Palle var duktig när jag hoppade idag! Började med att galoppera lite över bommarna och hoppa fram lite smått över ett räcke. Så småningom red jag en 8-volt över kryssoxern, det är där som filmen börjar. På 8-volten är det fokus på att vara i rytmen och på rälsen. I svängen efter att vi landat vill Palle gärna falla in på bogen, så jag är noggrann med att direkt jobba honom runt skänkeln. Att hoppa på en 8-volt är avslöjande. Jag älskar att det som både en lösgörande övning men också en övning där jag stämmer av att vi har allt på plats. Och det som inte är på plats åtgärdar jag. Jag går inte vidare med att hoppa hinder innan 8-volten sitter.
Sedan red vi linjen på långsidan några gånger. Det är oxer in för att sedan rida tre galoppsprång till en kombination. Palle var laddad och det gick lite för fort några gånger, men överlag gjorde vi det bra utefter våra förutsättningar just nu. Han är bara för härlig och rolig!!!
Efter det så jobbade jag honom en liten stund i galoppen, vävde in bommarna några gånger till också. Supernöjd.
Stort tack till Jenna som hjälpte mig på marken när jag hoppade idag. Fler bilder kommer!
När jag nämnde att jag ville ha 100% fokus på mig & min häst i gårdagens inlägg så hade jag faktiskt en särskild händelse i åtanke. Jag har funderat lite på om jag ska nämna det eller inte, men nu gör jag det. För mig blev det en viktig påminnelse.
Har jag några följare kvar sedan Palle blev skadad/halt i ett bakben 2021 tro? Palle var då i sitt livs form och vi skulle ut & sopa banan. Men så blev det inte.
2021, dagen efter besöket hos veterinären skrev jag såhär: ”Grät typ hela dagen igår så nu ska man väl försöka skärpa till sig lite. Palle blev behandlad i hasen. Hur han svarar på den behandlingen blir vår första indikation på vart detta slutar. En dag i taget. Skadan har antingen kommit i en växtfas som ung eller av ett trauma för länge sedan. Skadan satt på ett sådant ställe att det skulle vara svårt för honom själv att ha orsakat skadan, men det är ändå möjligt. Det har förmodligen inte skett under de senaste 8,5 åren då denna skada verkligen inte skulle kunna gå obemärkt förbi. Skadan är dessutom väldigt ovanlig, så det finns inte direkt några andra fall att jämföra eller bolla med… Operation verkade tyvärr inte heller vara ett alternativ. Det är väldigt ovisst. Palle har förmodligen gått med detta i större delen av sitt liv utan att ha några problem av det. Alltid presterat och varit en otroligt sund häst. Hoppet ligger i att han funkat otroligt länge trots detta och kanske kanske kanske kanske skulle kunna klara det igen. Men det ser inte så bra ut om man säger så… Enligt veterinären är chansen 50/50.”
Jag har en liten uppdatering på det ämnet. Men innan jag går in på det så blev ju Palle friskförklarad några veckor efter detta. Men det fanns flera saker som inte stämde, och jag ifrågasatte det redan då. Jag frågade dock inte veterinären, utan det lyftes snarare i bilen på vägen hem. Dels så reagerade han inte på böjprovet (så vi hade egentligen inte en tydlig indikator på att det var hasleden, ledvätskan var fin och ultraljud såg dessutom bra ut. Bedövningen gjorde hältan bättre, men inte bra). Trots att han blev friskförklarad så tyckte inte jag att Palle rörde sig som han skulle. Jag var säker på att något fortfarande var oläkt. Jag satte igång honom extremt försiktigt och jag var noga in i minsta detalj för att följa det schemat som jag själv gjort. Efter ett tag tyckte jag att han var OK och träningen trappades upp, fast inte på den nivån som han var på innan skadan. Han blev mer & mer mammas träningskompis och gick lite i halvpension efter detta.
Jag & mamma kollade av en slump på Palles journal och röntgenbilder i höstas. Då upptäckte vi något. På en utav röntgenbilderna syns nämligen en solklar fraktur på griffelbenet, detta bekräftades sedan av en kunnig inom området. Helt plötsligt föll allt på plats. Det satt aldrig i hasleden, och det andra fyndet som hittades på röntgen var inte orsaken till hans hälta. Däremot var frakturen belägen väldigt nära hasleden vilket förklarar svullnaden kring detta område och varför man trodde att det gällde leden.
De hade mycket att göra den där dagen på kliniken, och när de såg det andra fyndet så låste de fast sig mycket på det att jag tror att de knappt granskade de andra bilderna vilket gjorde att en miss så stor som denna kunde göras. Inget ont mot kliniken eller veterinären, den mänskliga faktorn finns alltid och missar sker. De gjorde givetvis sitt bästa och jag har fortfarande förtroende för dem.
Detta blev en viktig läxa för både mig & mamma tror jag. Och läxan var att inte lita blint på veterinären när saker & ting faktiskt inte riktigt stämmer. När vi upptäckte detta så blev det en påminnelse om att vara mer frågvisa. Det är också en utav anledningarna till att jag vill att veterinären jag besöker inte ska utreda flera hästar samtidigt utan att det ska finnas tid för att gå igenom alla ledtrådar ordentligt, speciellt när saker & ting inte riktigt verka stämma. Vi hade tur att Palle kunde läka trots fel behandling och diagnos, så vi är bara glada & tacksamma💖
Jag & Palle på en utav våra första hopptävlingar efter skadan, ungefär ett år senare. Lämna en kommentar
Idag åkte jag, mamma, Lillan & Palle till ridhus i snön. Det blev lite dramatiskt. När vi nästan var framme så levde transporten om som bara den. Det visade sig att Palles grimma gått sönder och sedan började han & Lillan bråka. Eller i själva verket tror jag inte att Lillan hade något med det att göra, utan att han gav sig på henne. Hon gjorde nog bara sitt bästa för att hålla sig undan. Ibland blir man bara så trött. Palle har ju skrittats i 2 veckor på grund av en hovböld, och han är SÅ PIGG. Han är verkligen på ”röra om i grytan-humör”. Trots detta så klev Lillan snällt på transporten när vi skulle hem igen. Hon är verkligen så förlåtande🤎
Som tur var så hade jag med mig en extra grimma i transporten. Man trodde ju aldrig att man skulle få nytta av den, men det fick jag alltså idag!
Palle har varit väldigt öm i sin hov. Men idag kunde mamma trava & galoppera honom. Så skönt!
Jag red andra ridpasset på Lillan och oj vad fin hon var idag! Jag travade bara eftersom att hon blir lite hetsig och vill förekomma när hon tror att vi ska galoppera. Det passar extra bra att bara trava och traggla med att hon ska vänta och ta det lugnt just nu, det är bara andra passet och hon har vilat länge. Vi behöver inte trimma i galopp än. Hon var lugn i 95% av passet och kändes riktigt fin nästan hela tiden. Vi red lite skänkelvikningar och de har aldrig varit så bra. Ett riktigt bra pass som jag faktiskt är extremt nöjd med. Flera utav de saker som jag vill ska funka bara funkade💪
Dessa små screenshots gör inte mamma & Palle rättvisa. De fick verkligen till ett PANGPASS idag. Vi åkte nämligen ytterligare en resa till ridhuset idag. Det som mamma & Palle visade idag var bland det bästa som jag sett i vissa avseenden.
Det gick som på räls. Palle jobbade på så fint samtidigt som han såg så himla harmonisk ut. Kommunikationen & kontakten var så bra!
En stor skillnad idag var att mamma kunde rida HELA svängen. Det är lätt att rida in i en sväng. Det är en annan sak att behålla perfekt spårning, väg, rytm, form och lösgjordhet hela svängen ut. Det är sällan man ser någon komma ut ur en sväng på det exakta fina sätt som de kom in i den. Varför är det så viktigt då? Jo, innan det sitter så är det svårt att använda svängarna till sin fördel. Dessutom kommer det ofta en uppgiften efter en sväng. Kanske ett hinder. Eller en bytesserie. Har du tappat hästen i svängen kommer du inte att ha hästen balanserad och rakriktad inför uppgiften.
Det låter kanske banalt, men de som är noga med sitt grundarbete vet hur svårt detta kan vara. Saker som dessa är sådant som vi jobbar på varenda ridpass!
Jajamän. I minus 18 grader som det var i morse så var det dags för tävling. Började med att bilen inte startade. Så pappa fick stiga upp vid 06:00 och styra upp det hela, haha. 15 minuter efter utsatt tid så var vi på rull.
Det var lite snabba puckar som gällde när vi kom fram eftersom att vi låg efter i tidschemat. Men allt flöt på bra. Jag tävlade för första gången i vinterridstövlar, extra fodrade handskar samt jacka. Det var nog omkring 10 minusgrader i Linköping, men det räckte gott & väl.
Framhoppning och tävlingsbanan var uppvärmda. Så det var iallafall varmt & skönt. Men temperaturskillnaderna gjorde att framhoppningen verkligen ångade. Kolla här (inte helt lätt om man har en spooky häst):
Jag & Palle startade 100 & 110cm idag. Ett nedslag i båda klasserna. I 100cm rev jag med benet. Så j*vla typiskt. Jag är alltid noggrann med att rida MITT på hinderna. Palle var lite spänd (vi passerade en stor skärm & flera högtalare) så jag lät honom gå lite på innerspår. Eftersom att han spände sig lite så hade jag honom inte runt min innerskänkel eller på yttertygeln. Istället för att räta upp honom på slutet så slappnar jag av, jag tror att det är lugnt. Det resulterar i att han välter i språnget och mitt ben touchar stödet. GAAAAHHH!! Så onödigt. I övrigt en runda som jag är nöjd med.
I 110cm så gör vi en fin runda igen förutom en liten *HOST* detalj. Vi ska rida en linje längs med väggen. 5 galoppsprång. Det är en solkatt i oxern in. Palle tittar till och hoppar verkligen upp sig. Vi landar djupt efter oxern (det vill säga nära bakbommen). Jag förstår att vi kommer att få långt på 5 galoppsprång, men jag är snabb och rider fram direkt. Trots detta så räcker vi inte fram. Jag vill att Palle ska gå av stort, men han vågar inte. Han lägger in ett till och det blir alldeles för nära. Översta bommen flyger all världens väg. Med facit i hand så skulle jag lagt in ett extra galoppsprång. Palle är äldre, det är vinter (vilket resulterar i mindre rörelse både hemma och möjligheterna till framridning på tävling). Han är helt enkelt lite för kort i sin galopp i det läget. Han var blixtsnabb med att svara mig, så det hängde inte på det. Dessutom låg linjen intill väggen, sådana distanser uppfattas ofta som längre. I övrigt en runda som jag är riktigt nöjd med också.
Lite onödiga missar, men det är lätt hänt. I grunden väldigt stabila & bra rundor. Jag är nöjd. Förhoppningsvis har vi lite mer flyt nästa gång.
Mot tävlingsbanan. I väntan på vår tur.
Vi åkte på en kontroll av nosgrimman varpå överdomaren sa: ”Oj, denna var verkligen bara här för prydnad”. Så det var ju skönt! Men något annat hade jag inte förväntat mig eftersom att jag vet att den sitter löst.
Idag tog jag, Palle & mamma en morgontid på öppen bana. Innan har vi jobbat på specifika linjer och hinder. Jag har valt ut delar av banorna vi varit på och jobbat med specifika pusselbitar. Men idag hade jag hela pusslet på plats och vi red hela banan två gånger efter uppvärmningen. Sista gången låg banan på 110cm. Lagom för oss just nu.
Vi har bara kunnat skritta ute i skogen det senaste. Dels för underlaget, men också för att se att allt känns OK efter Palles tappsko. Så det var väldigt välbehövligt att få trava & galoppera på framåt. Sträcka ut musklerna som blivit lite korta.
Nu för tiden tävlar och tränar man ofta på väldigt stora banor. Så det var lite ovant idag. Hinderna kommer fort ur sväng. Det gäller att kunna bibehålla en energisk och kraftfull galopp igenom svängen men ändå tillåta sig att ta tid på sig så att man inte jäktar iväg. Men både Palle & jag var med på noterna. Kändes toppen!
Här får ni följa med på både med & motgång. Tyvärr har det blivit en liten dos av det senare vad det gäller Palle😔😬
Igår när jag skulle hämta in honom så hade han en tappsko. Det är ovanligt när det gäller Palle. Jag ser att han verkligen stampat och SLITIT av skon. Det blev en ganska stor skada på hoven. Palle har dessutom lite dålig kvalité på sina hovar (speciellt bak), så man vill verkligen inte att det ska hända på honom. Och detta drabbade givetvis en bakhov!
PANIK!
Hovslagaren kunde komma redan idag (🙏🤎) och nu är faktiskt skon på igen. Jag får se vad Palle säger om det. Vi märker snart om han tycker att det känns OK eller om han inte gör det. Vi skrittade en sväng på 40 minuter idag iallafall och det tyckte han var skönt!
Däremot så lyckades han stampa på tygeln så vi passade på att dra sönder vårat hackamore-träns! TYPISKT! Störigt helt klart, men materiella ting går alltid att ersätta.
Idag har jag & Palle varit på öppen bana igen. Nu har vi ridit ihop oss, det kändes väldigt bra! Det märks att Palle stärkt sig i hoppningen under de senaste veckorna. Han börjar inte att hetsa när hinderna kommer upp lite i höjd utan han känns väldigt självsäker och stark i kroppen. Han väntar lugnt kvar och hoppar på kraft istället för fart. Eftersom att han stannar kvar i rytmen så känns det också väldigt behagligt och enkelt för mig.
Jag kände mig väldigt säker i min ridning idag och hade Palle varit i den formen som han var i för ett par år sedan så hade vi kunnat höja ännu ner. Men vi hoppade faktiskt lite högre än vanligt. Vi testade vingarna över ett räcke på 125cm. Palle har inte hoppat ett hinder på den höjden sedan han skadade sig. Det är flera år sedan nu. Men vi gjorde det lätt!
Bästa Palle. Han är en så fin, postiv och lättsam häst. Så rolig & underbar!
Jag & Palle åkte på öppen bana idag. Han var superduktig som vanligt! Väldigt roligt. Jag hostat på nätterna nästan hela veckan. Och inatt sov jag endast en timme eftersom att Idun bäljade i sig läderolja igår kväll. Kaos och panik blev det kan jag säga. Än så länge är läget stabilt. Återkommer gällande det. Så att jag faktiskt kunde koncentrera mig på hinderna var ju ett under. Men ridningen kändes väldigt bra och Palle är ju det bästa pillret som finns.
När jag hoppar så är det fokus på balans & rytm i första hand. Utan balans så är det svårt eller rättare sagt omöjligt att hålla en jämn rytm. Utan en jämn rytm är det väldigt svårt att se/hitta/känna en bra distans. Så för mig är de två punkterna den absoluta grunden till att kunna få till hoppningen. Och för att kunna rida i balans krävs det en viss lösgjordhet, harmoni och bärighet. Felar balansen grundar det sig enligt min mening i någon av de tre ingredienserna.
Något annat som är viktigt är vägen/styrningen. Att hästen går på den linjen som jag tänkt mig och att den svänger exakt där jag tänkt mig. Missar man på sådana saker är det lätt att tappa både rytmen och distansen.
Nu när jag inte rider Palle lika mycket så kan jag ibland känna att jag inte riktigt har 100% koll på vägen. Därför rider jag nästan varje pass innanför spåret för att få koll på alla delar samt styrningen. Många sitter och rider ett helt ridpass längs spåret, när de väl ska börja med en övning så märks det direkt att de inte har hästen ”där”. I ett varv så kanske hästen flyter ut lite, i ett annat faller den in.
När jag har balansen, rytmen och vägen kirrad så kanske jag försöker att utveckla min förmåga att använda olika tempo & steglängd. Men för mig & Palle räcker det just nu gott med att fokusera på balans, rytm, väg och distans till hindret.
Förra gången vi var iväg så var han lite väl hetsig mot hinderna. Idag kunde jag lägga ifrån mig handen och bibehålla balans & rytm. Genom att ge ifrån mig handen innan hindret så får han lite extra frihet i sin hals. Han kan sträcka ut den och läsa av hindret. Han får möjlighet att lyfta sin manke och få ett lite rundare språng.
