Lillan & Ida som dressyrtränade igår fick ledigt idag. Palle fick däremot hoppa med mamma. De skötte sig väldigt bra båda två!👏
Lämna en kommentarEn blogg om mig och min resa med hästarna
Månad: maj 2024
För lite mer än 2 veckor sedan så var jag & Ida och red en kvällstävling i Rappestad. Vi startade 110 & 120. Felfritt i 110:n och sista hindret ner i 120:n. Väldigt stadiga och säkra rundor som kändes bra. Vi tog lite bilder som jag tänkte visa er!
Ida kändes till en början väldigt bra på framridningen. Den var ganska liten och på gränsen till för blöt på vissa ställen. Det hade nämligen snöat tidigare på dagen och temperaturen var kring 0:an. Dessutom blåste det isvindar. Känns långt borta nu när vi haft så fint väder i flera dagar☀️
Ida var fin till en början som sagt… Sedan blev hon rädd för en människa och ville inte gå till den delen av ridbanan där den personen stod.
Efter ett par minuter gick personen iväg. Då blev Ida som vanligt igen. När man har rest en bit till en tävling (som vi gjorde då) så är det gött att kunna rida fram på en liten större yta så att hästen får röra sig lite större och verkligen komma igång i sin muskulatur. Inne på tävlingsbanan när tempot ska upp och hästen ska räcka över oxrar & kombinationer så vill man inte att den ska vara för kort i rocken.
Eftersom att ytan var så pass liten så fick jag rida fram i ett tempo och steglängd som jag tyckte var lite för kort. Men man får försöka att göra det bästa av det. Jag försökte att få henne att växa i sitt steg och överlinje i det lite lägre tempot.
Inne på banan passade jag på att rida fram i en lite större galopp medans den förgående ryttaren red. Kändes bra. Och som ni redan vet så kändes rundorna väldigt bra också.
Jag var dock lite nervös trots att vi ”bara” skulle hoppa 110 & 120. Ridbanan lutade nämligen en hel del, det gjorde mig lite osäker på hur vi skulle få det på distanserna. Skulle det bli långt när vi red linjerna uppför? Behöver jag plocka bort ett steg när jag rider distanserna som går nedför? När man går in på banan så ska planen vara klar. Men det fanns några små frågetecken.
I slutändan så fick jag inte långt när det gick uppför. Det blev perfekt, jämna och fina steg. När jag red en av distanserna nedför så plockade jag dock bort ett steg. Jag kände direkt när jag landande att det skulle bli så. Det blev inte vilt eller okontrollerat utan det kändes väldigt naturligt att rida på ett mindre. Det var en längre distans dessutom. Jag red på 6 steg istället för 7. På distanser som är lite längre funkar det ju fint. Det är ju inte att rekommendera att t.ex. rida 3 galoppsprång där det ska vara 4. Eller 4 där det ska vara 5. Det brukar ofta bli vilt och obalanserat.
Vi avslutade såklart med lite rosettbilder!
Lämna en kommentarIdag kom min dressyrtränare hit igen. Precis som förra veckan så tränade jag Ida och Lillan. Förra träningen fick jag en nästan magisk känsla på Ida, och en inte så magisk känsla på Lillan. Jag hade det svårt med henne.
Idag var Lillan OTROLIG. Förra gången var det svårt att bära och vara i balans. Det var ännu svårare att få henne att vänta på mina signaler. Hon ville bara fatta galopp hela tiden och var som en symaskin i stegen däremellan. Idag var hon motsatsen. Mycket bättre balans och bärighet. Mycket bättre övergångar. Hon väntade på mina signaler. Ja allt var 100 gånger bättre. Så nöjd.
Ida var faktiskt riktigt fin denna träningen också. Jag hade nog en lite glassigare känsla förra gången, men idag höjde vi nivån lite till. Vi kunde t.ex. rida i en högre samlingsgrad idag!
Summa summarum två väldigt bra träningar! Nu är alla tre hästar tillbaka i sommarhagen efter att ha varit hemma sedan i söndags kväll. Hovis var ju här i måndags och eftersom att jag ändå skulle träna idag så kändes det smidigare att låta dem vara kvar hemma för att sedan gå tillbaka med dem idag.
Lämna en kommentarJag har väl nämnt att ett av årets mål (det enda egentligen, haha) var att kunna göra en pull up. Igår lyckades jag! Gjorde totalt 3 stycken med vila emellan. Inte så snygga och strikta, men helt klart en pull up.
Detta är alltså min allra första pull up i livet. Jag började med två gummiband. Det lila och det gröna. Sedan har jag successivt jobbat mig neråt i kombination med excentriska pull ups samt scapula pull ups.
Jag har aldrig fokuserat på pull ups innan, de har varit så långt borta att jag inte ens orkat att försöka. Jag har helt enkelt inte viljat. Jag har dessutom skyllt på att jag väger för mycket (det är ju helt klart en fördel att vara liten på nedre delen av kroppen, haha). Men så såg jag de monster till tjejer som sysslar med crossfit & callistenics. Vissa av dem kör ju med extra vikter vilket helt klart vidgade mina vyer. Min ursäkt bleknade och plötsligt kändes det som en rimlig och rolig utmaning.
Nu ska bara en bli fler. Och striktare. Jag vill att det ska se elegant och kontrollerat ut.
Lämna en kommentar