Jag & Palle hoppade lite i halsring idag. Han var perfekt. Så uppmärksam och avspänd. Det var så roligt och kändes löjligt lätt.
Distanserna blev helt rätt gång på gång och jag kunde obehindrat rida omkring. Helt klart den bästa känslan som jag haft på hinder utan träns. Jag tror att vi lika gärna hade kunnat hoppa en bana på 110cm.
Härligt kvitto på att en del utav det man gör åtminstone är rätt! Att rida utan träns är ganska avslöjande. Det ger värdefull information om vad jag behöver jobba vidare med framöver. Men det är inte bara därför som jag då & då rider utan träns, utan det är ju för att det är roligt också!
Bli först att kommentera