Jag tycker att dagens dressyrclinic med Benjamin Werndl var kanonbra, det var inte många nyheter. Men det fanns faktiskt en övning som jag ska testa på Ida så snart som möjligt. Det ser jag fram emot!
Hans filosofi känns igen mycket i hur min dressyrtränare tränat & utbildat mig. Hur eller hur så är det ändå inspirerande att se hur små skillnader i grundridningen kan göra att en hel häst förvandlas på 30 minuter. Och vi alla jobbar med grundridningen, fast på olika nivå, spelar ingen roll om det är en 4-åring eller en Grand Prix-häst.
Jag tänkte ändå försöka att återge lite utav det som förmedlades. Jag vet inte hur väl ni kommer att få en förståelse (och jag kan ju givetvis ha fått något om bakfoten också). Men jag gör ett försök, om inget annat så är det bra repetition för mig. Det är mycket information att ta in även om mycket är repetition. Jag gjorde iallafall anteckningar under tiden och här kommer lite ordbajseri om några av sakerna som avhandlades.
Grundridningen stod i centrum (och det är ju egentligen det som är ridning). Han fokuserade mycket på balans. Att man genom att rida hästen i balans gör den lösgjord. Inte tvärt om. Han poängterade många gånger att ryttarna skulle ge hästen utrymme i sin front, nacken ska vara högsta punkt. Det som du håller fast kan inte vara mjukt. ”Ride through the body, NOT the neck.” Du ska brygga en bro över ryggen fram till handen. Han använde sig ofta av en liten ”självtest” som innebär att släppa tygeln, är hästen kvar hos dig? Bra, då är den i balans. Du ska kunna släppa tygeln utan att hästen springer iväg. ”Hold the horse with your seat, not your hand. ”A horse is only strong when it’s not carrying, pulling back is never a solution.” En mycket talande mening.
Han pratade också om att balansen är dynamisk. Ibland tappar man den lite. Man jobbar på det hela tiden.
Några av hästarna brast i sin framåtbjudning. Han poängterade att man INTE skulle forcera hästen framåt. Genom att börja hacka med sporrarna eller krampaktigt driva på så kommer hästen att bli ”tight”. Jobba istället på att få den i balans och att swinga över ryggen. Motivera INTE forcera. Och precis som att obalans kan leda till att hästen springer iväg, så kan det också bidra till bristande framåtbjudning. Även här var målet att få hästen att gå utan att behöva ligga an med benet hela tiden. Så istället för att släppa tygeln så släppte han benen emellanåt för att inte bli klämmig.
Det var härligt att se hur hästarna förbättrade sitt arbete igenom kroppen under tidens gång. Några av hästarna var lite för snabba i sin fortförflyttning till en början. Vid en för snabb takt finns det ingen tid för ryggen att swinga. Så dessa hästar hjälptes till att hitta en lugnare rytm & takt där de kunde hitta ett bättre arbete igenom kroppen. Medans de lite långsamma hästarna hjälptes att bli lite kvickare & bärigare, ”hanging leg, hanging back”. Samling är inte samma sak som långsamt.
”Close chapters that are good” var en återkommande mening och det betydde att man exempelvis rider 3-5 arbetspiruetter och sedan ger man hästen en paus. Klappar den för bra arbete och sedan går man vidare i ridpasset med ett nytt kapitel. Sitt inte och nöt utan pauser. Han poängterade att pauser var MYCKET viktigt.
En annan sak, ”one year in training is nothing.” Och meningen med det var att bra saker tar tid. Idag ser vi flashiga och korta klipp på instagram, men i verkligheten så är handlar allt om att skapa en kontakt med ett djur. Sakta men säkert.
Han poängterade också vikten av LUGNA tygeltag. Hästen ska kunna lita på ryttarens hand. Exempelvis inga hetsiga uppresande tygeltag när hästen blir djup i formen. Höj istället handen en aning MJUKT & försiktigt samtidigt som du jobbar på att engagera hästens KROPP. Åter igen, ”don’t ride the neck”.
Det blev givetvis lite prat om övergångar. Och att ju bättre de är förberedda, ju bärigare hästen är, ju mer kan du rida framåt i övergången. Du ska alltid ha känslan av att du bjuder hästen framåt. Han pratade också om vikten av att inte irritera hästen med många eller onödigt många saker av det som den tycker är kämpigt. Om hästen exempelvis kryper ihop lite i det samlande arbetet, våga lämna, rid framåt, ”refresh”. Värna om hästens vilja att röra sig framåt. Han uppmuntrade också till att leka och ha kul med sin häst. Jobba dem från marken, låt dem sträcka ut i en rejäl galopp, ”let them be free”.
Han poängterade också hur han alltid ignorerar misstagen. ”Never mark out the bad things”. Beröm när det blir rätt. Om du reagerar när det blir misstag så minns hästen det, genom att ignorera det som blir fel och berömma det som blir bra så förstärker du det positiva och hästen kommer att minnas det som var bra.
Han berättade också att han i princip alltid börjar med galopparbetet. Och att 70% av arbetet de gör sker i galopp.
Det blev en ganska lång text detta. Lite spretigt kanske. Men detta är iallafall det som jag uppfattade var det huvudsakliga budskapet! Jag har exempelvis kollat på Benjamin när han testrider unghästarna på Breeders, och jag tycker att han är så himla bra. Så mycket av det som sades är jag väl bekant med, men man plockar ändå med sig lite småsaker som är nya eller som man blir påmind om. Ett stort plus var att han både instruerade ekipage och red själv. 5 hästar såg vi totalt. 3 med sina egna ryttare, och 2 som han själv red. Toppenbra!
Jag rekommenderar verkligen att åka på clinics. Har man några hundralappar över så tycker jag verkligen att man ska göra det.
