Jag & Palle åkte på öppen bana idag. Han var superduktig som vanligt! Väldigt roligt. Jag hostat på nätterna nästan hela veckan. Och inatt sov jag endast en timme eftersom att Idun bäljade i sig läderolja igår kväll. Kaos och panik blev det kan jag säga. Än så länge är läget stabilt. Återkommer gällande det. Så att jag faktiskt kunde koncentrera mig på hinderna var ju ett under. Men ridningen kändes väldigt bra och Palle är ju det bästa pillret som finns.
När jag hoppar så är det fokus på balans & rytm i första hand. Utan balans så är det svårt eller rättare sagt omöjligt att hålla en jämn rytm. Utan en jämn rytm är det väldigt svårt att se/hitta/känna en bra distans. Så för mig är de två punkterna den absoluta grunden till att kunna få till hoppningen. Och för att kunna rida i balans krävs det en viss lösgjordhet, harmoni och bärighet. Felar balansen grundar det sig enligt min mening i någon av de tre ingredienserna.
Något annat som är viktigt är vägen/styrningen. Att hästen går på den linjen som jag tänkt mig och att den svänger exakt där jag tänkt mig. Missar man på sådana saker är det lätt att tappa både rytmen och distansen.
Nu när jag inte rider Palle lika mycket så kan jag ibland känna att jag inte riktigt har 100% koll på vägen. Därför rider jag nästan varje pass innanför spåret för att få koll på alla delar samt styrningen. Många sitter och rider ett helt ridpass längs spåret, när de väl ska börja med en övning så märks det direkt att de inte har hästen ”där”. I ett varv så kanske hästen flyter ut lite, i ett annat faller den in.
När jag har balansen, rytmen och vägen kirrad så kanske jag försöker att utveckla min förmåga att använda olika tempo & steglängd. Men för mig & Palle räcker det just nu gott med att fokusera på balans, rytm, väg och distans till hindret.
Förra gången vi var iväg så var han lite väl hetsig mot hinderna. Idag kunde jag lägga ifrån mig handen och bibehålla balans & rytm. Genom att ge ifrån mig handen innan hindret så får han lite extra frihet i sin hals. Han kan sträcka ut den och läsa av hindret. Han får möjlighet att lyfta sin manke och få ett lite rundare språng.
Jag äter kreatin, proteinpulver och i perioder kanske någon bonusgrej, som exempelvis PWO. Jag tar järntabletter och D-vitamin då & då. Exempelvis om jag är trött en dag och tänker: ”Gud vad trött jag är, finns det inget piller att ta?”. Man känner sig ändå lite piggare efter😂
Jag tycker att de flesta proteinpulver är äckliga. Jag ska dock inte sticka under stol med att det är ett smidigt sätt att få i sig mer protein. Just därför envisas jag med att äta det. De proteinpulver som jag tycker är godast är smaken kanelbulle från Tyngre. Och sedan gillar jag de smaker som jag testat från Certan. Deras vaniljbulle är perfekt i gröten. Jag tycker för en gångs skull att det är gott på riktigt👌
Vad det gäller min träning, hälsa & kost så är det verkligen inte träningen som är problemet. Jag älskar att träna. Många pratar om disciplin & yada yada. Men jag behöver inte disciplin för att träna. Det är något som jag gillar att göra och ser fram emot nästan varje gång.
Vad det gäller kost så har jag ju inget problem heller egentligen. Jag äter nog ganska bra. Meeeen jag tycker inte att det är lika roligt eller intressant. Jag hatar att laga mat dessutom. Jag vet att jag äter för lite protein i perioder eftersom att kolhydrater & fett är betydligt godare, hehe. Nu är jag inne i period där jag försöker lite mer. Proteinet ska in. Och detta gör jag för att förhoppningsvis få det resultat som jag förtjänar av mina ansträngningar på gymmet.
Jag trimmade Palle igår och han var verkligen magisk. Vi har en kommunikation som är svår att beskriva. Det är som att vi läser varandras tankar. Jag har sagt det många gånger, men han är verkligen en sådan häst som man bara får en gång. Han var så glad, kraftfull och kändes så jäkla stark & smidig i kroppen.
Idag, lördag, så har Palle fått vila. Däremot så logerade jag faktiskt Ida & Lillan en liten stund vardera. Ida ryktades också. Lillan behöver också en liten omgång med borsten, men det gör jag förmodligen imorgon. De tyckte det var kul att få göra en lätt aktivitet och var faktiskt väldigt skötsamma båda två trots mycket energi. De har vilat helt i 4 veckor. Vädret ser ut att bli fortsatt ganska milt, fortsätter det så kommer det att innebära lite lätta avsuttna aktiviteter då & då.
Lyssnade på en podd häromdagen där de menade att man förr i tiden hade den ponny/häst som man fått och så var det med det. Att man hade större tilltro till att träning skulle göra hästen bra. Idag ska alla ha den bästa hästen. Hästen ska ha det, det, det & DET. Och många får/kan köpa väldigt fina hästar idag. Det har jag märkt under de åren som jag tävlat, folk sitter på helt andra hästar idag än vad de gjorde när jag började att tävla. Trots att vissa har hästar som man själv bara skulle kunna drömma om så byts de ibland ut oftare än vad jag byter strumpor på grund av det ena eller det andra. Kanske för att det saknas tålamod och/eller kunskap. Jag tyckte att de i podden hade en poäng i detta även om jag är lite emot att försköna det som varit. Jag tror att vi har blivit väldigt mycket bättre på många saker genom åren. Kanske lite sämre på andra saker. Hursomhelst.
För ett år sedan skrev jag faktiskt ett inlägg som går in litegrann på detta ämne detta. Då skrev jag såhär:
”Ibland upplever jag att man inte längre tar till vara på det hästmaterial som man har. Ibland känns det som att folk säljer hästar till höger & vänster för att det inte ”funkar”. Tycker att man ofta ser till exempel influencers på Instagram göra detta.
Jag står helt och fullt bakom att vissa individer inte passar ihop. Jag är INTE emot att sälja hästar. Det är inte det. Men ibland saknar jag att se tålamod och att göra det bästa av det man har. Förståelsen kring att riktigt bra saker tar tid att skapa och bygga upp. Kvalitet istället för kvantitet. Inte byta häst vartannat år och tro att det minsann kommer att bli guld och gröna skogar med nästa häst.
Samma sak med unghästar. Vissa verkar hellre föda upp dubbelt så många hästar än att ha hälften så många och se till att föl & unghästar kan grundhanteras. Ibland hade det kanske varit bättre att föda upp hälften så många och verkligen ta vara på dem och utbilda dem rätt från början. Det maximerar ju chansen att hästen kommer att få ett bra liv och en framtida karriär. Jag kanske är ute och cyklar med dessa tankar. Men jag vill iallafall slå ett slag för att ta vara på det man har. Utbildning, tid och träning kan skapa fantastiska saker”.
Jag började min ”karriär” på ett outbildat russ som nästan inte kunde galoppera. Efter flera ÅR av träning blev hon bra på att galoppera, eller tillräckligt bra åtminstone. Jag vann min första riktiga hopptävling och sedan flera dressyrtävlingar på henne. Redan här fick jag lära mig grunderna i hur man får en häst att bli starkare och använda sin kropp smart.
Min nästa häst var en ponny räddad från slakt på grund utav att han blivit oanvändbar på tävlingsbanan pga att sprang till utgången och ställde sig på bakbenen. Jag fick under flera års tid lära mig att att rida denna känsliga häst. Trots att han var gammal var detta ett beteende som försvann med rätt upplägg, träning & förståelse.
Min tredje ponny var en ungponny som min dåvarande tränare lät mig utbilda och ha som min egen. Hon var världens snällaste, men hennes exteriör var ingen höjdare, jag fick åter igen lära mig hur jag skulle rida för att hjälpa henne använda sin kropp på bästa vis. Jag tog henne från inhoppning till LA dressyr & hoppning.
Det var aldrig tal om att jag skulle få någon annan ponny än de jag hade. Och jag lärde mig väldigt mycket på att redan som barn & tonåring få göra det jobbet. Jag är ganska säker på att väldigt många andra barn & ungdomar hade tappat intresset. Men det gjorde inte jag. Att få jobba med en häst i flera år ihop med en tränare och så småningom faktiskt få facit ger otroligt mycket. Hade jag bytt ponny efter exempelvis 2 år i alla dessa fall så hade jag aldrig förstått vad det faktiskt var som krävdes. Vissa saker tar betydligt längre tid än ett år eller två, speciellt när man är barn/tonåring och har massor att lära längs vägen.
Ridsporten är orättvis. Vissa har kapital att köpa sig fina hästar, ridhus och så vidare. Oavsett så måste man vara villig att lära sig om man ska bli så bra som möjligt. Annars kommer du till en återvändsgränd förr eller senare. I slutändan så är det ju hästen och ridkonsten som ska vara den stora passionen. Ju duktigare man blir, ju bättre lyckas man med de hästar som man har. Det gäller helt enkelt att gräva där man står. Oavsett om man har ett russ som inte kan galoppera, rider på ridskola eller har flera lovande hopphästar.
Det arbete jag lade ner på mina hästar uppmärksammades av andra människor även om jag inte förstod det först. Det ledde till att flera ville ha min hjälp. Och så fick jag rida ännu fler hästar. Bra & kunniga människor kommer att se hur du behandlar hästarna, hur noggrann du är, ditt sätt och arbetet som du lägger ner. Förr eller senare så lönar det sig på det ena eller andra sättet.
De flesta hästar är bättre än vad man tror, bara de får chansen. Men oavsett hur ”bra eller mindre bra” hästen är (som det lätt kan bli mycket fokus på), glöm inte att se och älska den för sina personlighet och dennes existens. Inte hur högt den hoppar eller inte hoppar.
Jag på några utav de hästar som jag ridit & tävlat under åren. Väldigt lärorikt!🥰
Det blev ett långt inlägg detta. Kom ihåg att jag bara är en glad amatör och detta är mina tankar, åsikter och funderingar.
Palle kände sig som en riktig gangster efter att han blivit klippt, haha. Film från hans konster finns på min Instagram.
För någon dag sedan så klippte jag Palle. Som vanligt en klippning som inte är den snyggaste, men den fyller sin funktion. Mina hästar går inte så hårt på vintern, det viktigaste är klippa dem på ett sätt som gynnar dem och det liv som de lever.
Jag brukar exempelvis spara magen eftersom att hagen är lerig. Det skvätter upp lera och blött. Och täcket skyddar ju inte där. När det sedan börjar bli varmare så brukar jag göra en sista klippning och då brukar jag klippa bort det mesta.
Ida är inte klippt någonting ännu. Henne kommer att jag klippa i samband med att jag sätter igång henne. Hon trivs inte med att gå med täcke i flera månader. Så jag väntar med att klippa eller klipper på ett sätt som gör att det bara bli vissa dagar eller en kortare period med täcke.
Ida väntar alltid på mig. Hon tar inga egna plötsliga initiativ i anridningen. Hon behöver lite ben då hon gärna backar av på hinderna. Hon vill hoppa av med mycket plats framför sig, det vill säga lite längre ifrån hindret.
Palle är tvärt om. Han kan ta egna initiativ. Snabbt som bara den om han är på det humöret. Han vill gärna attackera hindret litegrann. Han har med tiden blivit jämnare, men han vill alltid intill hindret. Det betyder att han vill hoppa av ganska nära.
Vi fick ett häfte med lite olika checklistor i. Eftersom att jag & Zacke inte är vana vi att träna hundar så var detta faktiskt väldigt bra eftersom att häftet ger förslag på hur man kan försvåra olika moment steg för steg.
Igår kväll var vi på den första omgången av den nya kursen som vi går på med Idun. Jag kan ingenting om hundträning egentligen. Men jag ska försöka att berätta lite om det som vi tränade på.
Det finns flera steg på denna kurs. Vi går steg 1 som är en grundläggande kurs oavsett vilken disciplin som man vill tävla i. Vi har ju dock inga planer på att tävla. Målet med kursen är iallafall att lära sig hur man kan träna för att få hunden att vara engagerad, fokuserad och motiverad.
Igår gick vi bland annat igenom belöning och att ”checka in” hunden. Innan vi börjar med någon uppgift/moment så ska man se till att hunden är incheckad. Att hunden är incheckad betyder att den är med. Innan den är med så är det svårt att börja fokusera på andra saker. Innan man börjar träna på massa andra saker så stämmer man helt enkelt av att hunden är redo. Och detta gör man varje gång. Är hunden inte med på noterna så kommer det att bli svårare att göra olika moment. Så det är steg ett, alltid.
För att få hunden intresserad utav oss så måste vi ha något härligt att erbjuda. Det ska vara godis och leksaker som hunden verkligen gillar. Idun är tacksam att jobba med eftersom att hon är både matglad och har ett starkt föremålsintresse. Det finns mycket kamp i henne. Vi pratade också om hur man kan göra om man har en hund som blir exempelvis manisk i sin kamp, eller om den är så matmotiverad att den blir alldeles stollig. Vi pratade också om hur man kan tänka om man har det motsatta problemet. Hunden är kanske kräsen när det gäller godis. Leksaker kanske den tycker är sådär.
Att kunna belöna med både lek & godis är en fördel eftersom att det kan vara mer fördelaktigt att belöna med det ena eller det andra beroende på situation eller uppgift.
Vi jobbade också med det omvända lockandet vilket vi har gjort en hel del tidigare. Förhoppningsvis kommer vi att lära oss att ta det ett par steg längre denna kurs. Det omvända lockandet är ett sätt att lära hunden att kontrollera sina impulser. Idun är otroligt smart och är superfokuserad på jobb så fort hon landat lite i miljön. Det svåraste med Idun är att hon så gärna vill hälsa på andra människor och hundar om de kommer för nära. Hon ÄLSKAR ju alla SUPERJÄTTEMYCKET och är den gladaste tjej som ni kan tänka er, haha. Men hon skötte sig verkligen kanon igår. Stor ⭐️:a till henne! Vi ser fram emot att jobba vidare.
Vilken grå dag. Och så fortsatte sjuk på det. Avsagt mig jobb både imorgon och på torsdag. Jag har iallafall ridit Palle både idag och igår vilket helt klart har varit båda dagarnas höjdpunkt. Jag har också bokat in en öppen bana i slutet av veckan vilket jag verkligen ser framåt emot! Dessutom loggade jag in på TDB (tävlingsdatabasen) och började fundera på när årets första start ska äga rum🔥
Hej på er! I torsdags åkte jag, Zacke, Idun och min lillasyster upp till Orsa där mina föräldrar hyrde en stuga under veckan som var. Vi kom hem går igen. Det var en väldigt rolig resa!
Tyvärr var jag sjuk, hade en ganska mild förkylning som jag trodde att jag började bli av med. Började känna mig bra i lördags och tänkte att jag kanske skulle vara helt bra idag lagom till ny vecka & jobb. Men nej. Jag är sämre! Så det blir inget jobb varken idag eller imorgon. Onsdag hänger på en skör tråd, men det borde verkligen vända snart. Tråkigast är att min lilla träningsperiod nu blir ännu mindre. TYPISKT!!! Men det finns värre saker här i världen, bara att gilla läget.
Hursomhelst, här kommer ett gäng bilder från resan:
Torsdag eftermiddag och framme! Under fredagen tog jag & Idun en promenad på 60 minuter. Miljöträning deluxe med skidåkare, liftar och andra hundar. Zacke åkte skidor. Jag hade också viljat köra något pass, men det var helt enkelt inte lämpligt eftersom att jag inte kände mig helt frisk. Käk på den närliggande restaurangen!Under lördagen kände jag mig nästan frisk, att jag bara hade lite efterhängande symptom som man kan ha en liten stund efter en förkylning. Så jag gick till gymmet, mest för att kunna göra en liten aktivitet utöver att gå med Idun och sitta i stugan. Jag tränade inte direkt, ville vara på den säkra sidan. Lekte en liten stund bara. Tog inte i nämnvärt. Men det kändes ganska bra. 😍 Det finns lite småroliga saker att ägna sig åt förutom skidor. De har en spelhörna där man kan tävla mot varandra eller maskiner på olika sätt. De hade pingis också, jag & Zacke körde ganska länge. Jag spelade mycket Pingis i skolan när jag var liten. Jag är absolut inte bra på det, men det är kul tycker jag!Lämna en kommentar
Hej allihopa! Jag började min dag med lite sysslor i stallet, både på hemmaplan och i ett annat stall. Sedan gick jag med Idun. Det var en mycket fin morgon! Även om det kan vara jobbigt att motionera en hund i alla väder, årstider och temperaturer så får man se många fina stunder som man kanske inte hade sett annars. Särskilt fint är det oftast vid gryningen tycker jag. En påminnelse om att vara tacksam för varje dag som gryr.
På tal om Idun. Egentligen skulle vi åkt på kursstarten av en ny kurs i kväll. Idun är dock i slutet av sitt löp, så jag & Zacke skulle åkt dit utan henne. Men första tillfället på kursen sköts upp en vecka. Passade ju perfekt för oss. Idun borde ha löpt klart till nästa vecka och jag är förhoppningsvis frisk då.
Efter att jag promenerat med Idun så åt jag frukost. Jag äter aldrig direkt på morgonen utan föredrar att jobba minst en timme utomhus först. Jag vaknar aldrig hungrig. Varierar mellan att äta en sen frukost eller ta lunch som första mål. Det beror på. Jag äter inte förens jag är hungrig.
Frukost! Overnight oats med proteinpulver och lite annat krafs. Vi håller på att rensa lite i skafferi, kylskåp och frys. Bara att hälla ner allt man har, haha. Ytterligare ett ihopkrafsat mål, detta blev väldigt gott! Det är faktiskt ägg i, men hade behövt ytterligare en proteinkälla för att det skulle bli riktigt bra. Ni som vet, ni vet. Proteinet måste in, haha.
Det har varit VÄLDIGT dåligt underlag under veckan. Nu är det isgata. Så Palle har faktiskt vilat. Tanken var egentligen att rida. Han kommer dessutom att få vila veckan ut då det finns lite andra planer resten av veckan. Jag får ta nya tag med honom nästa vecka! Såg att det fanns en öppen bana då, blev helt klart lite sugen. Ska nog kolla om jag kan få någon att hänga med mig & Palle dit.
Hoppas att allt är bra med er och att ni slipper att bli sjuka såhär i förkylningstider. Hörs snart igen!
