Idag har jag hållt i träningar både på hemmaplan och bortaplan😀
Det är roligt att hålla i träningar, men det är svårt. Jag vill helst inte ha gruppträningar. Det tycker jag är svårt att få till bra. Jag vill möta det berörda ekipaget exakt där det är och ta det därifrån.
Man vill ju vara den skojiga tränaren som kommer med roliga övningar. Samtidigt så är det viktigt att nöta basic saker. Att få hjälp med övergångar, böjt spår och så vidare. Många gånger så är det exakt det som man behöver. Så det är en avvägning, både och behövs!
En annan sak som är utmanade är när man möter nya ekipage. Det är så olika hur mycket kunskap de har sedan innan. Speciellt om de är barn. Hur mycket teori ska man blanda in, och hur snabbt? Ibland finns det mycket som man vill förmedla, och då gäller det att börja i rätt ände så att det finns en röd tråd.
Det roligaste med att träna andra är att få möta människor & hästar. Nörda ridning. Få vara med och se framstegen. Även om jag själv inte är utbildad så är det roligt att få dela med sig av den kunskap som jag själv har.
Byggde om inför eftermiddagens träning under lunchen☀️ Lämna en kommentar
Ida känns bättre & bättre för varje vecka som går. Våra pass är ”enkla”. Det är fokus på att hon ska spåra och gå i balans. Jag rider volter, några övergångar och förvänd galopp. Ibland rider jag in i några andra lösgörande övningar.
De övningar jag rider är ett verktyg för att skapa ett bättre arbete igenom kroppen. Ibland ser man lite mindre erfarna ryttare rida många typer av lösgörande övningar utan att kanske veta VARFÖR och vad det är dem vill uppnå.
För mig är det viktigt att välja övningar med omsorg. En slarvig öppna följt av en skänkelvikning och sedan en hastig bakdelsvändning ger inte nödvändigtvis en lösgjord och arbetande häst. Utan jag vill analysera mitt NU-läge och sedan välja någon eller några övningar som jag vet hjälper oss att ta arbetet till nästa nivå. Sedan är det NOGGRANT jobb med dessa som gäller. Systematiskt & lugnt.
Det förekommer att man hör klagomål på domaren och/eller bedömningen på dressyrtävlingar. Och det händer att jag har synpunkter på bedömningen också, men det är väldigt sällan numera. Senaste gången var det för flera år sedan och då gällde det inte min egen bedömning (den var jag nöjd med), utan hur ett annat ekipage kunde vinna klassen trots en otroligt spänd ritt med många missar. Det blev jag besviken över att se. Sedan kan jag givetvis ha små synpunkter som jag delar med mina närmaste, men nu menar jag när man blir upprörd på riktigt.
Det är ganska ofta som man ser inlägg på nätet där den bedömde anser sig blivit orättvist behandlad. Häromdagen läste jag ett inlägg där personen rent av kände sig förnedrad av domaren.
Jag minns att jag kunde klaga och tycka att jag blivit orättvist bedömd när jag gjorde mina första starter i dressyr på Palle för ca 10 år sedan. Kollar jag tillbaka på filmerna nu så förstår jag domaren och poängen. Jag ska sticka ut hakan lite nu och påstå att många tror att de rider lite bättre än vad de faktiskt gör. Jag har själv varit där, så jag vet. Man undrade varför man inte fick högre poäng tills man faktiskt började att förstå HUR det ska vara för att man exempelvis ska få en 8:a i en LA-klass.
MEN. Det ska också sägas att domarna där ute håller lite olika kvalitè, givetvis förekommer det bättre & sämre bedömningar. Det är vi ju alla väl medvetna om. Det är mycket som har behövts och behöver förändras vad det gäller dressyren. Det jag vill komma till är dock att det är lätt att skylla ifrån sig. Genom att TRÄNA och bli BÄTTRE så blir det allt svårare för domaren att sätta ett dåligt betyg oavsett vilken domare det är.
Något annat som är viktigt är faktiskt att LÄSA på om de olika momenten. Exakt hur ska en längning av hästens form genomföras? Ska hästens huvud vara i höjd med bogbladen? Nedanför? Om du inte känner till hur momentet ska ridas rent teoretiskt så blir det svårt att pricka rätt. Läs igenom TR och hur domaren ska döma.
Samtidigt så måste vi också kunna diskutera hur domarna dömmer. Det är svårt det där. MEN. Det finns en viktig sak att komma ihåg. Domarna finns för oss och jag tror faktiskt inte att de medvetet vill trycka ner de som tävlar.
Ett härligt minne från oktober 2022 när jag & Merry vann LA:3 på 71%. Lämna en kommentar
Den senaste tiden så har jag sett flera trådar i gruppen ”Dressyrsnacket” på Facebook som berör samma ämne, nämligen att samma ryttare gång på gång vinner alla klasser i ett område på en procent mellan 68-70+. Personen ifrågasätter varför dessa inte går upp i klass och att det är osportsligt. I det senaste inlägget som också fått mest uppmärksamhet så är den berörda klassen LA:3.
Det finns mycket att säga om detta. Ur flera perspektiv. Jag måste först & främst säga att jag INTE känner igen fenomenet, men det kan ju givetvis vara så att det är så i den berörda personens område. Jag har faktiskt aldrig varit med om ett ekipage som år in och år ut plockar vinstrosett efter vinstrosett en längre tid utan att gå vidare i klass. Och även om det skulle vara på så vis så finns det kanske goda skäl till att ekipaget inte kan gå vidare i klass. Här finns det knappt tillräckligt med dressyrekipage för att det ska vara försvarsbart för arrangören att anordna tävlingar ens. Så denna uppfattning ligger ganska långt ifrån vad jag anser vara verklighet här😅
Dessutom, om jag ska sticka ut hakan lite… 68-70% är inte överdrivet mycket. Om någon åkte runt och sopade banan på 75% regelbundet så skulle jag bli lite irriterad och tycka att ekipaget skulle gå upp i klass. Att få 68-72% är inget konstigt tycker jag. Tycker man det så kanske man själv ska fundera på om det är så att man själv rider en för svår klass. När jag rider in på banan så vill jag ändå känna att jag kan landa kring 70% om det är en dag som allting stämmer.
Det betyder inte att jag ser ner på dem som får en lägre procent, det får vi alla, men om man känner att man måste klaga så kanske man ändå ska ta sig en funderare. Vi har olika förutsättningar, men att gnälla över att någon vinner på 70% tycker jag osar lite ”dålig förlorare”. Jag tycker att man får göra det bästa som man kan med det man har, är man ihärdig så ger det oftast utdelning förr eller senare i de lättare klasserna.
Jag har fått se mig slagen många gånger. Jag har ALDRIG ridit in på dressyrbanan med en dressyrstammad häst. Jag har ofta fått tävla mot hästar med betydligt bättre gångarter än mina. Istället för att gnälla så får man helt enkelt anstränga sig mer, dagen du kan sätta programmet i fin balans, harmoni, korrekthet i en bra form så ger det i princip ALLTID utdelning upp till LA-nivå.
MEN. Det ska sägas att det säkerligen kan se väldigt olika ut i olika delar av landet. Jag ser inte ner på dem som upplever detta, jag kan förstå det även om jag inte delar samma upplevelse eller åsikt. Kände ändå att jag ville säga mitt om detta.
En bra lösning är att vissa arrangörer delar upp sina klasser i två avdelningar. En klass för dem som aldrig ridit över 65%, och en för dem som ridit klassen på mer än 65%. Det tycker jag är en kanonbra grej!
Jag & Merry red LA på 73% som bäst, ett resultat som tog flera år att jobba fram. Vi red sedan några MSV C där vi fick 66% som bäst.
Jag & Palle red MSV C på 58-65-ish procent i 3 år innan vi var tillräckligt bra för att vinna på 71% som vi till slut gjorde. Och bara för att vi kom dit så betydde ju inte det att vi sedan var redo för att gå upp till MSV B eftersom att han inte byter rent. Istället för att klaga på att det var andra som vann under dessa tre år så tränade jag vidare, både på tävling och för min dressyrtränare.
Och med detta så vill jag inte lyfta hur bra jag själv är om någon vill tolka det så, utan mer att om man verkligen vill något så kan du oftast uppnå det i de lättare klasserna. Kämpa på!!!
Vad är era tankar & erfarenheter?🤗 Det är helt okej att ha olika åsikter. Jag tror att beror mycket på vad man har för erfarenheter gällande detta sedan tidigare.
Här kommer några filmklipp från gårdagens start med Palle. Jag har också sammanfattat bedömningspunkterna och skrivit dit tillhörande poäng & eventuell kommentar. Vet att det varit uppskattat tidigare. Det är dessutom nyttigt för mig att bryta ner rundan, kolla på den moment för moment och ta till mig domarens kommentarer.
Jag gjorde en liknande video till instagram, men i denna video har jag med fler delar av programmet.
Jag fick en ganska bra känsla i första volten som ni ser precis när filmen startar. När jag fick kommentaren ”tappar lite formen” så trodde jag att hon menade Palles form vilket inte riktigt stämde med min känsla. Nu när jag ser filmen så förstår jag att hon måste menat formen på volten. Jag rider nästan ner i hörnet. Lite klantigt av mig. Där ser ni också hur lätt det kan vara att gå från en eventuell 8 (hon skrev börjar bra vilket är vad 8 betyder) till 6,5 poäng istället. Detta är ytterligare en bra anledning till att kolla på filmen och kommentarerna lite mer noggrant, det kan vara lätt hänt att missförstå.
Palle har tre väldigt korrekta gångarter. Men han rör ju sig inte som många utav hans dressyrstammade konkurrenter. Han är inte särskilt elastisk, och speciellt inte nu när han är äldre. Mellantrav är vår svagaste sida. Vi måste istället lägga extra mycket fokus på att verkligen rida moment för moment och göra dessa så korrekt som möjligt utefter hans förutsättningar just nu vilket vi verkligen lyckades med igår.
Jag fick rida större delen av mitt program i regn, och precis innan start regnade det rejält. Underlaget på tävlingsbanan som var kanonfint i klassen innan blev djupt och mjukt i hörnen. Palle snubblar till en gång pga detta, men vi lyckades ändå ta oss igenom hörnen/kortsidorna utan att det störde för mycket.
Igår var det faktiskt allra första gången som vi red LA:1 på lång bana. Det idealiska är ju att rida igenom nya program innan tävling, men det är faktiskt sällan jag gör det. Måste säga att jag verkligen gillade detta program på lång bana. Jag vill helst inte starta det på kort bana igen efter att ha ridit det på lång bana. Galoppdelen kom verkligen till sin rätt när det blev full längd på banan enligt mitt tycke!
Det här med att rida framåt. Jag läser och hör alldeles för ofta att man löser det mesta med att ”rida framåt”. Och jag håller inte riktigt med. Så kan det absolut vara, om ryttare & häst behåller sin balans. Jag vill poängtera att hästen ALLTID ska bjudas framåt igenom kroppen, men det är inte samma sak som att rida fortare.
Ofta ser man folk forcera och rida just fortare när de exempelvis rider an ett hinder igen efter att de just vägrat, och därmed så rider de ifrån sin balans ännu mer. Hästen blir spänd i sin överlinje och hamnar på bogarna istället för att ryttaren med halvhalter balanserar upp hästen i en god rytm & tempo samtidigt som de aktiverar hästens bakben.
Många problem i ridningen så som upprepade rivningar, stopp och svårigheter att svänga åt ett visst håll beror ofta på att hästen inte är balanserad och rätt tränad inför sin uppgift. Man har helt klart tappat ett led (enligt mig) när man pratar om att hästen ska bara ”ska ridas framåt” för att lösa ett problem. Att sätta fart på en häst är inte samma sak som framåtbjudning, och sätta fart på en häst kan de flesta göra. Hade det varit så enkelt så hade ridning varit betydligt enklare.
Hästen ska ridas mot handen. Det är när den mjuka handen/ryttarens säte som fångar upp energin som balansen kommer. Så balans först, sedan FRAM I BALANS.
Detta är min åsikter och tankar. Man kan tycka olika, men detta är min filosofi när jag rider. Sedan finns det givetvis de ryttare som rider i en ganska bra balans men som tyvärr har lite lätt för att bromsa och plocka bort rytmen, dessa måste givetvis uppmuntras att rida just framåt. Men det är inte riktigt dem som detta inlägg handlar om.
Tänkte att jag skulle reflektera lite mer kring gårdagens dressyrstart med Hilma och även jämföra den med den första starten som vi gjorde.
I vår första start så red vi ihop 72% och vann klassen, igår vann vi igen, fast denna gången på 70%. En väldigt bra start på tävlingskarriären! Roligt att två olika domare gillar det dem ser.
Domarens kommentar i vår första start (som vi gjorde i juni):”Rytmisk galopp. Ofta lydig, lite ostadig. Godgrundsits, forma hästen lite till runt inner skänkel. Välplanerat med bra vägar. Välriden uppvisning!”
Och domarens kommentar igår:”Väl genomförd uppvisning. Stadig grundform & fint flyt”.
Hon var ganska matt & seg båda starterna. Det beror delvis på lite bristande ork, men mest på den nya situationen tror jag. Även om hon känns avspänd så är det säkert den extra anspänningen som gör henne lite seg. Hästar är ju precis som oss människor, vi reagerar lite olika på nervositet.
Det syns dock inte lika mycket som det känns, och det är ju meningen. Jag försöker ju givetvis att få det att se så behagligt och lätt ut som möjligt. Dels så vill jag ju inte visa bristerna för domaren mer än nödvändigt, men det är också viktigt att acceptera vad det är hon kan ge mig i just den stunden. Givetvis försöker jag att peppa och stötta henne så mycket som möjligt, men behöver det vara lite segt någonstans så får det vara det. Om jag vill för mycket kan det lätt bli missar i kommunikationen eller forcerat. Det vill jag inte. Utan jag tar det hon erbjuder mig och sedan försöker jag att göra det till en så bra uppvisning som möjligt.
Och det är inte det att hon går i ett undertempo i större delen av programmet. Men jag kan känna att jag inte riktigt får gehör för min skänkel och i övergångarna så syns det att hon inte orkar att bjuda framåt. De blir lite abrupta då hon väldigt gärna vill sakta av. Det tar mig också något/några extra steg för oss att växla uppåt i gångarterna.
Jag upplevde att jag hade lite mer framåtbjudning i vår första start. Däremot så var hon mycket mer genomsläpplig i sidorna igår. Jag fick inte en enda kommentar om att hon var för rak, det fick jag i vår första start. Då ville hon lite trycka sig ifrån staketet och aningens välta inåt, de tendenserna fanns inte alls igår. Jag fick henne betydligt mer RUNT skänkeln i svängarna. Dessutom gjorde hon en otroligt fin framridningen! Så även om det kändes lite segare igår så var det tydligt hur mycket som hade blivit bättre vilket var väldigt roligt att känna⭐️
Hon har verkligen varit så himla duktig. Det kommer att komma sämre starter. Det gör det alltid. Det är så lite som krävs för att man ska misslyckas med ett moment eller två. Men. Målet är att fortsätta att göra stabila starter, ge henne bra upplevelser och så småningom kunna ha henne lite mer framme för skänkeln för att kunna sätta programmet ytterligare lite bättre och göra henne redo för nästa nivå.
Fyra stövlar lagade✅ Stort tack till skomakaren som har gjort ett toppenjobb. Jag lämnar mina grejer till en skomakare i Nässjö, och jag har varit lika nöjd varje gång.
Jag under mitt senaste träningspass. Fyra övningar. Två för överkropp, två för underkropp.
Att nå framgång med sin träning bygger egentligen på väldigt enkla principer. Det ena är att du måste ta i och våga belasta kroppen, det andra är att göra det över tid. Vi pratar inte veckor eller månader, utan år. Och slutar du så försvinner det. Att ta hand om sig själv är ett livslångt projekt.
Träning görs många gånger mer komplicerat än vad det är. Speciellt på instagram. Olika PT:s online vill få det att låta som att just dem sitter på kunskapen som kommer att förändra allt. Vilket irriterar mig. Därmed inte sagt att en PT/tränare är onödig eller inte fyller en funktion. Det jag ställer mig emot är retoriken och desinformationen som vissa av dem använder för att locka kunder.
Många tränare online spelar på folks osäkerhet. Att de gör ”fel” på gymmet. Tröskeln för att få folk till att börja träna behöver verkligen inte bli större än vad den är.
Summa summarum. Du kommer VÄLDIGT långt på att gå till gymmet, välja några basövningar och ta i ordentligt i dessa. Och jag upprepar, det är inte fel att ta hjälp av en PT eller tränare. Jag är bara trött på hela PT-industrin och hur de gör saker svårare än vad det behöver vara för människor.
Gå dit. Ta i. Gå hem. Till en början så är det inte svårare än så.
Älskar detta citat eftersom att det går att applicera på ridning så bra (och förmodligen de flesta sporter). Att göra något bra och få det att se lätt ut kräver otroligt mycket träning, tålamod och kunskap. Oavsett om man ser en någon rida en pay n jump på 40 cm eller en nationell 140 cm. Att göra det på ett bra & trevligt sätt är en bedrift som har krävt arbete.
Det spelar ingen roll om man tittar på världscupen, en regional 120 eller en nationell 140-klass. I de bästa av världar ska tävling se lätt ut enligt mig. Att ha sin häst väl utbildad, förberedd, stark & smidig leder till att det ser lätt ut när man tävlar. Det är hästvälfärd i allra högsta grad.
Om du är väl förberedd för den nivå du rider på så kommer du dessutom att prestera på en JÄMN nivå istället för att vara ojämn. Varierar dina resultat mellan att vara utesluten, ha 12 fel och vara felfri & placerad så är du förmodligen på fel nivå.
Om man kollar in de ryttare som tävlar på högsta nivå så är det ganska tydligt att se vilka utav ryttarna som oftast återkommer gång på gång med väl förberedda hästar. Och det innebär inte att de är felfria eller vinner per automatik, för vår sport är betydligt mer komplex än så. Men det är just de ryttarna som jag själv inspireras av. Det är DEN ryttaren som jag vill vara. Det borde finnas ännu mer stolthet i att rida elegant, väl och utefter sin hästs förutsättningar.
Detta handlar inte om att dömma eller se ner på någon som har en kämpig runda. Det har vi alla ibland, och vi som står bredvid kan inte veta bakgrunden till det som sker på banan. Det tror jag att vi alla kan skriva under på, så det är inte det som jag vill förmedla här.
Något som är viktigt att komma ihåg när man inte är så erfaren ännu är att tävlingsmiljön och situationen i sig är en utmaning. För både häst & ryttare. Lägg till att du är en amatör som inte har supermycket erfarenhet och att du ska tävla på den nivå som är exakt det du & din häst klarar av en bra dag hemma, det är som upplagt för problem.
Det är en bra grundregel att kunna rida på en nivå högre hemma än vad man gör på tävling. Du gör både dig själv och din häst en tjänst samtidigt som du bygger stadigt inför framtiden.
Jag startar aldrig en klass om det finns några som helst oklarheter om huruvida vi ska klara det eller inte. Det är spänning som jag inte behöver i mitt liv, haha.
