Kategori: Personligt/Åsikter

Ju flashigare häst, ju mer kan man komma undan med. Det tror jag iallafall. H:s stall i Danmark (ja ni vet ju vilket) är fullt av rörliga hästar som rör sig fantastiskt. Snygga är de också. En liten böj på nacken och det ser ”rätt” ut. Åtminstone för ett relativt otränat öga. Sätt en inflytelserik & känd ryttare på också, sedan trillar poängen in. De blir sedan fortsatt belönade med höga poäng relativt långt upp i klasserna eller kan säljas dyrt trots att man många gånger ser att det finns brister i utbildningen som ofta syns särskilt tydligt vid vissa moment i programmen. Hursomhelst, tyvärr lönar det sig uppenbarligen att fuska (och att plåga de stackars hästarna) helt enkelt.

Skulle jag börja rida med graman på mina hästar så skulle de se ut som vanliga mediokra hästar fast med avknäppta halsar och andra tecken som visar på att de blivit ridna framifrån. De skulle inte få mer poäng på dressyrbanan eller kunna säljas särskilt dyrt😆

Ju vanligare häst, ju mer krav ställs på utbildningen. Det är genom korrekt utbildning man kan få en medioker häst (missförstå mig rätt när jag använder det ordet) att bära & röra sig vackert i harmoni med sin ryttare. På en vanlig häst kan man inte gömma sig bakom en snygg & pampig sida och härliga rörelser. Därför gillar jag att iaktta och försöka att suga in så mycket kunskap som möjligt av duktiga ryttare som med tiden kan få en förhållandevis vanlig häst att växa och bli så bra som just den kan bli. Det är skicklighet för mig. Det är en konst.

Här kommer en reflektion, eller kanske en irritation?

När jag var på Jönköping Horse Show så såg jag en häst som låg på väldigt mycket och som var svår att manövrera. De som satt bakom mig sa något i stil med: ”Vad den hugger, det måste vara jobbigt att rida när den blir så taggad”. Och jag tänkte snarare: ”Vad svårt det måste vara för hästen att hoppa en bana så pass obalanserad (och stressad)”.

Hästen kan ju ha varit dåligt utbildad och egentligen behövt mer tid. Eller så var den spänd/rädd i den speciella miljön och det blev en pannkaka för dagen. Kan finnas massor utav förklaringar. Och det kan hända alla. Det går inte alltid som tänkt, det vet vi som håller på med hästar😉😅 Jag tänker inget negativt om ryttaren. Vill förtydliga det. Den gjorde precis som alla andra hade försökt att göra i samma situation, nämligen sitt bästa. Ingen ryttare går in på banan och tänker att de ska ge sin häst en dålig runda. INGEN.

Det jag vill belysa är hur mycket felaktiga saker som folk säger. Eller jag tycker det iallafall😆 Jag kan inte låta bli att bli lite irriterad när man hör folk kommentera ritter och så håller jag inte med ett dugg. Faktum är att jag nästan börjar undra om vi ens tittar på samma sak, haha.

Har ni suttit nära en riktig ”expert” i publiken som gjort er irriterade någon gång?

Idag är jag & Jenna på Elmia. Så kul!😀

När jag är iväg på exempelvis Elmia, Breeders, Göteborgs Horse Show och allt vad det är så passar jag på att försöka att träna mitt öga samtidigt.

Vad menar jag med det? Jo, att jag försöker att kolla hur välridna och välutbildade hästarna är. Är de i balans? Hur använder de sin kropp? Hur inverkar ryttaren? Jag analyserar banan, framridningen (om möjligt) och mycket mer. Istället för tänka ”åh vad synd” när ett ekipage river eller missar ett byte funderar jag exempelvis kring VARFÖR hästen rev eller bytet blev orent.

Jag vill verkligen tipsa om att göra detta. När jag var liten så trodde jag att det var de som tävlade på hög nivå/fina tävlingar var de skickligaste ryttarna, att de gjorde precis rätt och hade allt i ordning. Men så är det ju faktiskt inte alltid.

Hur som helst. Detta är bara för din egen skull och självklart är det saker som du behåller för dig själv! Att tänka i dessa banor betyder inte att du tror att du kan göra det bättre själv eller att ryttaren som rider är dålig. Det är helt enkelt för att utveckla dig själv.

Jag & mina tränare diskuterar då & då ritter som vi sett på TV från exempelvis Världscupen, VM, OS och så vidare. Det är väldigt lärorikt! Våga fråga din tränare om du ser något du undrar över och vill höra deras syn på.

Glöm inte heller bort att inspireras när du ser något som du tycker är riktigt trevligt eller bra.

Jag vill slå ett slag för att INTE fokusera så mycket på hur hästen exempelvis känns i handen eller vart huvudet är. Dessa saker är givetvis relevanta. Men de är också resultatet av som händer i hästens kropp som helhet.

Lillan kan exempelvis växla mellan att vara både lite tom & stark i handen (även om jag tycker att vi mestadels har en ganska fin kontakt). Jag skulle kunna haka upp mig på det och beskriva henne som orolig eller tjafsig i kontakten. Istället tänker jag något i stil med: ”Oj, nu har vi tappat balansen lite. Nu får jag hjälpa henne att balansera upp sig”, eller ”Hon är trött, vi pausar.”

Ida är den häst som just nu är allra mest vältränad. Hon är också bäst i kontakten. Det är ingen slump. Ida var extremt tom i handen och slingrig som unghäst. Så den fina kontakt som hon har nu är alltså inte något som alltid varit där utan beror på att hon just nu är mest bärig, balanserad & gymnastiserad av hästarna i stallet. Faktum är att jag aldrig haft en häst som INTE varit bra i kontakten efter att vi kommit en bit in i utbildningen.

Ett första för steg att komma ifrån fokuset på hästens huvud är att beskriva det som händer på ett annat sätt. Istället för att beskriva passet utefter vart hästen hade sitt huvud så kan man istället beskriva sitt ridpass utefter arbetet i hästens kropp som helhet och ens egna insats istället för att lägga det på hästen. Istället för att säga eller skriva: ”Tjafsig, över tygeln och stark i handen” så kanske man kan beskriva det som att man inte riktigt lyckades med balans & bärighet så bra som man hade önskat. Eller ”För dagen så valde jag ett tempo som var för högt och red ifrån balansen, sedan fastnade jag i handen eftersom att min inverkan med sätet inte gick igenom.” Analysen kan ju mynna ut i många saker.

Man kan undra varför vi fäster så mycket vikt vid hästens huvud? Eller undra & undra. Jag skulle säga att det beror på flera faktorer, men jag tänker inte redogöra för mina teorier just idag. Inlägget behöver ju inte bli längre än vad det redan är. Men en del i det hela kanske beror på att det är det första man ser och det som lättast bedöms? Det är svårare att se hur hästen bär sig och använder sin kropp. Det kräver helt enkelt mer kunskap.

Hursomhelst. Kontentan av detta är att jag själv i huvudsak försöker att beskriva ridpassen utifrån vad ”problemet” var och inte symtomet som hästen uppvisade. Det blir mer konkret och innebär också att jag lägger ansvaret där det hör hemma. På mig själv. Det betyder INTE att man ska vara nedlåtande mot sig själv eller intala sig att man ridit dåligt. Lika positiv och stöttande som man förhoppningsvis är mot andra ska man också vara mot sig själv💌

Genom att konkretisera det hela så är det också lättare att förstå vad det är man ska göra åt det. Och det är givetvis inte att sätta på en graman🤪