Ellens Horselife Inlägg

Idag joggades Lillan. Lite kort i rocken efter gårdagens förträffliga ridpass. Dessutom ordentligt med blåst och lite regn när vi skulle rida. Busväder!

En gnutta trött idag och ville springa på lite. Hon orkade inte riktigt bära upp sin kropp och dök ner lite i handen. En kort ridpass fick duga (det var också tanken från början). Ändå flera väldigt fina sekvenser, kändes dessutom som att hon uppskattade att få galoppera runt när hon kommit igång lite i kroppen. 

För ett halvår sedan hade jag avstått ett ridpass i dagens väder eftersom att det ledde till lite ”för mycket i hennes huvud” som jag var osäker på hur jag skulle hantera. Hon har trots lite för mycket vila denna sommar gjort stora framsteg både fysiskt & psykiskt. Känns som att vårat partnerskap börjar att växa fram på riktigt nu. Ni vet när man börjar kommunicera med varandra och inte bara pratar förbi varandra. 

Dagens ridpass med Lillan blev en succé . Det gick så bra. Jag är alldeles salig och lycklig.

Jag bytte faktiskt betsling på henne idag och hon gillade verkligen mitt val. Idag testade jag att rida på mitt kombinationsträns från Carl Hedin.

Jag rider henne alltid på någon form utav tvådelat bett, idag föll valet på detta från WTP. Det var ett tag sedan jag red på det, men det ihop med tränset gick verkligen hem idag.

Idag tror jag att det var betslingen som gjorde att jag kunde få till det hela vägen, även om det självklart är allt tidigare arbete som möjliggjort framstegen. Förr mixtrade och bytte jag bett mer på mina hästar (även om det var ganska sparsamt då med). Nu byter jag bett ännu mer sällan på hästarna. Jag vet att allt faller på plats när markarbetet gör det. Men ibland kan man behöva göra några små justeringar och det var just det som jag gjorde idag. Fortfarande en väldigt normal och enkel betsling men lite justerad för att förhoppningsvis få henne att trivas lite bättre.

Efter att jag värmt upp henne så jobbade vi över bom, kryss, bom i galopp på böjt spår. Vi överträffade verkligen oss själva. Vi satte det varv efter varv i båda varven. Så himla bra!

Sedan hoppade vi ett par hinder också. Innan har det varit svårt att hoppa henne i galopp. Det är svårt att förklara men hon har liksom skevat till sig precis innan hindret. Vilket har gjort att det varit svårt att styra och påverka henne. Dessutom så har hon lätt för att bli lite stressad och vilja gå iväg.

Idag hittade jag för första gången känslan till hinderna på riktigt. Hon orkade vara rak hela vägen till hindret. Innan har det varit så lågt att hon egentligen bara galopperat över hinderna. Idag hoppade vi ensamma hinder på 80cm och för första gången så klev hon liksom ihop med bakbenen bredvid varandra och tog ett litet språng över hindret istället för att skevt bara välta över.

Idag kände jag en samhörighet, kommunikation och balans som jag aldrig tidigare känt med Lillan. Jag kunde se och känna hur vi skulle kunna hoppa en bana framför mig. Det har känts så långt borta innan, men nu så. Idag hände det. Idag föll några av de pusselbitar på plats som vi jobbat på. Bästa Lillan!