Idag har vi betat av hovis och sladdat ridbanan inför morgondagens dressyrträning. Dessutom har vi byggt om, så nu finns det en ny banan att hoppa på!
Hästarna skötte sig fint med hovis. Lillan skos fram och hon har tyckt att det varit lite obehagligt, men idag var det bästa gången hittills. Hon blev ju oturligt nog halt ungefär en vecka efter att vi skott henne för första gången tidigare i år. Då ringde jag ut hovis, hon undersökte (men hittade inget) samt skodde om henne för säkerhets skull. Eftersom att hon hade lite ont då så var hon lite extra besvärad, jag känner att det har hängt i lite efter det tyvärr. Det har funkat helt okej ändå, men idag kände hon sig tryggare och litade helt & fullt på oss. Så skönt!
Just det här med skoning är ju ett väldigt avslöjande moment. Om en okomplicerad häst plötsligt börjar att krångla eller bli väldigt besvärad så är det ju ofta ett tecken på att något inte riktigt står rätt till. Jag är allltid väldigt uppmärksam på hur hästarna reagerar när de skos, om de verkar vara besvärade så lägger jag det på minnet och är extra uppmärksam.
Efter skoningen bar det av till ridbanan. Det är alltid lite svårt att bestämma sig för hur man ska bygga på ridbanan. Jag vill att det ska vara lämpligt och lätt att anpassa för mina 3 hästar, jobbhästar och gärna vara gångbart till de hoppträningar som jag håller i också.
Jag avslutade sedan min dag i stallet med att skritta 60 minuter (strax över 5 km) i skogen med Palle och Idun. Premiär för Idun!!! Både hon och Palle skötte sig strålande. Det var länge sedan som Palle hade ett yrväder som dyker upp överallt med på uteritterna. Flera år har gått. Men han mindes allt och var tryggheten själv även när Idun rasslade upp från diket på hans blinda sida🥰
Hur mysigt det än var så kommer jag inte att göra om det på ett tag. Jag tog 52 (!!!!!!!!) älgflugor på Palle efter ritten🥲
Lämna en kommentar
