Vår fina ridbana. Så tacksam för mina föräldrar som är anledningen till att den blivit till. En dröm som blir sann. Vilken skillnad den gör. Det är så skönt att slippa många av de resor som vi fått göra i många år. Det är dyrt att bygga en ridbana, men det också väldigt dyrt att ligga på vägarna flera dagar i veckan samt betala avgifter för att få nyttja ridbanor & ridhus. I många fall måste man dessutom anpassa sig efter övriga ekipage där. Det gör att man inte alltid kan träna på det man själv vill. Dessutom väldigt tidskrävande. Förstår egentligen inte riktigt hur jag/vi fått ihop allting.
Jag är så nöjd med vad jag & mamma ändå åstadkommit under åren utan ridbana. Två hästar upp till 130-hoppning. Det är ändå ganska sällan som jag hör om andra ryttare med liknande förutsättningar som ändå hoppar på 120-nivå och uppåt. Det vill säga ingen ridbana, inget ridhus och dessutom har min familj ingen bakgrund av att tävla. Ändå har vi lyckats klättra upp till MSV nivå i hoppning samt MSV C dressyr. Jag & mamma har lärt oss tillsammans och jag/vi har investerat mycket pengar i att träna för människor för att samla ihop den kunskap som behövs.
Lämna en kommentar