Fyra stövlar lagade✅ Stort tack till skomakaren som har gjort ett toppenjobb. Jag lämnar mina grejer till en skomakare i Nässjö, och jag har varit lika nöjd varje gång.
Lämna en kommentarEn blogg om mig och min resa med hästarna
Kategori: Personligt/Åsikter
Att nå framgång med sin träning bygger egentligen på väldigt enkla principer. Det ena är att du måste ta i och våga belasta kroppen, det andra är att göra det över tid. Vi pratar inte veckor eller månader, utan år. Och slutar du så försvinner det. Att ta hand om sig själv är ett livslångt projekt.
Träning görs många gånger mer komplicerat än vad det är. Speciellt på instagram. Olika PT:s online vill få det att låta som att just dem sitter på kunskapen som kommer att förändra allt. Vilket irriterar mig. Därmed inte sagt att en PT/tränare är onödig eller inte fyller en funktion. Det jag ställer mig emot är retoriken och desinformationen som vissa av dem använder för att locka kunder.
Många tränare online spelar på folks osäkerhet. Att de gör ”fel” på gymmet. Tröskeln för att få folk till att börja träna behöver verkligen inte bli större än vad den är.
Summa summarum. Du kommer VÄLDIGT långt på att gå till gymmet, välja några basövningar och ta i ordentligt i dessa. Och jag upprepar, det är inte fel att ta hjälp av en PT eller tränare. Jag är bara trött på hela PT-industrin och hur de gör saker svårare än vad det behöver vara för människor.
Gå dit. Ta i. Gå hem. Till en början så är det inte svårare än så.
Lämna en kommentar
Älskar detta citat eftersom att det går att applicera på ridning så bra (och förmodligen de flesta sporter). Att göra något bra och få det att se lätt ut kräver otroligt mycket träning, tålamod och kunskap. Oavsett om man ser en någon rida en pay n jump på 40 cm eller en nationell 140 cm. Att göra det på ett bra & trevligt sätt är en bedrift som har krävt arbete.
Det spelar ingen roll om man tittar på världscupen, en regional 120 eller en nationell 140-klass. I de bästa av världar ska tävling se lätt ut enligt mig. Att ha sin häst väl utbildad, förberedd, stark & smidig leder till att det ser lätt ut när man tävlar. Det är hästvälfärd i allra högsta grad.
Om du är väl förberedd för den nivå du rider på så kommer du dessutom att prestera på en JÄMN nivå istället för att vara ojämn. Varierar dina resultat mellan att vara utesluten, ha 12 fel och vara felfri & placerad så är du förmodligen på fel nivå.
Om man kollar in de ryttare som tävlar på högsta nivå så är det ganska tydligt att se vilka utav ryttarna som oftast återkommer gång på gång med väl förberedda hästar. Och det innebär inte att de är felfria eller vinner per automatik, för vår sport är betydligt mer komplex än så. Men det är just de ryttarna som jag själv inspireras av. Det är DEN ryttaren som jag vill vara. Det borde finnas ännu mer stolthet i att rida elegant, väl och utefter sin hästs förutsättningar.
Detta handlar inte om att dömma eller se ner på någon som har en kämpig runda. Det har vi alla ibland, och vi som står bredvid kan inte veta bakgrunden till det som sker på banan. Det tror jag att vi alla kan skriva under på, så det är inte det som jag vill förmedla här.
Något som är viktigt att komma ihåg när man inte är så erfaren ännu är att tävlingsmiljön och situationen i sig är en utmaning. För både häst & ryttare. Lägg till att du är en amatör som inte har supermycket erfarenhet och att du ska tävla på den nivå som är exakt det du & din häst klarar av en bra dag hemma, det är som upplagt för problem.
Det är en bra grundregel att kunna rida på en nivå högre hemma än vad man gör på tävling. Du gör både dig själv och din häst en tjänst samtidigt som du bygger stadigt inför framtiden.
Jag startar aldrig en klass om det finns några som helst oklarheter om huruvida vi ska klara det eller inte. Det är spänning som jag inte behöver i mitt liv, haha.
Lämna en kommentarJag ska inte ljuga. Jag har fastnat i kommentarsfältet på Tidningen Ridsports facebook flera gånger. Bara för att att nämna ett exempel. Jag har nämligen upplevt att kommentarerna där (och på flertalet andra ställen) i det närmaste ballar ur ibland. Klimatet har blivit så hårt. Och någonstans tänkte jag att klimatet borde vara bättre på nätet nu än vad det var för 10 år sedan. Någonstans tänkte jag att vi vet bättre nu. Att vi lärt oss med tiden.
Jag frågade chatgpt om klimatet på nätet har blivit bättre eller sämre över tid (och ja, jag vet att dennes svar ska tas med en nypa salt). Och svaret var inte direkt upplyftande. Enligt de studier som chatgpt sammanfattat så blir vi bara hårdare & hårdare mot varandra. Det går stadigt åt fel håll. Och extra elaka blev vi tydligen under pandemin. Låter inte helt orimligt.
Och detta handlar ju givetvis inte om att man ska vara tyst, inte diskutera och att allt ska lindas in i bomull, men någon måtta får det väl ändå vara ibland?😅 Tråkigt är vad det är! Tänk om den energin faktiskt lades på något konstruktivt.
Ett litet tillägg. Detta är inte att jag försvarar kritik mot diverse ryttarprofiler (som betett sig som skit). Utan jag syftar på de hårda ord som yttrades i samband med att ridsport publicerade en tonårings instagraminlägg och situationer liknande denna. Man har rätt till sin åsikt, och det är okej att ha olika åsikter och perspektiv. Men någonstans får man väl ändå tänka på HUR man framför detta och även fundera kring HURUVIDA det faktiskt är nödvändigt. Menmen. Det är bara min åsikt🤪
Lämna en kommentar
Jag är en person med ganska många intressen. Hästar & ridsport, ja det har ni ju kolla på. Och ni har säkerligen inte missat mitt intresse för träning & musik heller.
Prenumererade på illustrerad vetenskap under många år när jag var tonåring. Alltid haft ett intresse för forskning & vetenskap. Men jag tycker också att det spännande med det totalt motsatta. Jag har också ett stort intresse för det okända, mystiska händelser och teorier. Olösta mysterier. Dessa intressen har alltid varit med mig. Lärarna i skolan beskrev mig som vetgirig, och det stämmer nog ganska bra.
Tycker det är intressant med historiska händelser, främst de som skett i nutid eller modern tid. Kan få dille på en viss händelse, ett brott eller något annat och läsa igenom HELA internet. Har verkligen förmågan att nörda ner mig något extremt i vissa saker. Frågor & händelser som berör samhälle eller psykologi tycker jag är extra intressanta.
Även om hästar är mitt största intresse så är det viktigt att ha fler intressen än just hästar tycker jag. Speciellt när hästeriet känns tungt. Då behöver man andra intressen och glädjeämnen att hämta energi ifrån☀️
Lämna en kommentarNär jag tävlingsfixade inför tävlingen i söndags så fastnade jag lite bland alla gamla grejer i stallet. Blev påmind om gamla trender. Jag har slängt endel, men vissa saker har varit roliga att spara. Vissa av dessa används dessutom fortfarande!
Idag har mamma hoppat Palle. Det gick jättebra. Väldigt mycket börjar att falla på plats. Det svåraste är nog att ”se avstånd”. Balans, rytm och styrning börjar nämligen att sitta riktigt bra. Och det är en förutsättning för att avståndsbedömningen ska kunna växa fram mer & mer.
I högre klasser i hoppning är det en absolut nödvändighet att vara säker på sin avståndsbedömning. Hur snabbt man lär sig detta hör ihop med både utförande, erfarenhet och talang.
Med tiden så lär man sig om man ska bibehålla samma steglängd eller successivt länga eller korta galoppsprången mot ett hinder. Idealet är att ekipaget kommer rätt på varenda hinder i en jämn rytm på ett samspelt och harmoniskt sätt.
Detta är en väldigt viktig färdighet att utveckla om man vill hoppa större hinder, men också en utav de svåraste skulle jag säga.
Min mamma har en ganska dålig avståndsbedömning vilket beror på hennes bristande erfarenhet när det gäller hoppning. Hon säger själv att hon har svårt för att både se och hinna inverka. Men på något sätt måste det vuxit fram en känsla för det även om mamma inte tycker att hon ”ser”, för de kommer ganska sällan fel på hinderna.
Det blir sällan bra om man låser sig fast för mycket vid att se avstånd, det brukar hämma rytmen. Det måste få växa fram, det går inte att forcera. Det är iallafall min erfarenhet. För att det ska kunna växa fram så måste man hålla sig till vissa principer. Det ena är att kunna hålla en jämn och balanserad rytm. Det ska vara en rund, aktiv och jämn galopp. Detta ska man kunna bibehålla på volt, rakt spår och mot hinder.
När hästens steglängd och rytm är förutsägbar så underlättar det när man ska orientera sig till hindret. När du har hittat rytmen så har du också mycket lättare för att se avstånden konsekvent.
För att kunna rida i en jämn rytm och också ha möjligheten att påverka sin häst så är balans är A & O. En välbalanserad häst kan hålla en jämn rytm och bära upp sin kropp oavsett om den hoppat ett hinder, svänger eller springer rakt fram. Att hästen kan bära upp sin kropp är en förutsättning för att kunna reglera den. En häst som är i balans och vältränad har också lättare för att göra ett bra språng om den skulle komma lite nära eller långt ifrån hindret vilket är viktigt eftersom att man inte kommer att komma rätt på hinderna varje gång. Givetvis är det också en förutsättning att ryttaren är i balans.
Summa summarum. När jag hjälper mamma att hoppa så fokuserar vi mycket på att kunna hålla en jämn rytm och skapa förutsättningar för att kunna se avstånden. Ibland hinner hon att uppfatta hindret ganska bra, men det är inte alltid som hon hinner att inverka. Det är viktigt att ha en lämplig höjd på hinderna, det ska inte vara för obehagligt för Palle att komma på en sämre distans. Och som ryttare ska man inte behöva känna att man ”måste” komma rätt innan det är tillräckligt befäst, då blir man lätt osäker i sin ridning. Hästen ska kunna klara hindret utan att behöva ta i för mycket. Annars dödar man snabbt hästens hoppglädje & självförtroende. Lämplig höjd och en bra galopp är så viktigt. Då kan man lösa det mesta även om det blir tokigt ibland.
Det var lite om mina tankar det. De hoppade riktigt bra idag och vi supernöjda båda två!😀
Lämna en kommentarJag såg av en slump på Facebook att man kan se hur många följare som man har på Equipe. Det har funnits flera trådar om det då det blivit lite av en snackis nu. Det var så jag såg det.
Jag följer inte enda ryttare på Equipe, jag vet att man kan göra det. Men att det går att se hur många som följer en hade jag ingen aning om. Så jag var ju tvungen att gå in och kolla. Jag har hela 27 stycken följare?! Så det plingar alltså till i 27 telefoner när jag har startat en klass? Lite småkul😅
Jag tänkte berätta lite om hur jag tänker med ridningen på Ida just nu. Hon känns väldigt positiv, fräsch och redo för att jobba. Hennes kondition är tillbaka och det känns som att vi har ett bra utgångsläge. Vi har kommit en bra bit på väg i vårt arbete och jag hoppas verkligen att vi ska få ha fortsatt flyt framöver.
Steg ett när jag satte igång Ida var takt & rytm. Att hon ska vara stark nog att kunna hålla SAMMA rytm innan vi går vidare. Inga tighta volter utan stora rymliga svängar blandade med raka spår. Jag red dock innanför spåret nästan hela tiden för att verkligen få henne att gå efter min sits och mina skänklar. Lätt att lura sig själv om man alltid hänger på staketet. Takt hänger ihop med lösgjordhet som är nästa steg på utbildningsskalan. En häst som är lite stel, spänd eller övertaggad (dvs brister i sin lösgjordhet) kommer att ha svårare för att hålla en jämn rytm. Därför är de första tre stegen på utbildningsskalan väldigt tätt sammanlänkade. Enligt mig så behöver man ibland lägga energi på steg 2 för att klara steg 1. Jag jobbar med dem parallellt helt enkelt. Trots att Ida har kommit ganska långt i sin utbildning så gjorde vilan att vi behövde backa tillbaka och fokusera på det mest basala innan vi gick vidare.
När Ida kunde röra sig framåt i samma rytm på ett avspänt sätt så gick vi vidare i nästa del av den uppbyggande fasen. Då började jag att rida fler övergångar, lite mindre volter och se till att vi kan spåra även på lite mindre böjda spår samt behålla SAMMA rytm när vägvalen ändras och volterna blir lite mindre. Och det är här som vi är nu. Jag har också börjat väva in hinder och bommar i detta arbetet.
Under juni månad är mitt mål att träna för Ulla så att hon kan hjälpa mig att slipa på detta ytterligare. När vi har uppnått en tillräckligt bra nivå utav detta så kommer jag att styra in fokuset mer på att skapa kraft och register. Utvecklande av påskjutskraft och bärkraft. Exakt det som vi jobbade mycket på förra året. För att hoppa högre hinder så behöver vi mer kraft, men absolut inte att hon går isär och tappar bärigheten. Om vi tappar bärigheten rinner det iväg. Vi kan inte komma in i en 3-kombination på 130cm med bristande balans och tro att vi ska klara det. Det kommer att falla en bom eller två. Så enkelt är det. Vi behöver bygga en stark ”fjäder” i bakbenen. För att kunna hoppa större så måste fjädern kunna böjas ihop, det betyder att bakbenen måste kunna bära (och vara centrerade under kroppen med god bärkraft) för att sedan kunna skjuta ifrån uppåt och framåt. Nästa steg är alltså att göra henne starkare i växlingar fram & tillbaka i galoppen och kunna bibehålla bärighet, engagemang och balans i detta.
Ja, detta var ett lite nördigare inlägg kring hur jag lägger upp träningen på Ida🤓 Vart vi var, vart vi är nu och vart vi ska!
Jag fick en ny träningsklocka i helgen😃 Jag hade min förra klocka i 6 år och det senaste så laddade jag den ibland 3 gånger om dagen(!). Och den började att dö under aktiviteter efter ungefär 30-40 minuter med GPS trots att den var laddad innan. Den var slut helt enkelt.
Jag gillar verkligen att ha en träningsklocka. Tycker att det är ett bra verktyg både när det gäller min egen träning och hästarnas träning. Den gör det smidigt att hålla koll på långt och länge som jag har ridit. Jag håller oftast koll på hur långt hästarna har gått, speciellt i igångsättningar och liknande. Jag vill hålla koll på om jag ridit 3 kilometer eller 7 kilometer på ridbanan helt enkelt.
