Lillan har bara haft bett i munnen tre gånger och förstår inget utav det än. Tills hon hunnit vänja sig och jag har hunnit gå igenom broms & ledande tygeltag från marken så får det tills vidare bli bettlös inridning.
Att bromsas av röst & grimma är det hon varit van vid under hela sitt liv, det sättet förstår hon ganska bra och är trygg med. Även om hon i stort sett tränsar sig själv och har bettet stilla i munnen finns det en risk för att hon skulle bli rädd om jag skulle råka ta lite för mycket om hon exempelvis ger sig iväg lite.
Jag väntar hellre lite för länge med bett än att stoppa in det direkt ”bara för att”. Vi har lite träning kvar innan vi är redo för det steget helt enkelt. För mig är det väldigt viktigt att hon får en bra upplevelse med bett. Om hästen får lära sig tygeltagen utan bett först så ökar förutsättningarna för att hon ska acceptera bettet. Då har hon mindre anledning att ”gå emot” bettet om hon förstår vad tygeltagen betyder. Det ska inte vara en obehaglig upplevelse för hästen att vänjas vid bett. Dessutom, vad ska jag egentligen med ett bett till? Såhär i början så ska vi springa rakt fram och svänga någon gång ibland utan att tappa den som är på ryggen.
Nu när jag varit/är sjuk så har de stora hästarna gått på halvfart (om ens det), men med en 2-åring är det små & korta sekvenser av lärande som gäller. Kräver koncentration av mig, men ingen vidare kraft.
I torsdags skrittade jag & Lillan i ridhuset. Och idag åkte vi dit igen, min tanke var att vi skulle trava för första gången. Och vet ni? Det gjorde vi!!!
Först tog det lite tid innan jag fick henne till trav, hon fattade ingenting först. Mamma fick hjälpa oss med drivningen. När hon väl började trava blev hon lite överrumplad och ramlade iväg med höjt huvud & sänkt rygg. Av ren reflex bromsade jag, hon stannade direkt. Kändes tryggt. Nästa gång förstod hon att hon skulle trava och kom upp i trav direkt. Sedan rullade hon lugnt på. Vi bröt av till skritt och gjorde ytterligare två korta sekvenser med trav innan jag mer än nöjd bromsade in och hoppade av.
Så mycket som jag vilat den senaste veckan har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv. Färglagt målarbilder och plöjt igenom massor utav filmer & dokumentärer på Netflix, Discovery & HBO. Jag har haft stunder där rastlösheten har skjutit i höjden, men på det stora hela har det gått bra. Jag har ändå varit för dålig för att orka göra något. Jag har fortfarande vissa symptom kvar och behöver nog tänka på att ta det lungt en tid framöver, men jag borde sakta kunna återgå till mitt vanliga liv under veckan som kommer. Hoppas jag iallafall.
Idag är tanken att åka till ridhus med Lillan samt rida ut på Palle. Imorgon hoppas jag på att orka rida Ida-Holly i ridhus😊 Men annars är det vila & soffa som gäller fortfarande alltså…
