Ida har varit på hoppträning för Jenny i kväll. Hon var väldigt fin, som vanligt. Jenny tycker att hon hoppar finare & finare, så kul!
Vi började med att hoppa studs på böjt spår. I vänster varv flyter det så lätt. I höger varv är det svårare. Som unghäst kunde hon inte hålla höger galopp på böjt spår utan slog alltid om, det gör hon inte längre. Dock märks det fortfarande en svaghet när vi utmanar med t.ex. studs på böjt spår. Hon gör det fint, men det märks att det finns en brist i styrka och/eller balans. Jag vet inte riktigt om det handlar om styrka eller balans, hur eller hur så märks det att hon tycker att det är svårare. Jag måste ändå säga att vi gjorde det bra idag, eller det blir bättre & bättre. Så nyttigt för henne att jobba med sådana gymnastikövningar💪
Så småningom hoppade vi en liten bana med lite av varje. Studsen ingick i banan precis som oxer, räcke och även trippelbarr. När vi hoppade på lägre höjd så hittade jag inte riktigt känslan. Gav henne en & annan sämre distans. Lagom till slutet när vi höjde upp till ca 120cm så satt det. Jag hittade känslan och Ida hoppade otroligt väl.
Det är alltid lite irriterande när jag inte riktigt har koll på distanserna. Men jag hoppar inte flera gånger per vecka, så ibland blir det så. Jag blir som sagt lite irriterad när det inte riktigt blir som jag vill men jag lägger ingen större fokus på det. Många ryttare hänger upp sig på att de kommer fel eller att de inte hittar distansen, det är farligt att hamna där. Få saker hämmar en hoppryttare så mycket som dem som ”måste komma rätt”. Det gäller att våga rida i en rytm och understödja den distans som man ”får”. För ja, egentligen tycker jag inte att man får distanser utan att man genom god ridning skapar förutsättningar för att komma bra på hinderna. Nog om det, jag har egentligen så pass mycket att säga om det att det skulle kräva ett eget inlägg. Väljer att avrunda här.
Lämna en kommentar
