dock inte forskat särskilt mycket på detta, så mer forskning kanske behövs. Vi vet helt enkelt inte vad det är för något.

Även om det skulle vara så att dessa ”knutor” inte finns (eller iallafall kanske inte på det sättet som många tror) så betyder ju inte det att spända muskler inte existerar. En sak som är säker är att smärta, ömhet, spända muskler och stelhet existerar i allra högsta grad. Det har vi nog alla känt eller råkat ut för. Ofta beror på det monotona arbetsuppgifter, överbelastning eller stress. Det är inte något som man bara kan ”lösa upp” eller ”trycka ut” som många uttrycker det, iallafall inte enligt den vetenskap som finns på området.

För att förebygga muskelspänningar så är det rörelse som gäller. Har man redan drabbats av det så är det fortfarande rörelse som är medicinen. Rätt typer av rörelser i lagom mängd. Och självklart spelar övrig hälsa in. Ett komplement till detta kan sedan vara massage eller olika typer av manuella behandlingar.

Massage har många bevisade fördelar. Mindre stress, mer ”må bra-hormoner”, starkare immunförsvar och flera andra grejer. Effekter som jag tänker hjälper onda muskler eller ett stressat sinne på traven🙏

Jag försöker att hålla mig uppdaterad och lära mig mer, jag är långt ifrån något proffs. Men en sak är säker. Det sprids väldigt mycket felaktig information via t.ex. Instagram. Alla har väl exempelvis sett kiropraktorer som knäcker människor. Ibland påstås det att ryggkotorna stuckit iväg både till höger & vänster och måste läggas rätt. Men nej. Det är inte riktigt det som händer. Hade vi haft en ryggrad där kotor och diskar gled runt på det viset så hade vi inte kunnat lyfta ett mjölkpaket utan att en kota ploppat iväg.

Jag vet inte riktigt vart jag skulle komma med detta inlägget. Jag vill nog egentligen bara påminna er om att många ”häftiga” förklaringar inte grundar sig i någon egentlig fakta. Det är inte heller fel att tro på olika hypoteser, vi vet långt ifrån allt. Det är ju en av anledningarna till att kroppen är så spännande😀

Lämna en kommentar

Vår fina ridbana. Så tacksam för mina föräldrar som är anledningen till att den blivit till. En dröm som blir sann. Vilken skillnad den gör. Det är så skönt att slippa många av de resor som vi fått göra i många år. Det är dyrt att bygga en ridbana, men det också väldigt dyrt att ligga på vägarna flera dagar i veckan samt betala avgifter för att få nyttja ridbanor & ridhus. I många fall måste man dessutom anpassa sig efter övriga ekipage där. Det gör att man inte alltid kan träna på det man själv vill. Dessutom väldigt tidskrävande. Förstår egentligen inte riktigt hur jag/vi fått ihop allting.

Jag är så nöjd med vad jag & mamma ändå åstadkommit under åren utan ridbana. Två hästar upp till 130-hoppning. Det är ändå ganska sällan som jag hör om andra ryttare med liknande förutsättningar som ändå hoppar på 120-nivå och uppåt. Det vill säga ingen ridbana, inget ridhus och dessutom har min familj ingen bakgrund av att tävla. Ändå har vi lyckats klättra upp till MSV nivå i hoppning samt MSV C dressyr. Jag & mamma har lärt oss tillsammans och jag/vi har investerat mycket pengar i att träna för människor för att samla ihop den kunskap som behövs.

Lämna en kommentar

Jag tycker att det är väldigt roligt att tävla i dressyr och varje gång jag rider ett program så är det som en egen tävling mot mig själv där jag verkligen försöker att inte ge bort några poäng i onödan. Jag vill visa för domaren att jag tränat mina hästar väl och utnyttja programmet till min fördel så långt det går.

Jag tävlar ju ”bara” i klasser upp till det som innan var MSV C, men självklart vill jag göra det så bra som jag bara kan. Genom åren har jag ändå samlat på mig lite lärdomar och insikter som jag tänkte ta upp i detta inlägg.

Steg ett för att rida ett bra program FÖR MIG är att kunna programmet till punkt & pricka. I t.ex. LB:2 & LA:3 så ser jag minst en varje tävling som rider till fel bokstav vid längningarna. Att ge bort poäng på en sådan sak är det sista jag vill göra. Innan varje tävling så ser jag till att jag har hundra procent koll på själva programmet. Jag kollar också över vad det är domaren faktiskt vill se i de moment som ingår i programmet som jag ska rida. Vad innebär t.ex. en mellanskritt med längning av hästens form? Vad skiljer den från en ökad skritt?

När jag väl är inne på banan så fokuserar jag på en del i taget. Jag försöker att visa varje moment tydligt och noggrant. Jag rider framåt, men jag skyndar aldrig till nästa del. Hundra procent närvaro i varje steg vi tar, här & nu.

En annan sak är att jag aldrig avslöjar en negativ känsla för domaren. Hur ofta ser man inte någon bli irriterad och faktiskt lite banka till sin häst inne på banan när den inte tar skänkeln? Ganska ofta faktiskt. För mig är det samma sak som att skrika rätt ut till domaren att ens häst är seg och har hamnat bakom skänkeln. Osmart, dessutom onödigt mot hästen som endast är ett resultat av ens egna förberedelser.

En annan sak är att jag ser till att inte kräva mer än vad min häst kan ge. Om min häst t.ex. blir lite seg så försöker jag inte att forcera fram ett högre tempo. Då jagar jag bara min häst och riskerar att få missar eftersom att jag stressar den. Istället rider jag med min häst samtidigt som jag försöker att uppmuntra, inverka, vägleda och skapa ett sådant arbete som gör att den successivt spänner av och bjuder mer framåt.

En annan superviktig grej är att jag själv måste orka ett helt program. Om jag är röd som en tomat på slutet och kämpar för att sitta ner så behöver jag träna mer. När jag tappar balansen, hållningen och min tajming (som man gör när man blir trött så kommer det att påverka ridningen till det sämre). Jag måste orka vara on point hela tiden för att ta de poäng som jag vill ha.

Det var ett litet random inlägg om hur jag tänker och vad jag försöker att sträva efter när jag tävlar dressyr. Ibland lyckas jag bättre, ibland lite sämre. Men lägsta nivån höjs sakta men säkert.

Lämna en kommentar

🌸Jag har ingen hudvårdsrutin. Knappt ingen hårvårdsrutin heller. Det är ren tur om det råkar komma en klick balsam i håret.

🌸Jag spelar ganska mycket datorspel och det är inte ovanligt att jag blir arg medans jag gör det.

🌸Jag är nördig. Snöar in på saker. Köper böcker (fysiska böcker) om ämnet. Kan vara olika saker, personer och historiska händelser. Det gör mig relativt bra på t ex. frågesport eftersom att jag samlat på mig en hel del vetande genom åren.

🌸Jag läser tidningen forskning och framsteg.

🌸Jag har en stökig garderob. Katastrof.

🌸Jag har sprungit över 2 mil i fjällen.

🌸Jag har en MTB men cyklar sällan. Gillar dock att cykla, men är lite rädd för att cykla i skogen, haha.

Lämna en kommentar