Jag börjar att jobba vid 11-tiden idag. Det betydde att jag hade gott om tid i morse. Passade på att lägga in nytt strö till hästarna, fylla på vatten och helt enkelt fixa med lite småsaker som behövde göras. Så skönt. Nu är allt tipp-topp inför insläpp i kväll!
Du kanske vill att hästen ska galoppera över bommar, men det kanske är lite svårt att komma in rätt? Behöver du hjälp att hålla ute galoppen fram till hindret? Eller kanske vänta och hålla ihop galoppen? Eller bara jämna steg? Ja då är galoppbommar efter ett hindret utmärkt att ta hjälp av då & då tycker jag.
Min elev fick göra denna övning idag, och jag kommer att göra den själv framöver också. En övning som går att anpassa beroende på syfte, men som många också klarar av att göra.
När jag utbildade travaren Dodo för ett par år sedan så tog vi mycket hjälp av serier som denna vilket hjälpte honom väldigt mycket med galoppen. Slänger in en liten film på honom, han utvecklades så himla fint trots en ofördelaktig exteriör och avlad för trav. Vi hoppade enstaka hinder upp till 125cm!
Igår hade vi faktiskt en sjukt mysig dag. Jag & Zacke träffade vår kompis Lucas och vi började med frukostbuffé på Konditori Lennarts. Det fanns ingen mat i överflöd, men allt som behövdes. Jag & Zacke sa att vi måste äta frukost där fler gånger framöver. Väldigt mysigt och gott.
Sedan åkte vi till Tegnértornet. Ett utsiktstorn. Man kommer upp i tornet genom att gå i en spiraltrappa. Den kränger en smula när man går i den, och hela tornet svajar faktiskt litegrann när man är där uppe. Och då var det ändå så gott som vindstilla igår. Så det var faktiskt ganska jobbigt att gå upp i tornet, men jag gjorde det. Jag är aldrig höjdrädd när jag är uppe på ”toppen”, men trappar & stegar tycker jag är sjukt obehagligt. Jag har heller inga problem med att åka glashiss upp i skyskrapor eller liknande. Det är just att ta sig fram för egen maskin i stegar och trappor som dessa som gör att jag får känslan av svindel. Kan varken titta ner eller upp😅
Och efter detta så jobbade jag en stund på eftermiddagen innan jag for hem för att mocka och fixa hästarnas boxar inför gårdagkvällens insläpp. Sedan anslöt jag till Zacke & Lucas igen för att grilla och umgås resten av kvällen.
Summan summarum en riktigt bra dag!
Lämna en kommentar
Nu är nästan allt hindermaterial klart!🎨🖌️ Vi körde ut en del av det på banan igår. Såhär blev det:
Igår hade vi en riktiga skyfall här. Kom över 80 mm. Galet. Ridbanan stod inte riktigt pall utan behövde fixas till idag. Vore ju dumt att bli arbetslös🤪
Idag var det dags för Palle & Lillan att åka till vår equiterapeut för att gå igenom kroppen och bli ompysslade.
Lillan fick en ordentlig behandling eftersom att hon har spänningar/smärta i slutet av sin ländrygg pga sin skada. Hon tyckte att det var jätteskönt och visade att hon ville ha en ganska hård massage. Dessutom fick hon laser också. Skönt för henne att få åka iväg och göra något positivt istället för långa och lite negativt laddade resor till veterinären. Så detta behövde hon efter allt som varit.
Palle kändes toppenfin. Alltid skönt att höra. Han fick beröm för sin rörlighet och muskulatur. Och det rimmar också med känslan den senaste tiden. Han har känts väldigt fin & fräsch.
Hästarna älskar verkligen vår equiterapeut. Om ca 2 veckor är det Idas tur💜
FÖRE:
EFTER:
Grinden och det ena paret med ifyllnader är nu så gott som klara. Det andra paret är inte målade ännu, det lutar åt att vi kör en annan färg på dem. Vi jobbar vidare så återkommer jag förhoppningsvis med slutresultatet inom kort!✨
För er som undrar och kanske missat tidigare inlägg. Detta är alltså blivande hindermaterial som vi köpt på Jem & Fix samt kompletterat med lite eget snickeri på. Så fort det är klart så ska det köras till ridbanan och ingå i hinderparken!
Lämna en kommentarVeckan som var bjöd på jobb, hästeri, lunch med mormor och 25-årsfest. Lite av varje alltså!
Idag har mamma hoppat Palle. Det gick jättebra. Väldigt mycket börjar att falla på plats. Det svåraste är nog att ”se avstånd”. Balans, rytm och styrning börjar nämligen att sitta riktigt bra. Och det är en förutsättning för att avståndsbedömningen ska kunna växa fram mer & mer.
I högre klasser i hoppning är det en absolut nödvändighet att vara säker på sin avståndsbedömning. Hur snabbt man lär sig detta hör ihop med både utförande, erfarenhet och talang.
Med tiden så lär man sig om man ska bibehålla samma steglängd eller successivt länga eller korta galoppsprången mot ett hinder. Idealet är att ekipaget kommer rätt på varenda hinder i en jämn rytm på ett samspelt och harmoniskt sätt.
Detta är en väldigt viktig färdighet att utveckla om man vill hoppa större hinder, men också en utav de svåraste skulle jag säga.
Min mamma har en ganska dålig avståndsbedömning vilket beror på hennes bristande erfarenhet när det gäller hoppning. Hon säger själv att hon har svårt för att både se och hinna inverka. Men på något sätt måste det vuxit fram en känsla för det även om mamma inte tycker att hon ”ser”, för de kommer ganska sällan fel på hinderna.
Det blir sällan bra om man låser sig fast för mycket vid att se avstånd, det brukar hämma rytmen. Det måste få växa fram, det går inte att forcera. Det är iallafall min erfarenhet. För att det ska kunna växa fram så måste man hålla sig till vissa principer. Det ena är att kunna hålla en jämn och balanserad rytm. Det ska vara en rund, aktiv och jämn galopp. Detta ska man kunna bibehålla på volt, rakt spår och mot hinder.
När hästens steglängd och rytm är förutsägbar så underlättar det när man ska orientera sig till hindret. När du har hittat rytmen så har du också mycket lättare för att se avstånden konsekvent.
För att kunna rida i en jämn rytm och också ha möjligheten att påverka sin häst så är balans är A & O. En välbalanserad häst kan hålla en jämn rytm och bära upp sin kropp oavsett om den hoppat ett hinder, svänger eller springer rakt fram. Att hästen kan bära upp sin kropp är en förutsättning för att kunna reglera den. En häst som är i balans och vältränad har också lättare för att göra ett bra språng om den skulle komma lite nära eller långt ifrån hindret vilket är viktigt eftersom att man inte kommer att komma rätt på hinderna varje gång. Givetvis är det också en förutsättning att ryttaren är i balans.
Summa summarum. När jag hjälper mamma att hoppa så fokuserar vi mycket på att kunna hålla en jämn rytm och skapa förutsättningar för att kunna se avstånden. Ibland hinner hon att uppfatta hindret ganska bra, men det är inte alltid som hon hinner att inverka. Det är viktigt att ha en lämplig höjd på hinderna, det ska inte vara för obehagligt för Palle att komma på en sämre distans. Och som ryttare ska man inte behöva känna att man ”måste” komma rätt innan det är tillräckligt befäst, då blir man lätt osäker i sin ridning. Hästen ska kunna klara hindret utan att behöva ta i för mycket. Annars dödar man snabbt hästens hoppglädje & självförtroende. Lämplig höjd och en bra galopp är så viktigt. Då kan man lösa det mesta även om det blir tokigt ibland.
Det var lite om mina tankar det. De hoppade riktigt bra idag och vi supernöjda båda två!😀
Lämna en kommentarDiskdegeneration med förkalkning. Så lyder Lillans diagnos. Jag har googlat jättemycket för att liksom bena ut exakt vad det är hon lider av och om jag kan hitta andras erfarenheter.
Jag tänkte förklara lite mer kring hennes diagnos. Som ni vet är jag ingen veterinär. Jag kanske har helt fel eller fått något om bakfoten, men här kommer en sammanfattning om det som besvärar henne. Att forska och lära mig mer om den här skiten är ett sätt för mig att bearbeta detta. Sannolikheten att vi tar oss ur detta är ju stort sett lika med noll, men om stora beslut ska tas så vill jag känna att jag gjort det jag kan och har kunskap och förståelse om situationen.
Vad är en diskdegeneration? Det är kort och gott en nedbrytning av av disken. När disken skadas/bryts ner så kan den börja trycka på omgivande vävnad & nerver.
Vad innebär förkalkning? Förkalkning innebär att kroppen har bildat ben eller kalklagringar som svar på t.ex. långvarig belastning, inflammation eller degeneration i ryggraden. Det kan i vissa fall påverka närliggande nerver, vara smärtsamt och bidra till minskad rörlighet.
Lillan har fått dessa fynd på grund utav ett trauma. Hon kan t.ex. ha gått omkull. Jag har sett henne gå omkull under sina år som unghäst då hon var väldigt fumlig ett tag. Hon har dessutom rullat fast i boxen en gång. Det är exempel på när den här skadan kan ha skett. Det är dock väldigt svårt att avgöra om hon haft detta sedan hon började att ridas eller om det kom senare. Om det alltid varit där under de åren som hon varit ridhäst så förklarar det varför hon haft så svårt för saker. Det försämrar också prognosen avsevärt.
Tyvärr finns det inte mycket forskning eller information kring hennes tillstånd. Det finns hästar som repar sig, men det finns EN komponent som gör att prognosen tyvärr blir så mörk som den är på just Lillan. Och det är att hon uppvisar neurologiska problem, också kallat ataxi. Hästar som uppvisar detta har ingen bra prognos vilket gjorde att de dömde ut henne direkt och dessutom tyckte att det var ett skäl till att låta henne somna in. Ju fler och värre kliniska symptom hästen har, ju sämre prognos. Rent krasst är det ju så att dessa fynd kan finnas på friska hästar, det är mer eller mindre normalt hos både djur & människor som åldras. Så de kliniska symptomen spelar stor roll när man ska ge en prognos.
Min egen bedömning av Lillan är att hon har en relativt god kroppsuppfattning. Skulle jag t.ex. flytta hennes bakben i sidled eller ställa det framför det andra så skulle hon rätta benet till en korrekt position. En neurologiskt påverkad häst kan lämna benet felplacerat. Hon rör sig också normalt på rakt spår. Kan gå både uppför och nedför. Över stock och sten. Däremot så kommer hennes rörelsestörning i ena varvet på böjt spår. Dessutom snubblar hon mycket på böjt spår. Jag gissar på att det beror på svaghet i bakbenen och koordinationsproblem/ataxi. Kanske gör det böjda spåret att de berörda nerverna som förmodligen är involverade belastas mer? Och att det då leder till att hon inte riktigt reder ut det.
I samband med att vi började att utreda henne så fick hon vila. Det gjorde henne snabbt mycket sämre. Kanske hade det gått snabbt åt fel håll oavsett? Eller så mådde hon helt enkelt ”bra” av att tränas lite lätt.
Det är givetvis svårt att säga hur ont Lillan har. Jag tror att hon har ont till och från. Men jag tror INTE att hon lider i dagsläget. Hon uppvisar inget pain face. I hagen känns hon villig till att röra sig. Hon är glad och harmonisk. Jag vet att hästar kan maskera smärta otroligt bra. Men jag känner också mina hästar, så jag tror inte att jag är helt fel ute. Jag är dock medveten om att detta snabbt kan förändras till det sämre. Lillan är otroligt kommunikativ, när hon tidigare varit besvärad av andra saker så har hon visat det. Det har varit ord & inga visor. På det sättet är hon en väldigt tydlig häst.
Tyvärr finns det ingen behandling för detta. Det finns inget som man kan göra mer än att ge metacam och låta hästen vila. Vi behöver ett mirakel. Tyvärr är ataxi ett tillstånd som ytterst sällan går tillbaka. Det är ett kroniskt och/eller progressivt tillstånd som tyvärr ofta förvärras med tiden.
Även om prognosen är så pass dålig så att de dömde ut henne så finns det ett faktum. Och det är att vi vet väldigt lite om skador på diskar i den regionen på hästar. Det finns nästan ingen forskning. Eftersom att Lillan i dagsläget ändå mår ”bra” så kommer jag ändå att vilja ge henne lite mer tid. Jag kommer att påbörja en rehab och se hur hon svarar på det helt enkelt. Jag är inte riktigt redo att ge upp än.
Lämna en kommentar