Ida gjorde 16 starter i år. Detta är faktiskt det år som hon har gjort flest starter på någonsin.
Målet inför säsongen var att bli snabbare i 120cm och OM andan föll på även debutera i 130cm. Vi lyckades med både och! Vi tog vår första placering i både 120 & 125cm. Dessutom debuterade vi 130 på ett bra sätt. Tyvärr två nedslag. Jag klassar inte två nedslag som bra egentligen, men det var så ”bra” nedslag som de kunde bli i princip. En bra debut som jag är nöjd över trots lite dassigt resultat.
Här kommer en liten sammanfattning från de flesta utav våra starter i år:
Jag & Ida inledde vårat år på Jönköpings Fältrittklubb. Vi öppnade upp vår säsong med en start i 110cm. Vi red en ganska bra runda, tyvärr ett nedslag.
April blev en väldigt intensiv månad vilket var enligt plan. Min plan innebar att debutera 130cm under maj månad, förutsatt att jag var nöjd med mina förberedelser under april månad. Vi tävlade mycket och gjorde fina resultat. Vi hoppade bland annat felfritt i nationell 120cm i Mantorp. Vi var också felfria och placerade i 125cm i Vaggeryd. Dessa starter bekräftade det jag hoppades på, nämligen att vi var redo för 130!
I maj månad åkte vi sedan till Värnamo för att debutera 130cm. Vi värmde upp med en 120-klass som vi skuttade runt felfritt. I 130:n gjorde vi ytterligare en bra runda. Vi var felfria tills tredje sista hindret vilket var banans andra kombination. Ida touchade bakbommen på oxern in i kombinationen. Hon backade av lite för att ge sig själv plats inne i kombinationen vilket ledde till att vi hoppade någon centimeter för kort. Sedan rev vi också sista hindret. Vi touchade en frambommen på den avslutande oxern. Kom lite nära. Jag slappnade av litegrann, skulle suttit upp och hjälpt henne mer.
Efter tävlingen i Värnamo for vi till Vetlanda och gjorde en start i 120cm där vi gjorde en felfri ritt. Eftersom att veckorna innan varit ganska intensiva så backade vi bandet lite och red en vanlig ”skolrunda” i avdelning B. Och det var nog tur. Ida var jättefin, men min ridning var sådär. Trots det en felfri runda som sagt.
Nästa tävling var det dags att rida mot klockan igen. Vi startade 120cm i Aneby där jag försökte att gasa på litegrann. Ida var SUPERFIN och felfri. Tyvärr precis utanför placering.
Efter tävlingen i Aneby i slutet av juni hade vi sedan ett tävlingsuppehåll till augusti. Jag var i USA i 3 veckor. Ida vilade. När vi plockade upp säsongen igen så startade vi med en lite lättare komigång-klass i Mantorp där vi hoppade felfritt i 115cm.
Efter tävlingen i Mantorp så hade vi lite otur. Ida fick ett sår på knäet och fick lite ofrivillig vila. Så det blev en vila på vilan i princip. När vi i september skulle ut och hoppa igen så hade vi inte tränat så mycket. Och vi hade inte startat 120cm på över 2 månader. Vi startade en 120-klass i Aneby, men jag valde att starta avdelning B och se det som en träningsrunda eftersom att vi inte riktigt var ”där” för att kunna ge dem andra en match i omhoppningen. Ida var fin och vi hoppade felfritt i en 120-klass som jag upplevde var den svåraste banan för året.
Jag & Ida avslutade sedan vårat tävlingsår med en 120-klass i Jönköping. Denna gången var målet att rida mot klockan och försöka att slå oss in på en placering vilket vi lyckades med! Härligt avslut på en fin säsong som jag inte kan vara annat än nöjd över. Älskade & bästa bästa Ida🤎
Bli först att kommentera