Jag & Ida tog en kort sväng i skogen nyss. Första ridpasset sedan equiterapeuten. Och jag kunde inte känna något konstigt alls. Klart att jag inte kan få den fulla bilden efter 20 minuter i skogen, men av det jag kunde känna så var hon harmonisk, taktmässig & avspänd. Som vanligt helt enkelt!
Imorgon har jag en lång dag i skolan, kick off närmare bestämt! Så jag blir borta både dag & kväll. Men på torsdag kväll hoppas jag på att kunna ta en sväng till ridhus och rida ett lite mer omfattande ridpass. I helgen blir det nog inte så mycket rida av för min del då det vankas stadsfest, det skulle väl vara söndag då, beroende på hur pigg jag är.
I skrivande stund är klockan strax efter 16:00 och jag ska snart ägna mig åt min första skoluppgift som ska vara inlämnad på fredag. Bäst att få den klar idag. Det finns ingen tid för den varken onsdag, torsdag eller fredag nämligen!
Första dagen i skolan är gjord! Jag ska berätta mer om skolan när det gått ett par dagar, så att jag verkligen vet vad jag gett mig in på🤣
Jag & Zacke är just nu i full färd med lite kvällspyssel. Vi har länge sagt att vi borde fixa västar som har blivit lite utav en ”hårdrocksuniform”. För er som inte vet så syr man fast olika bands tygmärken på västen, band som man gillar såklart. Så nu är det projektet igång! Förhoppningsvis kan vi inviga dem på Eksjö Stadsfest i helgen.
Vet ni vad? Idag börjar jag skolan😀 Om en liten stund ska jag åka till uppropet. Lite skräckblandad förtjusning är det allt. Jag ser fram emot att komma igång med min nya vardag, hoppas det blir bra!
Jag erbjöd mamma att rida Palle idag så vi var i ridhuset imorse. Palle var jättefin och mamma behöll mycket utav den ridningen som hon hade på träningen i torsdags. Det i kombination med en pigg och glad Palle resulterade i ett riktigt bra ridpass. Palle & mamma ser riktigt bra ut just nu. Så roligt att se!
Jag & Ida skulle ju egentligen tävlat idag, men som ni vet så var hon hos equiterapeuten igår och ska ta det lite lugnt i några dagar till. Jag funderade först på att efteranmäla mig till en tävling med Palle, men sedan föll valet på att träna istället. Som tur var så hade Kinda Ryttarförening öppen bana, så vi begav oss dit. Jag fick dessutom sällskap av Johanna & Merry, mycket trevligt!
Uppvärmning.
Jag & Palle red inte banan i sin helhet idag utan fokuserade på långa anridningar. Vi låg och rullade på ett mindre antal hinder och tränade på grunderna. Dels för att jag vill fokusera och jobba med det, men också för att jag skulle få använda min känsla på hinder utan att ha andra hinder att förhålla mig till. Jag började med väldigt låga hinder och höjde sedan i några omgångar. Vi avslutade på ca 110-120 cm.
Palle var väldigt lugn idag. Det var enkelt att rida i rytmen. Jag sätter inte mycket ben på honom, utan jag låter honom jobba med hindret själv i lugn & ro. Han drog lite till höger i vissa språng. Om jag kommer i vänster galopp så slår han ibland om till höger galopp i frambenen precis innan hindret, speciellt om vi ska landa i höger galopp. Jag tror att han gör det av två anledningar, dels att han redan tänker att vi ska till höger, men också för att han tycker att det är lättare så. Han möter höger tygel bättre än vänster, så grundproblemet är att han behöver möta mer på vänster sida. När han slår om precis innan hindret så blir han också lite sned till höger. På slutet hoppade vi ett par lite högre språng, gissar på 120 cm och då var han faktiskt kvar även det sista språnget vilket resulterade i att han var helt rak trots att hindret var högre & krävde lite mer. Bingo!
Det kändes väldigt bra och i läget han är nu känner jag att vi enkelt kan ställas inför alla hindertyper, linjer och kombinationer som skulle kunna förekomma upp till 120 cm.
Duktiga hästar! Vi var båda mycket nöjda med dagens hoppning. Lämna en kommentar
Jag & Merry har haft lite stolpe ut iår. Flera tävlingar har gått bort då det krockat med annat. Men vi har inte gett upp tävlingssäsongen utan vi har spanat in ett par tävlingar som vi hoppas på att kunna starta under hösten.
Jag red ett ridpass på honom idag och det kändes bra trots att jag inte är i min bästa form ännu. Han var väldigt arbetsam och svarade väldigt fint på hjälperna. Fokus idag var travbommar med lite kortare avstånd och övergångar mellan de olika gångarterna. Han var lite tom i höger tygel, så vi får jobba på att få igång ett liksidigt arbete i bakbenen framöver☺️
Jag har inte tyckt att Ida varit sig själv det senaste. Hon har inte rört sig som hon ska. Rörelsen flyter inte genom kroppen och steget är kortare. Ibland en taktmiss som inte brukar vara där.
Jag har haft mina misstankar angående såret som jag berättat om, men jag passade även på att höra om Mari kunde ta emot oss. Och det kunde hon! Så vi har precis varit där. Ida hade en låsning i höger bog och därmed begränsad rörlighet i det benet. Samma sak som att jag skulle få en låsning i skulderbladet och inte kunna utnyttja mitt fulla omfång med armen. Även halsmuskeln på samma sida var öm & stram. Mari kunde hjälpa henne med det och Ida älskade det som vanligt🥰
Förhoppningsvis så är det detta som jag känt av, nu blir det lite lugna dagar innan jag testar att träna henne lätt igen.
Mamma hade en strålande träning med Palle för Ulla idag. Jag kunde tyvärr inte vara med och träna själv, men mammas lyckade träning blev bra plåster på såren. Jag hade faktiskt inte kunnat göra det så mycket bättre själv, dagens träning var verkligen den bästa som de gjort.
Det blev inte bara nyttigt för mamma, Palle fick verkligen en nyttig träning också. Annars blir det såklart så att varje ridpass som jag inte gör blir på bekostnad av hästarnas träning, men idag var en sådan träning som tillförde något riktigt bra till Palle också. Mammas ridning blir ett allt bättre komplement, och det kommer successivt höja nivån på hästarna.
Det som jag skulle säga var avgörande för att träningen blev så bra var att mamma hade väldigt bra kroppskontroll idag och verkligen kunde ta till sig det Ulla sa utan att spänna sig eller tappa kroppskontrollen när hon inverkade. Hon var systematisk och red väldigt lugnt & tydligt. Det är inte alltid lätt att behålla ”allt” samtidigt som man får instruktioner. Det är ju annorlunda för mig som tränat mycket för tränare.
Som vanligt riktade de fokus mot grundridningen. Fokus på lösgjordhet och rakriktning för att hitta ett så bra arbete som möjligt. De tog hjälp av det böjda spåret och övergångar för att hitta mer genomsläpplighet i sidorna. I höger varv så är Palle ”starkare” i innertygeln (dvs högertygeln), det gör att mamma vill ta åt sig den handen. Men det löser inga problem, då blir han istället lite förböjd i halsen och ytterbogen försvinner ut. Det känns bättre i stunden, men löser inga problem. I det läget gäller det att våga göra halvhalter på yttertygeln så att han bär på bakbenen och så småningom kan ge efter i sin innersida. Om en häst är ojämn i tyglarna ska man aldrig dra i den tygeln som sitter fast, istället ”fyller man i” den tomma tygeln. När jag väl kom underfund med det i min ridningen så gjorde det en otroligt stor skillnad. Och det var just det som mamma bland annat fick jobba med idag!
Det är inte alltid lätt och smidigt med hästar, det kan nog de flesta intyga. Vägen är krokig. Det går upp och ner. Ibland tar vägen slut. Det är mycket som kan gå fel.
Jag verkligen anammat konceptet att om det finns något att fira, ja då ska det firas! Förr i tiden kunde jag se ut som att sålt smöret och tappat pengarna på en prisutdelning (även om jag var glad innerst inne). Nu lever jag ut min glädje mer, det blir så mycket roligare då. Det spelar ingen roll vilken höjd eller klass, en väl utförd ritt i ett bra samarbete med hästen är det viktigaste för mig. Om jag åstadkommer det och dessutom får pris så är de verkligen värt att firas. Och det behöver inte vara något stort firande, men att man verkligen tar sig tid att njuta och vara glad för sin framgång, även om den i andras mått mätt är ”liten”.
Jag tror att det är viktigt för att man ska ha riktigt roligt i sporten. Tråkigt blir det ändå, haha. Så när jag har gjort bra rundor och fått pris så är jag stolt som en tupp! Både över mig & mina duktiga hästar.
Jag blir i allt snabbare takt bättre & bättre. Hostan håller i en del fortfarande. Jag har sovit ikapp på dagarna, imorgon hoppas jag på att slippa det. Jag har väldigt hög puls när jag anstränger mig, men nu orkar jag fixa stallet och 40 minuter lugnare ridning. Snart så!
Jag kommer att vara hemma resten av denna vecka, att vara på jobbet 8,5 timme är jag inte redo för. Och eftersom att jag inte är helt frisk och varit så pass sjuk så tänker jag inte utsätta mig för alla de virus som finns på min arbetsplats. Det vore som att be om problem. Men det betyder att jag går miste om min sista vecka på jobbet innan plugget startar nästa vecka. En besvikelse faktiskt.
Men nog om mitt eviga tjatande om min influensa, haha.
Jag har strukit Ida från söndagens tävling. Hon fick ett sår på bakbenet för en vecka sedan. Det har inte riktigt läkt i den takt jag viljat och när hon rör sig så ser det inte riktigt ut som vanligt. Såret ser egentligen fint ut, men det är klart att det kan strama och göra ont när hon rör sig under ridpassets början. Jag tror att det jag ser & känner beror på såret, men jag har också bokat in en tid hos Mari som ska känna igenom henne på fredag. Om jag prompt skulle vilja tävla så finns det faktiskt en annan tävling som jag skulle kunna åka i helgen, fast med Palle. Kanske skulle kunna vara något?
Aja. Vi får se. Jag hoppas på att jag kan bjuda på lite roligare uppdatering snart. Jag ska bara komma igång lite mer först! Hoppas allt är bra med er, hörs snart igen!
Älskade Lillan är nu tillbaka hemma. Hon gick rakt på transporten och stod så fint hela vägen hem. GULDSTJÄRNA!
Det var en trygg och välmående Lillan som vi kom för att hämta idag. Härligt att hon kunnat landa och trivas. Jag är väldigt nöjd med deras arbete. Så glad för att de ville ta emot henne🥰
Jag tror att detta har varit supernyttigt för henne. 3-årstestet skippar vi, hon är inte där i löshoppningen ännu. Hon vill, men orken finns inte riktigt. Och det är inte rätt läge att behöva pressa på mer nu. Istället blir det först ett par veckors vila, och sedan planerar jag att ta med henne till ridhus för att miljöträna lite innan hon förhoppningsvis åker tillbaka till Hassangården om kanske 2 månader.
Nöjd tjej som får beta av sjukhagen. Självklart ska de snart släppas ihop igen.
Nästa gång hon ska dit så är tanken att hon ska hoppas in. Väldigt spännande! Känns så roligt att vara på G med henne nu. Heja Lillan!
