Igår somnade vår fina katt Simon in efter en kort och plötslig sjukdom som inträffade för några dagar sedan. Han blev nästan 17 år. Pigg & kry in i det sista. Det var inte många dagar sedan som han dödade (usch & fy) en ekorre. Och i sommar har han släpat hem inte mindre än 2 (!!!) döda harar. Att han skulle bli dålig kom plötsligt och oväntat, även om det givetvis bara är en tidsfråga när de kommer upp i ålder.
Simon har varit här så länge och kommer att bli både saknad och ihågkommen resten av livet eftersom att han var en så speciell och snäll katt. Han var extra speciell. Men han var också lite irriterande. Han skulle alltid vara där han inte fick vara, och ibland kändes det som att han retades med en, men en otroligt snäll och klok katt.
Under Simons tid så har det kommit och gått många djur här på gården. Han har känt i princip alla djur som jag har haft. Det är en era som tagit slut, han har varit en del av gården och familjen så länge.
När jag gick tillbaka i arkivet så insåg jag hur MÅNGA bilder som jag tagit på Simon. Det är extremt många bilder, hann inte ens gå igenom alla. Jag har valt ut ett gäng och de kommer i lite mixad ordning.
Simons första dag hos oss. Samma dag som Simon kom hit så tog vi bilder när jag red ett pass på ridbanan. På bilderna så är det jag och min B-ponny Virvla. Det säger ändå något om hur länge han varit med. På dessa bilder är det shettisen Mimona och jag & min ponny Lucky Rover. Många hästar har kommit och gått under hans tid som stallkatt. När Simon kom hit så bodde jag fortfarande hemma. Och vi hade en Golden Retriver vid namn Pia. De var väldigt goda vänner. Här träffar Simon katten Sölve för första gången, ytterligare ett av alla djur som han känt under sina år här. När Pia gick bort alldeles för ung så blev han sedan kompis med Bessie som var familjens andra hund. Han & Sebbe höll ställningarna i stallet. Sebbe dog för ganska många år sedan pga sjukdom.💖 Han var en riktig livsnjutare. Barnasinnet behöll han igenom livet. Han busade och lekte hela sitt liv, även som gammal gubbe.Min favoritbild på Simon. Ung & alert!🕊 Lämna en kommentar
✅07:00 – utsläpp av hästarna + mockning. Hayley & Lillan går uppe på betet. Palle & Ida går här hemma just nu. Blir lite extra jobb, men den lösningen är bäst just nu.
✅09:30 – hjälpa/träna mamma när hon hoppar Palle. Det gick verkligen superbra! Palle är superfin just nu och mamma bara fortsätter att utvecklas.
✅11:30 – massagekunder inne i stan.
✅16:00 – administrativt jobb på datorn.
🤓
✅19:30 – hoppträning för Pontus med Ida. Vår första hoppträning på EVIGHETER. Ida var spänd. Länge sedan hon åkte iväg och tränade inomhus på en ny plats. En bit ifrån vår forna glans, men väldigt roligt såklart!
Efter att jag släppt ut hästarna och druckit morgonkaffet så byggde jag om på banan för att sedan hålla i en träning. Sedan åkte vi till Forssa Kvarngård och åt pizza. Supergott!Efter det grävde vi upp våra morötter! 🥕🤩🥕
Som om inte detta vore nog så ska kvällen nu avslutas med lite kräftmys framför TV:n! En toppendag helt enkelt. Hoppas att ni har haft det fint också.
Nu ni. Det var inte igår som jag åkte på en clinic. Men nu har jag & mamma köpt biljetter till Benjamin Werndls clinic i Linköping lite senare i höst🔥 Det ska bli så kul & intressant. Jag tror att det kan bli riktigt bra!
Idag åkte jag & Palle till Aneby för att starta ytterligare en 110-klass. Det blev en bra runda idag igen, tyvärr ett nedslag. Men jag kan inte vara annat än nöjd, vi är i bra form!
Igår dressyrtränade jag & Ida för Ulla. Och det gick verkligen SÅ bra.
I galoppen jobbade vi på att samla lite extra några steg. Detta gjorde vi på en volt. När halvhalten gått igenom så fick jag räkna ”ett, två, tre” för att se till att jag inte red för många steg i den högre samlingsgraden. Tre steg i lite högre samlingsgrad, sedan lämna. Tre steg i lite högre samlingsgrad, sedan lämna. Ni förstår principen.
Anledningen till att jag fick räkna är att det är lätt hänt att man blir kvar i samlingen för länge och rider för många steg. Hon är ju under uppbyggnad, och såhär har hon inte gått på länge. Viktigt att det inte blir för tufft. Vi vill ju behålla hennes vilja & ambitiösa sida.
När jag red ur den lite högre samlingsgraden så var det inte tal om att bara släppa iväg henne. Utan jag sänkte samlingsgraden en aning. Hade jag bara släppt iväg henne så har jag ju henne inte färdig för att snart samla igen.
Ida var så otroligt lyhörd och ambitiös. Jag bara sträckte på mig så samlade hon sig under mig. Hade jag lagt till en bromsande överskänkel (alltså många lår) så hade hon brutit av till trav. Hon var perfekt för min sits och kändes så himla fräsch & stark i sin kropp. Första gången jag känner den känslan för iår🤎
Idag har det varit en riktig hästdag. Först åkte vi till equiterapeut Mari med Lillan. Lillan mår fortsatt bra för er som undrar. Hon kommer dock inte att sättas igång igen. Hon har ju sin skada och är utdömd. Hennes skada gör det svårt för henne att gå på böjt spår, hoppa & samla sig. Så vad framtiden innebär vet vi fortfarande inte. MEN. Det ska sägas att hon just nu ser riktigt fin ut i hagen. Det går inte att ana att något är fel på henne när hon rör sig i hagen just nu. Hon har gått från att vara väldigt spänd & stram i sin ländrygg till att vara riktigt fin idag. Saker har snabbt gått åt rätt håll vilket helt klart är lite anmärkningsvärt. Vi får se om det fortsätter så, eller vad som händer framöver.
Lillan redo att åka hem från equiterapeuten.
Efter vår tripp till equiterapeuten så var det dags för hästarna att skos & verkas. Första gången som Hayley träffar hovslagaren hos oss. Hon var väldigt duktig. Lillan likaså. Palle var otålig och hade dessutom råkat kliva på något, så ett litet jack i sulan. När det var dags för Ida så fick mamma ta över. Jag åkte nämligen iväg för att provrida en häst. Ingen häst till mig, utan hjälper en som jag känner att leta. En djungel det där, är så glad över att det inte är jag som letar längre. Vissa tycker ju att det är kul att leta häst. Jag tycker mest att det är jobbigt. För mig börjar det roliga när hästen är hemma och installerad, fram tills dess är det bara att bita ihop😅
Så jag har alltså varit ledig idag. Men jag jobbar resten av veckan och lite i helgen också. Fullt upp. Utöver jobb så blir det förhoppningsvis dressyrträning med Ida för Ulla samt hopptävling med Palle.
Tänkte att jag skulle reflektera lite mer kring gårdagens dressyrstart med Hilma och även jämföra den med den första starten som vi gjorde.
I vår första start så red vi ihop 72% och vann klassen, igår vann vi igen, fast denna gången på 70%. En väldigt bra start på tävlingskarriären! Roligt att två olika domare gillar det dem ser.
Domarens kommentar i vår första start (som vi gjorde i juni):”Rytmisk galopp. Ofta lydig, lite ostadig. Godgrundsits, forma hästen lite till runt inner skänkel. Välplanerat med bra vägar. Välriden uppvisning!”
Och domarens kommentar igår:”Väl genomförd uppvisning. Stadig grundform & fint flyt”.
Hon var ganska matt & seg båda starterna. Det beror delvis på lite bristande ork, men mest på den nya situationen tror jag. Även om hon känns avspänd så är det säkert den extra anspänningen som gör henne lite seg. Hästar är ju precis som oss människor, vi reagerar lite olika på nervositet.
Det syns dock inte lika mycket som det känns, och det är ju meningen. Jag försöker ju givetvis att få det att se så behagligt och lätt ut som möjligt. Dels så vill jag ju inte visa bristerna för domaren mer än nödvändigt, men det är också viktigt att acceptera vad det är hon kan ge mig i just den stunden. Givetvis försöker jag att peppa och stötta henne så mycket som möjligt, men behöver det vara lite segt någonstans så får det vara det. Om jag vill för mycket kan det lätt bli missar i kommunikationen eller forcerat. Det vill jag inte. Utan jag tar det hon erbjuder mig och sedan försöker jag att göra det till en så bra uppvisning som möjligt.
Och det är inte det att hon går i ett undertempo i större delen av programmet. Men jag kan känna att jag inte riktigt får gehör för min skänkel och i övergångarna så syns det att hon inte orkar att bjuda framåt. De blir lite abrupta då hon väldigt gärna vill sakta av. Det tar mig också något/några extra steg för oss att växla uppåt i gångarterna.
Jag upplevde att jag hade lite mer framåtbjudning i vår första start. Däremot så var hon mycket mer genomsläpplig i sidorna igår. Jag fick inte en enda kommentar om att hon var för rak, det fick jag i vår första start. Då ville hon lite trycka sig ifrån staketet och aningens välta inåt, de tendenserna fanns inte alls igår. Jag fick henne betydligt mer RUNT skänkeln i svängarna. Dessutom gjorde hon en otroligt fin framridningen! Så även om det kändes lite segare igår så var det tydligt hur mycket som hade blivit bättre vilket var väldigt roligt att känna⭐️
Hon har verkligen varit så himla duktig. Det kommer att komma sämre starter. Det gör det alltid. Det är så lite som krävs för att man ska misslyckas med ett moment eller två. Men. Målet är att fortsätta att göra stabila starter, ge henne bra upplevelser och så småningom kunna ha henne lite mer framme för skänkeln för att kunna sätta programmet ytterligare lite bättre och göra henne redo för nästa nivå.
