Kategori: Källhults Spotless

Jag & Lillan nådde ett genombrott idag! Jag berättade ju i ett tidigare inlägg att vi haft en liten dipp. Jag var redo för att backa bandet, men istället kunde vi ta det steget längre. Idag gick det bättre än någonsin.

Hon vill gärna falla in mot mitten när jag rider och tidigare har hon blivit lite rädd när jag försöker att styra ut henne mot spåret. Hon är inte rädd för att min hand rör sig, utan för att hon är i obalans och dessutom ska gå åt det håll som är svårt för henne. Och då jäktar hon iväg.

Idag var hon i balans på ett helt annat sätt och för första gången så kände jag att vi hade en riktig kontakt/kommunikation även uppsuttet där vi löste allt tillsammans. Hon förstod vad jag menade. När hon dessutom tappade balansen och föll in så bröt hon själv av till skritt, och det tycker jag är jättebra. Jag vill alltid främja att hästen själv väljer att ”oj, här blev det knasigt, jag saktar in och lyssnar på min ryttare” än att ”oj, här blev det knasigt, bäst att springa jättefort så kanske det löser sig”.

Hon är pigg och vill gärna trava. Det kommer nog alltid vara så, hon har ganska kort skritt och travar gärna. Hon börjar takta/trava utan att jag bett om det, men idag kunde jag lägga till lite ben och säga ”varsågod” eller ”vänta” och hon var helt med på det. Hon hade riktigt härlig bjudning och hennes vilja att börja trava kom ifrån att hon börjar lära sig det och vill göra mig glad, inte för att hon tappar balansen och ramlar framstupa.

Så idag är vi jättenöjda helt enkelt. Hon kommer att få ytterligare en liten vila nu under januari, men annars så kommer vi fortsätta som vi gjort. Sakta men säkert, nästan mer för min skull än hennes. Inridning är ju inte min grej och jag behöver verkligen ta en sak i taget. Och det får vara så. Jag vill vara noggrann med varje steg och bygga en stadig grund. Det som tar längre tid att bygga upp står stadigare, det finns alltid ett trappsteg att backa till.

Bokat in henne på ytterligare en löshoppning i slutet av denna månad också, det ser vi fram emot!

Efter den öppna banan med Palle så åkte vi till det närliggande ridhuset med Lillan. Hon var ju suverän för några veckor sedan och vi travade för första gången. Efter det fick hon vila ca 2 veckor, efter det har hon varit lite mer komplicerad… Nervig, pigg och inte riktigt sig själv.

Hon har varit ganska tanig så vi har gett & ger henne mycket grovfoder. Vi har även kompletterat med kraftfoder för att hon ska få sig tillräckligt med protein. Hon har ätit det en längre tid, men nu känns det som att kroppen kommit ifatt. Det i kombination med nyår (då var hon som mest förändrad) gjorde att hon blev stimmig. Nu har hon fått mindre kraftfoder i några dagar och plötsligt känner jag igen vår hästen igen. Idag skrittade och travade vi. Hon förstår inte riktigt, men skötte sig kanon från början till slut.

Så nöjd!

Mycket uppdatering om Lillan nu, men det är kul när man har saker att skriva om. Lillan har varit lite spakare än vanligt. Jag tror att hon är i en växtfas. Jag tror faktiskt att hon brunstar också, men jag kan ha fel. Rumpan är hög och hon är lite fumlig & klumpig. Ligger ner mycket på natten också. Nyligen vaccinerad också.

Vi har ju tränat ganska sporadiskt hela tiden. Sakta men säkert och lite då & då snarare än intensiva perioder följda av långa vilor. Nu är våran hage fruktansvärt tråkig (knölig som tusan) och tills viss del behöver hon aktiveras utanför den för att hon ska få den rörelsen hon behöver. Hon behöver slappna av och röra sig lugnt på ett bättre underlag då & då för att hon ska må så bra som möjligt.

Jag får se lite hur hon verkar framöver, men nu när hon är lite trött så ska vi backa bandet. Vila och hålla det enkelt. De få aktiviteter som blir ska vara så bekväma & lugna som möjligt. Inga längre resor (som det blivit inför löshoppningarna) eller liknande inom det närmsta.