Hästarna skötte sig fint på dagens dressyrträning. Ida kämpade verkligen på så bra! Hon var väldigt lugn och vi fick verkligen till ett bra samtal. Hon blir lätt stressad, idag kunde vi bibehålla lugnet samtidigt som vi tränade på våra svagheter. Jackpot! Det svåra med Ida är att jag har svårt att ta ner henne i stress om hon väl börjar. Eller jag kan faktiskt inte det. Jag måste verkligen rida nogrannt och smart från början så att vi inte hamnar där.
Vi övade på det gamla vanliga, dvs att kunna rida böjda & raka spår på ett vettigt sätt för att sedan successivt få henne att komma ihop lite mer. Hon har inte den mest exemplariska exteriören för dressyr eller samma naturliga balans som t.ex. Palle. Det gör allting lite mer utmanande, men ack så viktigt att vi får till dessa träningar🏋️♀️
Lillan var också duktig! Hon stod emot lite idag. Hon ville bajsa men vågade inte med ryttare på. Det visade sig att hon var kissignödig med. Dålig tajming! Det blev ingen superkänsla, men ändå en bra träning.
Ulla håller alltid stenkoll på min hand, nolltolerans på tygeltag som går bakåt. Fram & ihop med händerna. Inte ”fixa till” något bara för att det ska se bra ut. Allt sådant stjälper arbetet som jag vill skapa i hennes kropp. Jag tycker att jag har en skaplig hand när jag rider hemma, men det finns alltid en nivå till. Det märks när jag rider dagarna efter en Ulla-träning. Då är hästarna som bäst.
Nöjd!