Idag har vi löshoppat Lillan igen. Hon har inte löshoppat sedan i somras. Både jag & mamma såg verkligen fram emot att löshoppa idag eftersom att det hänt så mycket med Lillan sedan sist. Lillan har tidigare löshoppat ganska ”dåligt”. Hon har tagit sig an hinderna jättefint, men hon har inte bjudit på några fina språng. Hon har hoppat hellre än bra så att säga. Nu har Lillan växt i sin kropp mer och blivit starkare. Nya & bättre förutsättningar.
Och idag kom det. Det där språnget som bevisar att det faktiskt finns ett riktigt språng och lite kapacitet i henne! Jag har tvivlat på hennes kapacitet & förmåga, men det har inte bekymrat mig eftersom att det ändå räcker till för mig som hobbyryttare. Dessutom så har hon viljan och glädjen till att hoppa, och den är allt. Men efter idag så tvivlar jag inte längre på kapaciteten, det finns ju ett språng i henne. Det är liksom första gången vi får se det. Så kul!
Däremot så var hennes sätt att ta sig an hinderna sämre idag. Hon var PIGG och körde lite sitt egna race. Snabb som bara den. Vi alla kunde lugnt stå och titta på, det behövdes ingen stöttning eller drivning. Hon löste allt själv, men förhoppningsvis gör hon det lite långsammare nästa gång, haha. Duktig tjej!
Bli först att kommentera