Kategori: Källhults Spotless

Idag fick Lillan och Palle åka på öppen bana. Arrangemanget var jättefint, men på sina ställen i underlaget så hade det blivit lite väl blött. Och just där upplevdes det som halt. Annars var det ett fint underlag, oturligt.

Vi tyckte inte att det kändes tryggt att galoppera, så vi fick helt enkelt nöja oss med att rida över bommar och travhoppa idag. Båda hästarna var mycket fina, och Lillan fick välbehövlig miljöträning. Det blev iallafall två lyckade ridpass, men såklart hade jag hoppats på att kunna rida lite mer. Speciellt när man lägger flera timmar på att åka iväg. Men vi får åka på fler öppna banor framöver.

Lillan höll på att skrämma livet av mig igår när hon plötsligt fick panik på stallgången och slet sig. Det var riktigt obehagligt och det var ren tur att allt gick bra. Det är ju lite så Lillan är. Hon är väldigt reaktiv och kan inte alltid hantera det. Idag skötte hon sig iallafall väldigt bra vilket kändes väldigt skönt. Igår påmindes jag om hur lång resa hon har kvar och jag kände mig verkligen uppgiven, men idag påmindes jag istället om hur långt vi kommit och hur mycket som också funkar bra💖

Idag har Palle & Lillan varit i ridhus. Mamma red Palle och jag red Lillan.

Lillan skötte sig exemplariskt idag. Senast hon gick var på dressyrträningen förra veckan. 6 dagars vila. Räknade med lite extra energi. När vi kom fram så var det ytterligare ett ekipage i ridhuset samt musik på. För ett år sedan hade jag inte kunnat rida Lillan då. Vi har tränat & tränat på att hon ska kunna hantera sådant, och än är det mycket kvar. Men om vi ska jämföra med vart vi började så har vi kommit ljusår framåt. Hon spatserade runt lugn som en filbunke. Jag bad henne att trava en gång på linan bara för att se att hon var med, och det var hon verkligen. Hennes innersta öra var vinklat mot mig och hon läste av mig noga för att kunna svara så snabbt som möjligt. Det var bara att hoppa upp och rida. Och åter igen så gav hon mig ett fantastiskt ridpass. Jag är löjligt glad. Nu känns hon verkligen stabil i ridhuset. Det kanske snart är dags för mamma att testa?

Palle skötte sig med bra såklart. Men mamma hade lite svårt att hitta ridningen idag. När hon ridit närmare 50 minuter (med många pauser såklart) så hittade hon det och de kunde avsluta med 8-10 minuters konstruktivt jobb. Och då jäklar fick de till några sekvenser som var riktigt bra. Speciellt i höger varv. Han var fint framme på båda tyglarna och följde det böjda spåret väldigt fint. Hade knappt kunnat göra det bättre själv. Jag har dock lite svårt att förstå hur det kan ta så lång tid att hitta sin sits och inverkan, men jag får tänka på att jag ridit Palle i 11 år och ridit betydligt mer överlag. Mamma måste bli lite kvickare. Känns det jobbigt och hästen går mer eller mindre dåligt så måste man ändra på något och att våga göra detta lite snabbare. Bland det svåraste med Palle är att han inte har den enklaste munnen. Han vill ha väldigt lätt kontakt, trots detta så kan han bli stark. Då gäller det att inte dra tillbaka. När han lägger sig på när jag rider så lättar jag på handen och/ eller balanserar upp honom för min sits samtidigt. Beror lite på tillfälle. Att lätta i handen när hästen blir stark har ingenting med att jag ”ger mig” att göra utan det är ett faktum att man måste vara 2 för att ha en dragkamp. Väldigt många hästar är inte särskilt starka trots att deras ryttare hävdar det, däremot så har de starka ryttare som själva möjliggör att det blir en dragkamp.