Idag har jag & Palle tävlat i Jönköping. Vi kom 2:a i 100cm! Första hopptävlingen för oss i år, bättre sent än aldrig. Tanken var ju att komma ut tidigare, men vi har fått stryka oss av lite oturliga anledningar.
Återkommer med fler bilder. Filmen från rundan är något långt ifrån, men jag tror ändå att den är tillräckligt bra. Tänkte ge er en analys av banan & rundan!
Vann pengarna tillbaka, rosett och hudvård. Det var 5 olika produkter, kan visa er det med. Ska kolla igenom det lite noggrannare och knäppa bilder på det imorgon när det är ljust.
Idag har alla 3 hästar blivit ompysslade på gången.
När hästarna går på bete så har vi inte tillgång till något stall. Så klippning av man, pälsglans, pyssel osv prioriteras bort till viss del. Dels för att det inte är lika smidigt att fixa & dona i en box, men också för att spara tid.
Det går åt betydligt mer tid när man ska åka till sommarhagen och hem, det är inte långt, men bilen ska exempelvis packas med rätt utrustning eftersom att sadlar, träns och så vidare finns här hemma. Och eftersom att hagen är så stor så kan det bli en rejäl promenad innan man får in dem. De brukar dock komma på inkallning🙏. Dessutom är det längre till ridbanan därifrån. Allt tar liiite längre tid helt enkelt. ”Onödig lyx” tar jag i mån av tid eller i samband med träning & tävling.
Ingen av mina hästar älskar att bli ryktade. De står snällt och tycker att det är ganska trivsamt, men inte mer än så. Men idag NJÖT alla 3. De hade verkligen saknat att få stå en stund på gången och bli fixade med.
Måndag: Ledig under dagen. Red på förmiddagen. Jobbade eftermiddag + kväll i massagesalongen.
Tisdag: Jobbade förmiddag i massagesalongen. Sedan 2,5 timmes paus mitt på dagen. För kort tid för att rida, men hann med att luncha + mocka & förbereda inför insläppet. Sedan jobb igen under eftermiddag & kväll i massagesalongen.
Onsdag: Jobb i massagesalongen under förmiddagen. Efter det gym. Under eftermiddagen red jag en jobbhäst. Under kvällen körde jag & mamma hem hästarna från sommarhagen. Nu kommer de att förbli hemma.
Såhär kan alltså mina dagar se ut. Imorgon börjar jag att jobba 08:00 i massagesalongen. Tanken är att rida på eftermiddagen. Men vädret ska blir SKIT. Så vi får se vad som går att göra🥲
Bild från en fin morgon i sommarhagen förra veckan, nu är de som sagt hemma vid stallet & vinterhagen igen. Lämna en kommentar
Min egen träning har inte hunnits med den senaste månaden. Jag har kört 5 pass på 4 veckor. Så blir det ibland! Känner inte att jag hade kunnat göra något annorlunda, dygnet har inte fler timmar och först är det skötsel av jobb, hästar, ridning & hund på prioriteringslistan. Ibland blir det inte så mycket tid kvar efter det.
Känns dock väldigt bra att få in det där ynka träningspasset per vecka. Det gör att jag bibehåller det jag redan har. Lite underhåll helt enkelt. Så när det kommer en period där det öppnar upp för lite mer träning så är jag redo att gå in i en fas där jag kan fokusera mer på förbättring.
Jag på gymmet idag. Jag är inte helt kvitt min skada som jag fick i slutet av juli. Men det närmar sig!!! Lämna en kommentar
I fredags ”hoppade” jag Lillan litegrann. Mest bommar och upphöjda bommar. Det gick verkligen superbra och var ett stort steg i rätt riktning. Idag plockade jag upp det arbetet igen, fast denna gången höjde vi upp till strax under 80cm. Så att vi faktiskt hoppade. Och det gick ännu bättre än i fredags!!! Jag låg och rullade på dessa hinder 4-7 gånger på raken i fler än en omgång med en helt galet bra känsla. Hon var helt perfekt. Sedan vi fick ordning på högersvängen så har hennes balans blivit flera snäpp bättre, och vips så funkar ytterligare flera saker. Jag är löjligt nöjd efter dagens ridpass, ny toppnotering för oss som ekipage. Detta är vår bästa hoppning hittills!😭🙏🤎💪
Detta är ytterligare ett bevis på hur viktig balansen är och att man måste komma underfund med den. En obalanserad häst kan vara orsaken till att den rinner iväg, men också att den inte går fram. Det kan yttra sig på flera sätt.
Det är alltid lika frustrerande när människor inte ser detta och säger saker som: ”Han älskar att hoppa”. När hästen i själva verket bara springer i stress och obalans. Eller: ”Han går inte fram, är seg och etc”. Och att man då forcerar hästen framåt. Men att jaga hästen framåt kommer inte att ge dig bjudning eller balans.
Det är så viktigt att försöka att se den hela bilden och förstå VARFÖR det blir som det blir. Först då kan man angripa det problem som gör att hästen inte bjuder framåt eller springer på. Man måste våga att backa och jobba med dessa grejer. Nu börjar allt detta jobb med Lillan att ge utdelning. Hade jag bara kört på och envisats med att hoppa trots att det inte sitter tillräckligt bra så hade jag fått problem med en häst som antingen springer iväg eller blir ”istadig”.
Sakta men säkert! Och med vissa går delar av utbildningen lite saktare än med andra, men rätt som det är så kan utvecklingen skjuta iväg. Detta repeteras om & om igen utav de bästa på clinics och så vidare. Nyckeln är att verkligen ha is i magen och lita på processen. Eller det är åtminstone min filosofi. Och det har ju gett utdelning. Jag är väldigt nöjd med vad jag har skapat ihop med flertalet hästar. Tack vare att jag själv fått utbilda mina ponnyer och hästar så har jag lärt väldigt mycket.
Igår var jag, Jonna och Zacke i Huskvarna. De deltog i John Bauer Trail Run. Jag drack kaffe, åt bullar och tittade på, haha. Det gick bra för dem båda!👏😃
Vi kom hem under senare eftermiddag. Jag hann precis rida Ida innan mörkret. Det blev en lite körig tur. Vi stötte på älg hela 3 gånger (!!!) under rundans gång. Hon blev spänd och jag fick hoppa av delar av rundan så att vi skulle komma vidare.
I lördags så höll jag i träning och efter det hjälpte jag mamma & pappa att rensa ut en gammal lada. Det tog sin lilla tid, så det var det som jag hann med den dagen.
Lyssnade på en podd häromdagen där de tog upp det här med ”märkeshetsen” inom ridsporten. De ansåg att det var värre förr, och det kanske det var. Jag minns när bloggeriet var som störst. Då var inlägg som ”dagens outfit” i fina & dyra märken vardag. Dessa bloggare gick ofta all in på mässorna också, man dreglade ju nästan över inläggen där de visade upp all utrustning som de köpt.
Idag är det annorlunda. Bloggarna har tynat bort. Istället är det Instagram och TikTok. Våra toppryttare och influencers är ofta klädda från topp till tå i några av våra dyraste märken. Viktigt att komma ihåg är att dem ofta är sponsrade. Till och med jag fick en & annan pryl hemskickad till mig under den tid som min blogg var som störst.
Men en viktig faktor angående hur man upplever märkeshetsen (tror jag) är vilken ålder man är i. Jag tror att märkeshetsen är ungefär lika stor nu som då även om den förändrats litegrann, vi som blivit lite äldre kanske inte påverkas på samma sätt utav den längre och upplever då att den minskat . Eller vad tror ni?
Jag köper nästan allt begagnat. Jag lägger hellre mina pengar på att köpa träningar och åka på tävlingar än att ha det senaste i modet. Bra sadel och utrustning som är nödvändig prioriteras.
Det finns mycket snygg utrustning där ute, men inget är så snyggt som att ta väl hand om sin häst, utbilda den fint och rida med stil & klass.
Här är exempel på saker som jag fyndat genom åren:
Nästan alla bett jag har av dyrare märken är köpta på den begagnade marknaden. Har köpt bett av märken som Sprenger, Bomber, Fager, Beris och WTP. Sparat tusentals kronor på detta sätt. På denna bild har Palle på sig benskydd från Veredus, köpte dem begagnade för typ 400 kronor. Tycker att de är jättebra benskydd, men jag skulle aldrig betala det pris som de kostar som nya (om jag inte hade ett gäng tusenlappar över då🤪). Kavajen är också begagnad, hjälmen likaså.Ida i begagnat träns från PS of Sweden och ”flippanbett” från Beris.Detta träns från Micklem är också begagnat!En av mina mest använda kavajer som är från en second hand butik. Kostade nästan ingenting!Begagnat täcke. Begagnad jacka. Ytterligare en begagnad jacka. Ida i begagnat träns från Dyon & bett från sprenger. Jag har min begagnade kavaj på mig. Även hjälmen är begagnad. Hjälmarna jag köpt har varit i princip oanvända och självklart har ingen ramlat av med dem innan. Lämna en kommentar
Igår jobbade jag & Lillan vidare med bommar. Några små små hinder blev det också.
Vi red över två upphöjda galoppbommar med ett galoppsprång emellan. Tre mycket låga ”studs” (mer som 3 stycken upphöjda galoppbommar) samt ett ensamt litet hinder.
Hon var verkligen helt suverän! Fokus på balans, rytm och att lugnt vänta eftersom att hon har lätt för att gå upp i varv. Det gick jättebra. Hon var så himla lyhörd och vågade lita på mig utan att ”göra själv”. Vi rullade på länge över bommarna och de små hinderna. Det blev superfint, gång på gång.
Hon har aldrig känts så okomplicerad att styra runt. Ett stort steg i rätt riktning. Jag är så nöjd!!!
Då har jag anmält mig & Palle till en hopptävling, igen. Tredje gången gillt hoppas jag. Kan det snälla bli av denna gången? Håll gärna tummarna för att det går i lås denna gång. Vill så gärna komma ut på en hopptävling innan året är slut.
Jag anmälde mig till 90 & 100cm. 90cm känns egentligen lite lågt. 110cm en gnutta högt. Nästa år hoppas jag verkligen på att jag & Palle kan göra 4-5 starter på 110-nivå. Det skulle vara så kul. Han blir 18 år under kommande år, så det är liksom nu det gäller.
En bra tränare är OVÄDERLIG. Som ryttare kan man bara KÄNNA, och känslan går inte alltid att lita på. Med hjälp av en tränare så får man någon som faktiskt SER hur det ser ut från marken och kan komma med viktig input.
Om man alltid rider på egen hand så är det lätt hänt att man antar dåliga vanor. Gör man dem tillräckligt länge så kan de vara svåra att bryta. En tränare kan påpeka dessa direkt så att de inte behöver bli ett inrotat beteende.
En tränare är också en trygghet när man ska lära sig nya saker. En tränare vet när det är lämpligt att introducera exempelvis trekombination eller skolor.
De är också till stor hjälp när det gäller problemlösning. Det kan bespara en själv mycket tid och frustation. Dessutom kan en tränare förhindra att små problem blir till ett stort problem.
Något som jag tycker utmärker en bra tränare är att de ska vara villiga att svara på frågor och funderingar. Jag har lärt mig extremt mycket genom att diskutera och prata med mina tränare.
En annan sak som också hjälpt mig väldigt mycket är de tränare som varit så pass involverade i mig (främst Ulla) att de också varit intresserade av att se film från den senaste tävlingen som jag ridit. Oavsett om det gäller hoppning eller dressyr. Om jag själv fortsätter att hålla i träningar och så småningom har elever som tävlar så vill jag mer än gärna ta del av resultat & eventuell film om de vill dela mig sig av detta.
Min mamma kommer inte från någon hästbakgrund. Jag har fått gå banan själv och ta mycket egna beslut från det att jag började att tävla. Under tiden så har vi lärt oss tillsammans och jag har lyckats att ta mig till 130-hoppning på fler än en häst trots att vi fram tills för ett år sedan inte ens haft en ridbana.
En anledning till att jag ändå kunnat ta mig en liten bit påväg utan att komma från en familj som tävlat tidigare är att jag TRÄNAT för tränare i stort sett varje vecka från det att jag var barn till för några år sedan. Vill man bli bättre så snabbt som möjligt så måste man ta hjälp från dem som kan. Och man måste vara ihärdig.
Jag själv föredrar att rida privatlektioner. Då kan jag arbeta med specifika saker och ägna den tid som krävs på det. Det blir också mer aktiv ridning och tid för att samtala kring saker.
Det finns fördelar med att rida i grupp också. Hästen vänjer sig vid andra hästar. Det är oftast billigare. Man kan också se och lära av andra i gruppen. I bästa fall. Jag själv anser att det är viktigt att omge sig med BRA ridning. Om det är mer åt andra hållet så skulle jag vilja påstå att det inte är särskilt lärorikt. Man lär sig inte av att se vad man INTE ska göra. Man lär sig av att se BRA ridning.
Det kan vara svårt att hitta rätt tränare. Jag har ridit för flera tränare, vissa av dem i flera år trots att de inte varit rätt. En sak som jag tycker är väldigt viktig är att en tränare ska ge trygghet och självförtroende. Jag red länge för tränare som bidrog med det motsatta för mig, det bidrog till en stor svacka i ridningen som det tog lång tid att återhämta sig ifrån. Att välja rätt tränare är så viktigt. Det är otroligt betydande för ens utveckling och framgång.
De tränare som varit mest betydelsefulla för mig är Maria, KG, Jens & Ulla. Det har funnits andra betydelsefulla längs vägen också🥰, men dessa fyra är de som hjälpt mig allra mest.
Maria tränade jag för som barn & tonåring, skulle gissa på att jag red för henne i omkring 10 år. Jag red främst dressyr för Maria, men ibland hoppade vi också. KG tränade jag både dressyr och hoppning för, men mest hoppning. Han finns tyvärr inte längre med oss, han var en otroligt viktig influens för mig. Kommer aldrig att glömma bästa KG🕊 Jens tränar jag tyvärr inte för längre eftersom att han flyttat, men han lärde mig massor och jag hade inte varit den ryttare som jag är idag utan honom. Ulla behöver väl ingen närmare presentation, henne tränar jag fortfarande för och vi har snart hängt ihop i 10 år. Jag är så tacksam för all tid, engagemang och kunskap som hon delat & delar med mig🫶 Att jag började träna för henne är ett utav de bästa beslut som jag tagit!
