Cassies bortgång har varit extra jobbig. Jobbigare än Bessies. Bessie kändes så redo att lämna oss. Cassie var inte redo på långa vägar.
Cassie tog så mycket plats och förtjänade så mycket MER än vad hon fick. Hon var så speciell för oss och gav verkligen så himla mycket kärlek. Samtidigt så krävde hon uppmärksamhet och kärlek från oss på en helt ny nivå. Hon var nästintill aldrig nöjd, haha.
Hon var otroligt ambitiös, lydig och mysig. Hon var lättskrämd. Och då var hon svår att få kontakt med. Hon utgick från att andra människor och hundar var farliga. Hon ville dock gärna vara kompis, men det behövde ske i hennes takt.
Cassie var verkligen den mest genomsnälla hund som man kunde tänka sig. Trots att hon var så rädd för så mycket gjorde hon aldrig en fluga förnär. Att bita var otänkbart i hennes värld.
Hua.
Jag ska samla lite energi och ge er en uppdatering gällande hästarna och tiden framöver så snart som möjligt. Hörs snart igen!
Bli först att kommentera