Tävlingshelgen som var kan man ju leva på ett tag. Faktum är vi har haft flera sådana tävlingshelger på raken. Det är nu fler än 10 klasser på raken som jag lämnar med rosett, oavsett häst. Inte för att rosetten nödvändigtvis betyder att man gjort en fin insats, men i detta fallet så tycker jag verkligen att jag & hästarna har gjort bra rundor tävling efter tävling. Extra roligt när det ger utdelning.
Ida har nu gått 6 stycken 120-klasser i livet. Hon har varit felfri i 5 utav dem. Ett nedslag som sämst. Ryttaren har haft ett tidsfel med, men det struntar vi i. I helgen utmanade jag oss med att rida 2 stycken 120-klasser på samma helg. Det har vi aldrig gjort innan. Dag 2 var hon trött men hoppade felfritt iallafall. Eftersom att det gick så bra så känner jag att både hon & jag är redo att testa vingarna på högre hinder. Jag vill rida 125cm. Finns det bara en lämplig klass & tävling som ligger rätt i tiden så kommer vi att anmäla oss.
Palle har plockat pris i varenda start han gjort i år. Han har nu gått 3 stycken 110. När vi red den första 110-klassen så kändes det en aning rostigt och svagt även om han var felfri & placerad. När vi red den tredje i helgen så kändes det plötsligt lätt. Även om han fick någon distans som inte var perfekt så löste han det med mindre ansträngning än vad jag trodde han skulle göra. Jag vet inte riktigt hur jag kommer göra med Palle. Jag har aldrig räknat med att han ska komma tillbaka till 120-klasser. Än är han inte där, men 115cm skulle jag kunna starta imorgon. Helt plötsligt ligger det ändå inom räckhåll. Samtidigt så börjar han bli till åren, och 120cm är hinder för honom. Kanske är just 110-115cm precis lagom för oss. Vi får se. Tanken är att ju att mamma ska fortsätta att rida honom lite mer med.
Men innan det blir fortsatt träning och sedan tävling så väntar ytterligare ett par lugna dagar för hästarna.
Lämna en kommentar
