Jag har viljat komma igång med löpningen ett tag och denna vecka så har jag tagit tag i det. Jag får passa mig när det gäller löpningen då jag lätt springer för fort för snabbt och drar på mig onödiga överansträngningar. Såhär har jag tränat denna vecka:
Måndag: Joggat 5 kilometer långsamt. Och då menar jag plågsamt långsamt.
Tisdag: Joggat 3 kilometer, fortfarande långsamt, men inte lika långsamt som dagen innan.
Onsdag: Sprang varannan kilometer i 8 kilometer. Alltså 4 kilometer gång och 4 kilometer löpning allt som allt. Jag försökte att springa snabbare varje för varje kilometer. Första kilometern tog 7:08 minuter, andra 6:06, tredje 5:34 för att sedan avslutade med den fjärde på 5:21 minuter. Genom att göra på detta viset så får musklerna lite återhämtning och variation samtidigt som jag får lite intervallträning på köpet.
Torsdag: 40 minuter styrketräning med hjälp utav pilatesboll & gummiband. Mycket mage & rygg. Basövningar.
Kameran ville tyvärr inte samarbeta. Videon från ritten är till 80% ur fokus och det blev inga bra rosettbilder, menmen, här kommer några bilder från dagens tävling:
Framhoppning.
Ida kändes toppen från början faktiskt. Torsdagens dressyrträning gjorde susen.
Trots att detta var vår tredje 120-klass i år så var jag lite för nervös innan. Det påverkade inte min ridning, men det var en jäkla påfrestning från början till slut, haha.
Dagens bana bjöd på 12 språng. Två kombinationer och en trippelbarr. Jag har inte hoppat trippelbarr på tävling sedan 2015 och kanske hoppat det vid två tillfällen på träning under alla dessa år däremellan. Lite extra spännande, men det var inga problem. Hela banan gick faktiskt väldigt bra trots att jag upplevde den lite svårare än de 120-klasser vi tidigare hoppat.
Jag vägrade att ha ett tidsfel idag så jag vände upp lite tightare på hinderna, och vi slapp ju fel överhuvudtaget. Jag var så lycklig när jag red i mål. Vilken häst hon är!!! Som grädde på moset så är hon dessutom kvalad till 130cm nu!
Inne på banan!Precis efter målgång. LYCKLIG!!!Bästa Ida!Lämna en kommentar
Jag tror inte att jag nämnt det, men jag & Merry har faktiskt varit på tävling idag! Vi red en LA:3 på 64%, precis utanför placering. Han har haft en liten förkylning, så han har vilat mycket och varit hemma de senaste veckorna. Det är en bit kvar innan han är där han kan vara, men vi tog dagens klass som träning och vi behöver träna på att tävla med.
Jag hade verkligen fullt upp med honom, han går igång på alla cylindrar på tävling. Han vill hålla kolla på allt & alla samtidigt som han vill visa upp sig. Han lyssnar väldigt väl, men han släpper inte igenom ryggen så mycket som jag önskar. Det var lite ”hej & hå” på framridningen, väl inne på banan så använde han sin energi bättre och vi presenterade en städad ritt. Han är alltid som bäst inne på banan. Några uppenbara brister i formen på grund utav att han inte är fullt igång, men ändå ett respektabelt program. Ett bra utgångsläge!
Domarens kommentar:”Mjukt ridet på fin häst! Behöver något mer energi & bärighet för högre betyg. Lycka till!
Jag håller med domaren, det ska bli roligt att visa upp oss när vi är i form sedan. Vi fick åtminstone inget betyg under 6, så ett fullt godkänt program.
Tre mysiga bilder som jag tog på Cassie, Bessie & Saabina häromdagen. Bästaste vovvarna! Den här veckan har varit så välbehövlig, varit ledig onsdag & torsdag och utöver det haft väldigt roliga dagar på jobbet. Vardagslyx!
Igår var det torsdag och ojämn vecka och det betyder dressyrträning för Ulla! Både jag & mamma tränade. Hon red Palle och jag red Ida.
Mamma började och tränade i 30 minuter. Det var andra gången mamma tränar dressyr för Ulla och denna gången fick mamma verkligen jobba. Hon fick utmana sig själv och verkligen inverka för att få Palle att bära mer på sina bakben. Det blev en jättebra träning, även om det var svårt så fick hon med Ullas hjälp Palle att gå bättre & bättre. De fick bland annat rida övergångar och skänkelvikningar i trav & galopp. Palle är välutbildad (om jag får säga det själv, haha) och det är verkligen toppen, för hittar mamma bara rätt hjälpgivning så vet han exakt vad han ska göra. En riktigt bra läromästare. Till min stora förtjusning så har mamma dessutom börjat rida så pass bra att hon kan bidra till att han blir smidigare och starkare. Toppen!
Jag tränade i 45 minuter med Ida. Hon var riktigt fin i galopparbetet. Där hittade vi verkligen en tröskel och det blev ett nyttigt arbete för henne. I traven var det mycket svårare. Det knyter sig lite för henne och jag själv hamnade lite i: ”VARFÖR KAN JAG INTE TRAVA MIN HÄST BRA?”. Då tog Ulla ner mig på jorden och förklarade att hon tyckte att jag red helt rätt, men att det helt enkelt inte fanns mer i traven att ta fram i just det läget. Och det är okej, det är svårt för henne och det är bara så det är. Vi kan inte ta mer än vad vi får och alla hästar har olika svårigheter, detta är hennes. En viktig träning och i just det läget är det väldigt skönt att ha Ulla så att jag får vägledning, inte bara i ridningen utan i hur jag ska tänka.
Hej på er allihopa! Jag är ledig idag & imorgon. Passade på att åka till ridhus med Ida tidigare idag. Så skönt att kunna åka under dagen och ha en hel dag kvar efter att man ridit för omväxlings skull.
Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med dagens ridpass. Sist jag red henne i ridhuset så var hon lite stressad, så idag var det fokus på harmoni. Det är det ju alltid, men idag var jag själv väldigt noggrann med att följa det system som jag vet gör henne lugnare.
Jag hade ett betydligt bättre utgångsläge idag så jag kunde till och med rida ganska täta övergångar, det är faktiskt något som jag brukar undvika då hon lätt blir stressad utav det. Hon kändes mer jämn och följsam än hon brukar, det kändes rätt bra faktiskt! Palle är väldigt taktmässig och spårar i princip av sig själv, där är Ida lite svårare. Hon är inte alls lika taktmässig och har lätt för att sladda ut med kroppsdelarna. Hon har självklart andra fördelar och har ju inte tränat lika länge som Palle har, men på något sätt är det ”enkla” svårare på henne. Hon kan däremot hoppa större hinder och göra rena galoppombyten till skillnad från Palle.
Jag avslutade med att rida ett galoppombyte i vardera varv. Från höger galopp till vänster blev det inget vidare byte, men från vänster till höger galopp blev det ett strålande fint och rent byte. Riktigt gött!
Jag är riktigt nöjd med dagens ridpass. Vi behövde verkligen ett ridpass som detta. Hoppas känslan håller i sig resten utav veckan. Tanken är att dressyrträna imorgon och hopptävla i helgen!
Gurksallad. Gurka, soya, sesamfrön, sesamolja och eventuellt lite vitlök eller chili. Supergott!
Rullmacka/tunnbröd. Macka med färskost, rökt lax, spenat & lite vitpeppar. Tröttnar aldrig på denna!
Chiapudding. Fått en liten fling på chiapudding igen. Hittade en riktigt god kokosmjölk som gör att det blir supergott. Helst ska den ju ätas med färska bär, men äppelmos funkar också bra.
Dags för nästa återpublicering i denna serie. För att gå tillbaka till tidigare inlägg ur denna serie så kan ni klicka på det namn som ni är intresserade av. Jag har tidigare skrivit om: Virvla, Lucky Rover, Björkens Lexie och Corlito RAA.
Diva var en ponny som jag red aktivt från ungefär maj 2015 till september 2017. Hon var 4 år när jag red in henne tillsammans med hennes ägare Maria våren 2015 (japp, samma Maria som jag nämnt i nästan alla avsnitt). Hon gjorde sin första tävlingssäsong 2016 som 5-åring och startade sedan ungponnychampionatet i dressyr för 6-åringa ponnyer 2017 trots att hon ändå låg ett år efter. Dessutom så red jag henne ungefär en gång i veckan, ännu mindre vintertid. Men under lite mer mer än två år så hinner det bli en hel del ridpass, jag kommer alltid att minnas Diva väl. Av flera anledningar. Här kommer vår resa:
Bland de första gångerna i Divas rygg.
Diva var enkel att rida in. Jag tror nästan att det hade gått att rida i alla gångarter redan första gången jag satt upp, men det gjorde vi såklart inte. Men från att jag varit upp första gången så tog det inte lång tid innan vi red obehindrat i alla gångarter i båda varven. Hon hade det så naturligt i sig.
Bland de första gångerna vi red utan longeringslina. Inhoppningen gick på ett kick kort efter inridningen, tills vi skulle hoppa på bortaplan…
Men när det var dags för inhoppning så fick jag snart slita mitt hår. Hon var väl förberedd från marken innan. Hon hade gått mycket över bommar. Hon visade tydligt att hon älskade att hoppa. Att hon skulle emellan stöden fanns naturligt i henne. Dock var hon markskygg… Om det gått en längre period utan att vi hoppat kunde vi få lite problem hemma, men det var snabbt löst. När vi däremot skulle börja hoppa borta så tog det TVÄRSTOPP. Jag kunde inte få henne över en bom ens! Och när hon väl tog mod till sig att gå över bommen så ångrade hon sig och kastade sig bakåt samtidigt som hon råkade dra med bommen med framhoven. Såklart var hon ännu räddare nästa gång, haha.
Vi åkte iväg gång på gång, till samma ridhus, och endast en bom. MEN DET GICK BARA INTE. Jag slet mitt hår och jag minns att vi likgiltigt konstaterade ”Ibland får man välja om man ska skratta eller gråta”. Vi valde att skratta såklart. Eftersom att Diva visade att hon gillade att hoppa hemma så hängde vi i, hade hon rent av ogillat att hoppa jämt så hade vi bara struntat i det. För varför ge sig tusan på något bara för att?
Till slut kom vi över bommen, och bommen blev till bommar och bommar blev till små hinder.
Så under våren 2016 så fortsatte vi att utmana oss själva på hemmaplan med grindar, vattenmattor & kombinationer medans vi höll det väldigt lätt och okomplicerat på bortaplan. Diva var alltid pigg och positiv att rida. En frisk fläkt. Rolig. Sög tag ordentligt i hinderna utan att bli het eller stressad. Bara en härlig vilja till att ta sig framåt. En jättehärlig ponny att hoppa!
Första gången över en kombination.
😍Första tävlingen!
Under försommaren 2016 så kändes Diva så pass säker att vi vågade vi oss ut på vår första tävling. Diva betedde sig som att hon aldrig sett ett hinder tidigare och vi vägrade ut oss. Men en gång är ingen gång, vi gjorde snart ett nytt försök!
Andra tävlingen.
Nästa start blev mycket bättre, vi gick i mål med ett nedslag. Sedan gjorde vi ytterligare två starter i hoppning under 2016 där vi hoppade felfritt!
Under 2016 så gjorde vi även debut på dressyrbanan. Vi gjorde tre starter i LB:1 som blev bättre för varje gång. Första starten slutade på 57%, andra starten på 61% och tredje starten på 65%.
I slutet av 2016 var vi här!!! Vi hoppade banor på ett mycket trevligt sätt (enligt mig) och hon hade testat på några få starter i både hoppning & dressyr. Att vi tidigare detta år inte ens kommit över en bom (och att det var så svårt att jag någonsin undrade om vi skulle kunna ta oss över hinder) kändes otroligt långt borta. Dessutom var hon otroligt rolig & enkel att hoppa, trots att hon bara var riden i 1,5 år här (och såklart fått flera vilor) så kändes det lekande lätt. Hon kändes så himla glad och gav mig ofta stora leenden just för att hon kändes så positiv.
I slutet av 2016 eller i början av 2017 så kläckte jag iden att vi kunde försöka att kvala till ungponnychampionatet för 6-åriga ponnyer. Det går i LA hoppning & dressyr för 6-åringar. Att vi skulle hoppa LA hoppning var ju otänkbart, men dressyren kändes inom räckhåll. Målet för 2017 blev helt enkelt att debutera LA och sedan försöka kvala till championtatet. Så vi lade hoppningen på hyllan och satsade på dressyren.
Vi utvecklades snabbt i dressyren under 2017. Det som krävdes för LA, det vill säga galoppfattningar från skritt, rygga, förvänd galopp och skänkelvikningar kom ganska snabbt på plats. Och hon blev bärigare & bärigare. Diva är en ganska robust ponny med ett kraftigt bogparti. Så mycket av träningen gick ut på att få henne att orka sätta sig lite mer på bakbenen istället för att bli framtung. På framridningen i Ölmstad där vi satte första kvalet till ungponnychampionatet!På framridningen till ytterligare en LA-start i Heda. Denna blev lite av ett bottennapp med sina 59%. Nästa gång gick det bättre och vi satte det sista kvalet till championatet. Diva var alltid ganska cool på nya platser. Lite uppspelt & vaken, men man satt alltid säkert. En dam att lita på. Dock var hon lite ofokuserad från & till, lite ”unghäst-rörig” på grund utav sin orutin. Att åka iväg och dessutom tävla var fortfarande nytt för henne. Resultaten blev därefter. Ibland bättre & ibland sämre.Och så var det dags för den stora finalen på min & Divas tid tillsammans, nämligen ungponnychampionatet i dressyr. Diva gick sina två bästa starter någonsin under helgen. Så fokuserad! På lördagen red vi på 67,8% och slutade precis utanför placering. På söndagen red vi på 65,6%. Jag tror att vi slutade 5:a totalt. Utanför placering men i översta halvan. Det var ett bättre resultat än väntat. Det blev en väldigt lyckad avslutning. Jag var mest glad att vi kommit dit och att då få göra sina bästa ritter hittills och ändå slå sig in i den övre halvan av startfältet var superkul.
Några klipp från min & Divas ritt dag 2. Ritten dag 1 var lite bättre. Men ändå två riktigt jämna program. Visst ser man att hon är lite ostadig, men jag tycker att hon är på god väg i alla moment och att vi visar upp oss på ett trevligt sätt. Jag tycker att vi gjorde en mycket bra prestation med tanke på våra förutsättningar, men jag ser också hur mycket min ridning utvecklats sedan dess. Och tur är väl det med tanke på hur mycket man ridit & tränat sedan dess!
Japp, och det var tiden med Diva. Precis som alla andra hästar så har hon varit viktig på sitt sätt för min utveckling. Roligt att ha fått vara en del i ytterligare en unghästs utbildning, det är alltid värdefullt inför framtiden på ett eller annat sätt. Att jag ridit så många olika hästar har gjort mig säkrare när det gäller att rida nya hästar, men också gjort mig mer komplett som ryttare överlag. Totalt gjorde vi 14 tävlingsstarter tillsammans under de två år som jag red henne. Sedan ungponnychampionatet 2017 så har hon varit Marias ridhäst på heltid🌟
