Hoppa till innehåll

ATT TÄVLA I DRESSYR

Jag tycker att det är väldigt roligt att tävla i dressyr och varje gång jag rider ett program så är det som en egen tävling mot mig själv där jag verkligen försöker att inte ge bort några poäng i onödan. Jag vill visa för domaren att jag tränat mina hästar väl och utnyttja programmet till min fördel så långt det går.

Jag tävlar ju ”bara” i klasser upp till det som innan var MSV C, men självklart vill jag göra det så bra som jag bara kan. Genom åren har jag ändå samlat på mig lite lärdomar och insikter som jag tänkte ta upp i detta inlägg.

Steg ett för att rida ett bra program FÖR MIG är att kunna programmet till punkt & pricka. I t.ex. LB:2 & LA:3 så ser jag minst en varje tävling som rider till fel bokstav vid längningarna. Att ge bort poäng på en sådan sak är det sista jag vill göra. Innan varje tävling så ser jag till att jag har hundra procent koll på själva programmet. Jag kollar också över vad det är domaren faktiskt vill se i de moment som ingår i programmet som jag ska rida. Vad innebär t.ex. en mellanskritt med längning av hästens form? Vad skiljer den från en ökad skritt?

När jag väl är inne på banan så fokuserar jag på en del i taget. Jag försöker att visa varje moment tydligt och noggrant. Jag rider framåt, men jag skyndar aldrig till nästa del. Hundra procent närvaro i varje steg vi tar, här & nu.

En annan sak är att jag aldrig avslöjar en negativ känsla för domaren. Hur ofta ser man inte någon bli irriterad och faktiskt lite banka till sin häst inne på banan när den inte tar skänkeln? Ganska ofta faktiskt. För mig är det samma sak som att skrika rätt ut till domaren att ens häst är seg och har hamnat bakom skänkeln. Osmart, dessutom onödigt mot hästen som endast är ett resultat av ens egna förberedelser.

En annan sak är att jag ser till att inte kräva mer än vad min häst kan ge. Om min häst t.ex. blir lite seg så försöker jag inte att forcera fram ett högre tempo. Då jagar jag bara min häst och riskerar att få missar eftersom att jag stressar den. Istället rider jag med min häst samtidigt som jag försöker att uppmuntra, inverka, vägleda och skapa ett sådant arbete som gör att den successivt spänner av och bjuder mer framåt.

En annan superviktig grej är att jag själv måste orka ett helt program. Om jag är röd som en tomat på slutet och kämpar för att sitta ner så behöver jag träna mer. När jag tappar balansen, hållningen och min tajming (som man gör när man blir trött så kommer det att påverka ridningen till det sämre). Jag måste orka vara on point hela tiden för att ta de poäng som jag vill ha.

Det var ett litet random inlägg om hur jag tänker och vad jag försöker att sträva efter när jag tävlar dressyr. Ibland lyckas jag bättre, ibland lite sämre. Men lägsta nivån höjs sakta men säkert.

Publicerat iAllmäntPersonligt/Åsikter

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *