Hej på er! Igår var en ganska vanlig dag, fast ändå inte. Jag jobbade jag som vanligt. Jag & Zacke lunchade på stan, vilket inte hör till vanligheterna. Jag åt årets första semla (alldeles för sent om ni frågar mig, måste äta flera snart, haha). Den var supergod. Lennarts är bäst utav dem som jag smakat i stan.
Och på eftermiddagen hände ytterligare en sak som inte hör till vanligheterna. Jag åkte nämligen längdskidor. Hade sällskap av Zacke och vår kompis Jonna. Det var kul förutom att jag ramlade, haha. Jag har nu ett stort blåmärke på baksida lår. Precis under skinkan. Körde iallafall i 50 minuter. Det kändes över förväntan. Det blev veckans konditionspass det.
Idag skrittade jag ut på Palle i skogen. Det verkar gå fortsatt bra för honom och hans lilla hov. När vi slog på skon igen så var han öm och varm i sin hov, men nu är hoven kall och han verkar helt tillfreds. Jag kommer att skritta på honom helgen ut, känns det fortsatt stabilt nästa vecka så har jag roliga planer för mig & Palle.
Efter att jag ridit Palle imorse så åkte jag in och jobbade. Jag har precis kommit hem. Klockan är nu 17:30 och vi ska strax åka till stan för att gymma. Jag ska bänka!
Här får ni följa med på både med & motgång. Tyvärr har det blivit en liten dos av det senare vad det gäller Palle😔😬
Igår när jag skulle hämta in honom så hade han en tappsko. Det är ovanligt när det gäller Palle. Jag ser att han verkligen stampat och SLITIT av skon. Det blev en ganska stor skada på hoven. Palle har dessutom lite dålig kvalité på sina hovar (speciellt bak), så man vill verkligen inte att det ska hända på honom. Och detta drabbade givetvis en bakhov!
PANIK!
Hovslagaren kunde komma redan idag (🙏🤎) och nu är faktiskt skon på igen. Jag får se vad Palle säger om det. Vi märker snart om han tycker att det känns OK eller om han inte gör det. Vi skrittade en sväng på 40 minuter idag iallafall och det tyckte han var skönt!
Däremot så lyckades han stampa på tygeln så vi passade på att dra sönder vårat hackamore-träns! TYPISKT! Störigt helt klart, men materiella ting går alltid att ersätta.
Tävlandet i Sverige har minskat drastiskt. Det har publicerats många artiklar och krönikor om hur tävlandet minskar och att ridsporten i allt större utsträckning håller på att bli en överklassport. Det görs liknelser med USA (där det är extremt dyrt) att träna & tävla i hästhoppning.
Många uppger ekonomin som den största anledningen till att tävlandet minskar. Att tävla har blivit allt dyrare. Och det är inte bara tävlingarna som ökat i pris. Det har blivit dyrare att leva och att vara hästägare i det stora hela. Foder, strö, hovslagare, vaccinationer, veterinär och utrustning. Allt detta har blivit dyrare. Och så vill du givetvis träna för en tränare också! Speciellt om du har ambitionen att utveckla din häst och göra framgångar på tävlingsbanan. Gärna varje vecka. Tävling har blivit ytterligare en utgift som många på hobbynivå har börjat att välja bort.
Tävlingsstarterna kostar som sagt mer än vad de har gjort tidigare. Och så tillkommer veterinäravgiften. Vill du delta i en amatörtour på någon utav våra finare tävlingsplatser/större tävlingar så får du betala omkring 1000 kronor bara för att FÖRSÖKA att kvala. Men pengarna man betalar bara för att KUNNA tävla har också höjts. En ryttarlicens kostar nu 910 kronor. Och då är vi långt ifrån klara. Vi behöver också vara medlemmar i en klubb samt lösa hästlicens. Hästlicens kostar 360 kronor i år. Medlemskap kostar 420 kronor i min klubb (vilket jag givetvis unnar dem varje krona av). Så för att jag ens ska kunna anmäla till en tävling med Palle eller Ida så har jag betalat 2040 kronor. Och då har jag ju inte ens anmält till en tävling än.
Vad kostar en tävlingsstart då? 350 kronor är inte ovanligt att jag får betala för en 120-klass. Du kanske vill starta 2 klasser? Då är det 700 kronor. Och så måste du ju betala veterinären också. Räkna med 850 kronor för två starter.
Så först över 2000 kronor för att kunna anmäla Ida eller Palle. Sedan betala 600-800 för att tävla EN dag. Och så ska du ta dig till tävlingen. Bränsle och andra kostnader tillkommer.
För mig är det uteslutet att åka på meeting. Att betala boende och uppstallning för flera tusenlappar på detta är inte möjligt. Ridsporten har under senaste åren tappat jättemånga tävlingsryttare. Framförallt dem på min nivå. Hobbynivån. Det är väldigt synd. Det fyller inte på underifrån. Och de där hobbyryttarna som ”bara” tävlar 3-6 gånger per år kanske väljer bort att åka ut på tävling överhuvudtaget. Det är väldigt många ryttare som jobbar med hästar på ett eller annat vis som numera fyller upp startlistorna. Det har också gjort att det är betydligt svårare för amatörer att placera sig och vinna tillbaka eventuella pengar vilket man kanske ändå lyckades göra i större utsträckning förr.
Förra året gjorde jag rekordfå starter. Jag kommer även i fortsättningen att behöva tänka över hur många starter som jag gör eftersom att det blivit så pass mycket dyrare. Jag har full förståelse för att arrangör och att SVRF måste höja priserna i dessa tider, men ju mer det höjs, ju fler tävlingsryttare tappar vi. Och när färre betalar måste priserna höjas ytterligare.
Tidigare i veckan bokade jag faktiskt in mig & Palle på ytterligare en öppen bana. I helgen närmare bestämt! Jag har också spanat in en tävling i februari som jag eventuellt kommer att anmäla till. Måste bara fixa nya licenser. Och så ska vädret var skapligt. Jag åker inte i snöstorm. Att tävla på vintern är alltid en chansning!
Och alldeles nyss (medans vi var på kvällens hundkurs) så bokade vi in oss på ytterligare en kurs med Idun som kommer att äga rum i april. Då är det specialsök som vi ska testa på! Väldigt spännande. Men först ska vi givetvis fokusera och gå klart vår nuvarande kurs. Det är fyra tillfällen kvar. Idun var riktigt duktig i kväll och vi fick till det väldigt bra💃
I lördags kväll så tog vi in hästarna vid 22-tiden. Idun var med som vanligt. Precis när vi tar in hästarna så stänger vi in henne i sadelkammaren för att hon inte ska vara i vägen.
Som tidigare nämnt så oljar jag vissa av mina träns just nu. Jag använder en väldigt gammal olja till det, den luktar lite konstigt, men tränsen har blivit fina så jag har tänkt att jag ändå kan använda upp oljan även om den kanske inte är optimal. Det är en gammal läderolja som vi fått en större mängd av för länge sedan. Förmodligen är det en blandning mellan olika typer utav oljor. Läste lite om gamla läderoljor och de är inte så vegetabiliska som de oljor som man ofta säljer nu för tiden.
Idun har aldrig varit intresserad oljan och jag har tidigare haft locket på för säkerhets skull. Men just i lördags blåste tydligen förändringarnas vindar. Locket var inte på, och Idun tyckte plötsligt att den gamla läderoljan var det bästa som hänt henne. När vi öppnade dörren till sadelkammaren så stod hon och lapade i sig. När vi sa hennes namn så försökte hon att sätta i sig ännu mer & snabbare men avbröt ändå det hon höll på med efter att slafsat i sig lite extra & snabbt under någon sekund.
Vi tänkte att hon inte kan ha hunnit få i sig så mycket. Det går snabbt att ta in hästarna och vi slänger alltid in godis som hon kan söka efter under den minuten som vi tar in hästarna.
Idun verkade må bra efteråt. Men vi stannade uppe till ca 00:30 för att se att hon inte började att bete sig konstigt. Allt verkade dock bra. Vi somnade vi 01:00 men vaknade igen vid 02:00. Då sprutade det ut olja ur baken. Och det slutade inte. Då förstod vi att hon fått i sig en STOR mängd.
Så det blev ju kaos & panik. Panik över att hon fått i sig så mycket utav något som inte ska ätas. Och kaos i huset. Oljan var överallt. Luktade fruktansvärt och otroligt svårt att få bort både från golv & hund. Vi fick skura flera gånger.
Idun fortsatte dock att må fortsatt bra genom hela denna process. Veterinären gav bland annat rekommendation på att ge aktivt kol, så det gjorde vi. Veterinären hade ingen direkt erfarenhet av hundar som ätit så mycket olja som inte är vegetabilisk, huvudsaken var att laget var stabilt och att hålla koll på förändringar.
Idun har otroligt nog inte bajsat på sig en enda gång. Hon har kunnat hålla sitt bajs trots att oljan bara rann ut non stop fram till igår kväll. Vi har badat henne 5-6 gånger och trots detta så släpper inte oljan. Helt otroligt. Jag vet ju att oljan hon ätit är lite speciell, den är ganska svår att handskas med.
Idag är det måndag morgon och läget är fortfarande stabilt. Idun är fortfarande fet i pälsen och helt slut efter en helg med lite sömn och hög stress. Men oljan rinner inte ut längre och hon är faktiskt stabil i magen i övrigt vilket känns helt sjukt. Förhoppnings fortsätter det så.
Detta blev en viktig påminnelse om att alltid hundsäkra så gott det går. Så dumt att vi inte lade på locket, det är ju verkligen inte Iduns fel utan vårat. Men jag såg verkligen inte detta komma. Idun må vara lite knäpp och är inte helt främmande för att äta konstiga saker, men så extrem är hon inte. Detta var verkligen helt ur hennes karaktär.
Jag lade ut ett par storys på instagram och fick otroligt mycket återkoppling. Lyckönskningar men också massa meddelanden om det värsta som mina följares hundar ätit och ändå klarat sig bra. Och det var inte nådigt vad hundar kan ställa till med ibland. Roligt när människor delar med sig💖 Tack!
Så ja. Det var en liten summering om min helg det. Så glad & tacksam för att det verkar ha gått bra. Nu är det måndag morgon och efter att ha i princip dygnat i helgen så kan jag säga att vi alla sov extremt gott natten till idag. Jag började min dag utvilad med kaffe & Nyhetsmorgon vilket kändes som en extrem lyx, speciellt efter en helg som denna. Senare idag är det tillbaka till jobbet som gäller. Jag har inte jobbat på evigheter då jag varit sjuk i nästan 2 veckor (!). Men nu kör vi igen!
Jag & Palle åkte på öppen bana idag. Han var superduktig som vanligt! Väldigt roligt. Jag hostat på nätterna nästan hela veckan. Och inatt sov jag endast en timme eftersom att Idun bäljade i sig läderolja igår kväll. Kaos och panik blev det kan jag säga. Än så länge är läget stabilt. Återkommer gällande det. Så att jag faktiskt kunde koncentrera mig på hinderna var ju ett under. Men ridningen kändes väldigt bra och Palle är ju det bästa pillret som finns.
När jag hoppar så är det fokus på balans & rytm i första hand. Utan balans så är det svårt eller rättare sagt omöjligt att hålla en jämn rytm. Utan en jämn rytm är det väldigt svårt att se/hitta/känna en bra distans. Så för mig är de två punkterna den absoluta grunden till att kunna få till hoppningen. Och för att kunna rida i balans krävs det en viss lösgjordhet, harmoni och bärighet. Felar balansen grundar det sig enligt min mening i någon av de tre ingredienserna.
Något annat som är viktigt är vägen/styrningen. Att hästen går på den linjen som jag tänkt mig och att den svänger exakt där jag tänkt mig. Missar man på sådana saker är det lätt att tappa både rytmen och distansen.
Nu när jag inte rider Palle lika mycket så kan jag ibland känna att jag inte riktigt har 100% koll på vägen. Därför rider jag nästan varje pass innanför spåret för att få koll på alla delar samt styrningen. Många sitter och rider ett helt ridpass längs spåret, när de väl ska börja med en övning så märks det direkt att de inte har hästen ”där”. I ett varv så kanske hästen flyter ut lite, i ett annat faller den in.
När jag har balansen, rytmen och vägen kirrad så kanske jag försöker att utveckla min förmåga att använda olika tempo & steglängd. Men för mig & Palle räcker det just nu gott med att fokusera på balans, rytm, väg och distans till hindret.
Förra gången vi var iväg så var han lite väl hetsig mot hinderna. Idag kunde jag lägga ifrån mig handen och bibehålla balans & rytm. Genom att ge ifrån mig handen innan hindret så får han lite extra frihet i sin hals. Han kan sträcka ut den och läsa av hindret. Han får möjlighet att lyfta sin manke och få ett lite rundare språng.
Jag trimmade Palle igår och han var verkligen magisk. Vi har en kommunikation som är svår att beskriva. Det är som att vi läser varandras tankar. Jag har sagt det många gånger, men han är verkligen en sådan häst som man bara får en gång. Han var så glad, kraftfull och kändes så jäkla stark & smidig i kroppen.
Idag, lördag, så har Palle fått vila. Däremot så logerade jag faktiskt Ida & Lillan en liten stund vardera. Ida ryktades också. Lillan behöver också en liten omgång med borsten, men det gör jag förmodligen imorgon. De tyckte det var kul att få göra en lätt aktivitet och var faktiskt väldigt skötsamma båda två trots mycket energi. De har vilat helt i 4 veckor. Vädret ser ut att bli fortsatt ganska milt, fortsätter det så kommer det att innebära lite lätta avsuttna aktiviteter då & då.
Lyssnade på en podd häromdagen där de menade att man förr i tiden hade den ponny/häst som man fått och så var det med det. Att man hade större tilltro till att träning skulle göra hästen bra. Idag ska alla ha den bästa hästen. Hästen ska ha det, det, det & DET. Och många får/kan köpa väldigt fina hästar idag. Det har jag märkt under de åren som jag tävlat, folk sitter på helt andra hästar idag än vad de gjorde när jag började att tävla. Trots att vissa har hästar som man själv bara skulle kunna drömma om så byts de ibland ut oftare än vad jag byter strumpor på grund av det ena eller det andra. Kanske för att det saknas tålamod och/eller kunskap. Jag tyckte att de i podden hade en poäng i detta även om jag är lite emot att försköna det som varit. Jag tror att vi har blivit väldigt mycket bättre på många saker genom åren. Kanske lite sämre på andra saker. Hursomhelst.
För ett år sedan skrev jag faktiskt ett inlägg som går in litegrann på detta ämne detta. Då skrev jag såhär:
”Ibland upplever jag att man inte längre tar till vara på det hästmaterial som man har. Ibland känns det som att folk säljer hästar till höger & vänster för att det inte ”funkar”. Tycker att man ofta ser till exempel influencers på Instagram göra detta.
Jag står helt och fullt bakom att vissa individer inte passar ihop. Jag är INTE emot att sälja hästar. Det är inte det. Men ibland saknar jag att se tålamod och att göra det bästa av det man har. Förståelsen kring att riktigt bra saker tar tid att skapa och bygga upp. Kvalitet istället för kvantitet. Inte byta häst vartannat år och tro att det minsann kommer att bli guld och gröna skogar med nästa häst.
Samma sak med unghästar. Vissa verkar hellre föda upp dubbelt så många hästar än att ha hälften så många och se till att föl & unghästar kan grundhanteras. Ibland hade det kanske varit bättre att föda upp hälften så många och verkligen ta vara på dem och utbilda dem rätt från början. Det maximerar ju chansen att hästen kommer att få ett bra liv och en framtida karriär. Jag kanske är ute och cyklar med dessa tankar. Men jag vill iallafall slå ett slag för att ta vara på det man har. Utbildning, tid och träning kan skapa fantastiska saker”.
Jag började min ”karriär” på ett outbildat russ som nästan inte kunde galoppera. Efter flera ÅR av träning blev hon bra på att galoppera, eller tillräckligt bra åtminstone. Jag vann min första riktiga hopptävling och sedan flera dressyrtävlingar på henne. Redan här fick jag lära mig grunderna i hur man får en häst att bli starkare och använda sin kropp smart.
Min nästa häst var en ponny räddad från slakt på grund utav att han blivit oanvändbar på tävlingsbanan pga att sprang till utgången och ställde sig på bakbenen. Jag fick under flera års tid lära mig att att rida denna känsliga häst. Trots att han var gammal var detta ett beteende som försvann med rätt upplägg, träning & förståelse.
Min tredje ponny var en ungponny som min dåvarande tränare lät mig utbilda och ha som min egen. Hon var världens snällaste, men hennes exteriör var ingen höjdare, jag fick åter igen lära mig hur jag skulle rida för att hjälpa henne använda sin kropp på bästa vis. Jag tog henne från inhoppning till LA dressyr & hoppning.
Det var aldrig tal om att jag skulle få någon annan ponny än de jag hade. Och jag lärde mig väldigt mycket på att redan som barn & tonåring få göra det jobbet. Jag är ganska säker på att väldigt många andra barn & ungdomar hade tappat intresset. Men det gjorde inte jag. Att få jobba med en häst i flera år ihop med en tränare och så småningom faktiskt få facit ger otroligt mycket. Hade jag bytt ponny efter exempelvis 2 år i alla dessa fall så hade jag aldrig förstått vad det faktiskt var som krävdes. Vissa saker tar betydligt längre tid än ett år eller två, speciellt när man är barn/tonåring och har massor att lära längs vägen.
Ridsporten är orättvis. Vissa har kapital att köpa sig fina hästar, ridhus och så vidare. Oavsett så måste man vara villig att lära sig om man ska bli så bra som möjligt. Annars kommer du till en återvändsgränd förr eller senare. I slutändan så är det ju hästen och ridkonsten som ska vara den stora passionen. Ju duktigare man blir, ju bättre lyckas man med de hästar som man har. Det gäller helt enkelt att gräva där man står. Oavsett om man har ett russ som inte kan galoppera, rider på ridskola eller har flera lovande hopphästar.
Det arbete jag lade ner på mina hästar uppmärksammades av andra människor även om jag inte förstod det först. Det ledde till att flera ville ha min hjälp. Och så fick jag rida ännu fler hästar. Bra & kunniga människor kommer att se hur du behandlar hästarna, hur noggrann du är, ditt sätt och arbetet som du lägger ner. Förr eller senare så lönar det sig på det ena eller andra sättet.
De flesta hästar är bättre än vad man tror, bara de får chansen. Men oavsett hur ”bra eller mindre bra” hästen är (som det lätt kan bli mycket fokus på), glöm inte att se och älska den för sina personlighet och dennes existens. Inte hur högt den hoppar eller inte hoppar.
Jag på några utav de hästar som jag ridit & tävlat under åren. Väldigt lärorikt!🥰
Det blev ett långt inlägg detta. Kom ihåg att jag bara är en glad amatör och detta är mina tankar, åsikter och funderingar.
Palle kände sig som en riktig gangster efter att han blivit klippt, haha. Film från hans konster finns på min Instagram.
För någon dag sedan så klippte jag Palle. Som vanligt en klippning som inte är den snyggaste, men den fyller sin funktion. Mina hästar går inte så hårt på vintern, det viktigaste är klippa dem på ett sätt som gynnar dem och det liv som de lever.
Jag brukar exempelvis spara magen eftersom att hagen är lerig. Det skvätter upp lera och blött. Och täcket skyddar ju inte där. När det sedan börjar bli varmare så brukar jag göra en sista klippning och då brukar jag klippa bort det mesta.
Ida är inte klippt någonting ännu. Henne kommer att jag klippa i samband med att jag sätter igång henne. Hon trivs inte med att gå med täcke i flera månader. Så jag väntar med att klippa eller klipper på ett sätt som gör att det bara bli vissa dagar eller en kortare period med täcke.
