Idag började jag min morgon med att bygga om på banan samt sladda. Fick hjälp av mamma, så det gick hyffsat fort. Nu är banan redo för morgondagens träningar😃
Nu lite snabb frukost. Sedan rida Lillan och tävlingsfixa. Och efter det är tanken att åka ytterligare en vända till Jönköping, fast med Ida.
Idag har alla 3 hästar blivit ompysslade på gången.
När hästarna går på bete så har vi inte tillgång till något stall. Så klippning av man, pälsglans, pyssel osv prioriteras bort till viss del. Dels för att det inte är lika smidigt att fixa & dona i en box, men också för att spara tid.
Det går åt betydligt mer tid när man ska åka till sommarhagen och hem, det är inte långt, men bilen ska exempelvis packas med rätt utrustning eftersom att sadlar, träns och så vidare finns här hemma. Och eftersom att hagen är så stor så kan det bli en rejäl promenad innan man får in dem. De brukar dock komma på inkallning🙏. Dessutom är det längre till ridbanan därifrån. Allt tar liiite längre tid helt enkelt. ”Onödig lyx” tar jag i mån av tid eller i samband med träning & tävling.
Ingen av mina hästar älskar att bli ryktade. De står snällt och tycker att det är ganska trivsamt, men inte mer än så. Men idag NJÖT alla 3. De hade verkligen saknat att få stå en stund på gången och bli fixade med.
Sammanfattning av de senaste dagarna:
Måndag: Ledig under dagen. Red på förmiddagen. Jobbade eftermiddag + kväll i massagesalongen.
Tisdag: Jobbade förmiddag i massagesalongen. Sedan 2,5 timmes paus mitt på dagen. För kort tid för att rida, men hann med att luncha + mocka & förbereda inför insläppet. Sedan jobb igen under eftermiddag & kväll i massagesalongen.
Onsdag: Jobb i massagesalongen under förmiddagen. Efter det gym. Under eftermiddagen red jag en jobbhäst. Under kvällen körde jag & mamma hem hästarna från sommarhagen. Nu kommer de att förbli hemma.
Såhär kan alltså mina dagar se ut. Imorgon börjar jag att jobba 08:00 i massagesalongen. Tanken är att rida på eftermiddagen. Men vädret ska blir SKIT. Så vi får se vad som går att göra🥲
Igår var jag, Jonna och Zacke i Huskvarna. De deltog i John Bauer Trail Run. Jag drack kaffe, åt bullar och tittade på, haha. Det gick bra för dem båda!👏😃
Vi kom hem under senare eftermiddag. Jag hann precis rida Ida innan mörkret. Det blev en lite körig tur. Vi stötte på älg hela 3 gånger (!!!) under rundans gång. Hon blev spänd och jag fick hoppa av delar av rundan så att vi skulle komma vidare.
I lördags så höll jag i träning och efter det hjälpte jag mamma & pappa att rensa ut en gammal lada. Det tog sin lilla tid, så det var det som jag hann med den dagen.
Lyssnade på en podd häromdagen där de tog upp det här med ”märkeshetsen” inom ridsporten. De ansåg att det var värre förr, och det kanske det var. Jag minns när bloggeriet var som störst. Då var inlägg som ”dagens outfit” i fina & dyra märken vardag. Dessa bloggare gick ofta all in på mässorna också, man dreglade ju nästan över inläggen där de visade upp all utrustning som de köpt.
Idag är det annorlunda. Bloggarna har tynat bort. Istället är det Instagram och TikTok. Våra toppryttare och influencers är ofta klädda från topp till tå i några av våra dyraste märken. Viktigt att komma ihåg är att dem ofta är sponsrade. Till och med jag fick en & annan pryl hemskickad till mig under den tid som min blogg var som störst.
Men en viktig faktor angående hur man upplever märkeshetsen (tror jag) är vilken ålder man är i. Jag tror att märkeshetsen är ungefär lika stor nu som då även om den förändrats litegrann, vi som blivit lite äldre kanske inte påverkas på samma sätt utav den längre och upplever då att den minskat . Eller vad tror ni?
Jag köper nästan allt begagnat. Jag lägger hellre mina pengar på att köpa träningar och åka på tävlingar än att ha det senaste i modet. Bra sadel och utrustning som är nödvändig prioriteras.
Det finns mycket snygg utrustning där ute, men inget är så snyggt som att ta väl hand om sin häst, utbilda den fint och rida med stil & klass.
Här är exempel på saker som jag fyndat genom åren:
Då har jag anmält mig & Palle till en hopptävling, igen. Tredje gången gillt hoppas jag. Kan det snälla bli av denna gången? Håll gärna tummarna för att det går i lås denna gång. Vill så gärna komma ut på en hopptävling innan året är slut.
Jag anmälde mig till 90 & 100cm. 90cm känns egentligen lite lågt. 110cm en gnutta högt. Nästa år hoppas jag verkligen på att jag & Palle kan göra 4-5 starter på 110-nivå. Det skulle vara så kul. Han blir 18 år under kommande år, så det är liksom nu det gäller.
En bra tränare är OVÄDERLIG. Som ryttare kan man bara KÄNNA, och känslan går inte alltid att lita på. Med hjälp av en tränare så får man någon som faktiskt SER hur det ser ut från marken och kan komma med viktig input.
Om man alltid rider på egen hand så är det lätt hänt att man antar dåliga vanor. Gör man dem tillräckligt länge så kan de vara svåra att bryta. En tränare kan påpeka dessa direkt så att de inte behöver bli ett inrotat beteende.
En tränare är också en trygghet när man ska lära sig nya saker. En tränare vet när det är lämpligt att introducera exempelvis trekombination eller skolor.
De är också till stor hjälp när det gäller problemlösning. Det kan bespara en själv mycket tid och frustation. Dessutom kan en tränare förhindra att små problem blir till ett stort problem.
Något som jag tycker utmärker en bra tränare är att de ska vara villiga att svara på frågor och funderingar. Jag har lärt mig extremt mycket genom att diskutera och prata med mina tränare.
En annan sak som också hjälpt mig väldigt mycket är de tränare som varit så pass involverade i mig (främst Ulla) att de också varit intresserade av att se film från den senaste tävlingen som jag ridit. Oavsett om det gäller hoppning eller dressyr. Om jag själv fortsätter att hålla i träningar och så småningom har elever som tävlar så vill jag mer än gärna ta del av resultat & eventuell film om de vill dela mig sig av detta.
Min mamma kommer inte från någon hästbakgrund. Jag har fått gå banan själv och ta mycket egna beslut från det att jag började att tävla. Under tiden så har vi lärt oss tillsammans och jag har lyckats att ta mig till 130-hoppning på fler än en häst trots att vi fram tills för ett år sedan inte ens haft en ridbana.
En anledning till att jag ändå kunnat ta mig en liten bit påväg utan att komma från en familj som tävlat tidigare är att jag TRÄNAT för tränare i stort sett varje vecka från det att jag var barn till för några år sedan. Vill man bli bättre så snabbt som möjligt så måste man ta hjälp från dem som kan. Och man måste vara ihärdig.
Jag själv föredrar att rida privatlektioner. Då kan jag arbeta med specifika saker och ägna den tid som krävs på det. Det blir också mer aktiv ridning och tid för att samtala kring saker.
Det finns fördelar med att rida i grupp också. Hästen vänjer sig vid andra hästar. Det är oftast billigare. Man kan också se och lära av andra i gruppen. I bästa fall. Jag själv anser att det är viktigt att omge sig med BRA ridning. Om det är mer åt andra hållet så skulle jag vilja påstå att det inte är särskilt lärorikt. Man lär sig inte av att se vad man INTE ska göra. Man lär sig av att se BRA ridning.
Det kan vara svårt att hitta rätt tränare. Jag har ridit för flera tränare, vissa av dem i flera år trots att de inte varit rätt. En sak som jag tycker är väldigt viktig är att en tränare ska ge trygghet och självförtroende. Jag red länge för tränare som bidrog med det motsatta för mig, det bidrog till en stor svacka i ridningen som det tog lång tid att återhämta sig ifrån. Att välja rätt tränare är så viktigt. Det är otroligt betydande för ens utveckling och framgång.
De tränare som varit mest betydelsefulla för mig är Maria, KG, Jens & Ulla. Det har funnits andra betydelsefulla längs vägen också🥰, men dessa fyra är de som hjälpt mig allra mest.
Maria tränade jag för som barn & tonåring, skulle gissa på att jag red för henne i omkring 10 år. Jag red främst dressyr för Maria, men ibland hoppade vi också. KG tränade jag både dressyr och hoppning för, men mest hoppning. Han finns tyvärr inte längre med oss, han var en otroligt viktig influens för mig. Kommer aldrig att glömma bästa KG🕊 Jens tränar jag tyvärr inte för längre eftersom att han flyttat, men han lärde mig massor och jag hade inte varit den ryttare som jag är idag utan honom. Ulla behöver väl ingen närmare presentation, henne tränar jag fortfarande för och vi har snart hängt ihop i 10 år. Jag är så tacksam för all tid, engagemang och kunskap som hon delat & delar med mig🫶 Att jag började träna för henne är ett utav de bästa beslut som jag tagit!
Lillan gjorde det i tisdags. Ida i onsdags. Och idag, torsdag, var det Palles tur att galoppera över bommar.
Fick till ett riktigt bra arbete på honom också. På Lillan är det balans, lugn & vänta som gäller. När hon är i balans så är hon också i en väldigt trevlig form automatiskt. Faktum är att allt känns väldigt lätt när vi hittar balansen.
Ida är ganska balanserad i sitt utgångsläge. På henne fokuserar jag på bärigheten, engagemang och genomsläppligheten i sidorna eftersom att hon lätt blir lite av en platt planka.
På Palle fokuserar jag på att han ska vara kvar i bärigheten och samtidigt gripa sig för ordentligt då han blir något kort i steget och inte riktigt är framme för skänkeln. Jag vill att han ska komma ut i sitt härliga steg utan att han går isär eller tappar lösgjordheten. Skulle han göra det så får jag själv backa lite. Men det gjorde han inte. Han var rund, kraftfull och vi hittade precis dit jag ville. Jag såg avstånden extremt bra på honom idag och kunde hålla ett jämnt tempo och komma ner eller mindre perfekt hela tiden. Väldigt go känsla.
Samma övning, men olika inverkan beroende på häst. Slutresultatet ska vara detsamma, men vägen dit ser olika ut beroende på hästarnas styrkor & svagheter.
Spåra och forma. Det är inte så enkelt som det låter. Jag jobbar på det varje ridpass, mer eller mindre.
Många böjer och ställer sina hästar i halsen för mycket. Hästar kan klia sig själva på röven. Deras hals är otroligt rörlig, att böja hästen i halsen kommer inte att ge dig lösgjordhet. Det finns fortfarande dem som anser att sitta och förböja hästen är ett bra lösgörande arbete. Som ni förstår håller jag verkligen inte med om det.
När hästen spårar och är formad utefter voltspåret på rätt sätt med sin kropp så är det enkelt för ett ställande tygeltag att gå igenom. Något som jag lärt mig är jag får ta ställande tygeltag, MEN om det inte går igenom så får jag acceptera det. Då har jag inte gjort klart jobbet i resten av hästens kropp. När hästen inte är färdigt eftergiven eller balanserad så är det en stor chans att det ställande tygeltaget inte riktigt går igenom. Det löser man inte genom att ta ett större/hårdare tygeltag som man pressar igenom. Det slutar bara med att du böjer halsen för att hästen ger vika för trycket i munnen, och det kan ju kännas bra för stunden. Men det skapar inget inför framtiden. Det ger istället en illusion av att jag har skapat något.
Idag har jag ridit Lillan. Vi jobbade med att spåra och att vara i balans. Bitvis så ber jag henne att forma sig i innersidan, men bara om hon först spårar. Det är SUPERVIKTIGT att jag har min hand omvriden, mjuk och framför mig utan att för den delen släppa tygeln. Styra och inverka med sätet. Jag har varit extra sträng mot mig själv det senaste, jag har varit extremt fokuserad för att hålla balansen och göra mig själv till en lätt ryggsäck för henne att bära.
Vi red över bommar idag och ett pyttelitet hinder. Det gick verkligen jättebra. Hon väntade så himla fint och gjorde det jättebra i båda varven. Spelade ingen roll om vi kom lite nära eller stort. Hon var kvar i balans, rytm och lugn. Perfekt! Nu har vi haft två riktiga PANGPASS på raken. Superkul!
Igår kväll var vi på en trevlig kräftskiva🥳
Idag åkte jag, Zacke & Idun på utflykt mellan 10:00-15:00. Vi promenerade i Huskvarna och gick in i några affärer som Zacke ville gå in i.
När jag kom hem bytte jag om och sedan möttes jag & mamma i stallet ca 15:20. Hon hjälpte mig när jag red Lillan & Ida. Jag var helt slut när vi träffades. Frös och var trött. Ville bara ligga i soffan. Ibland får man dock ta sig i kragen och bara göra. Och det var precis det jag gjorde. Både Lillan & Ida var superfina och det blev två riktigt bra ridpass. Ny energi tankad! Nu blir det soffmys och lite god mat. Dags att ladda upp inför nästa vecka💪
