Igår hade jag Ida i sjukhagen hela dagen, men idag går hon tillsammans med Palle i den större hagen. Just nu verkar hon må ganska bra, fortsatt lite sämre aptit, men äter ändå, bajsar & dricker. Hon ser inte längre bekymrad ut, hon ser ganska tillfreds ut. Vill gärna bli gosad och kliad på, och hon rör sig lydigt på linan. Ser fräsch ut i kroppen.
Det är bra att hon äter. Hon har en känslig mage och jag är extra noga med att hon har något att äta på nästan hela tiden.
Hon har bajsat hela tiden, så det har inte varit tal om någon förstoppning. Åtminstone inte någon allvarlig sådan. Vi har lite olika teorier om vad det är/varit. Hur eller hur så är hon under fortsatt observation. Förhoppningsvis så fortsätter hon att pigga på sig. Snacka om att det varit något med Ida nästan HELA tiden detta året, och detta gjorde mig orolig. Nu när hon mår bättre så känner jag mig lugnare.
Gårdagen för Ida:
Mash. Promenader & lugn longering. Sedan kolla tempen, slemhinnor och så vidare med jämna mellanrum. Och sedan sjukhage igen. Vill ha henne i sjukhagen för att kunna kontrollera exakt hur mycket hon äter, bajsar & dricker.
Lyckades ändå med detta utan att behöva ställa in mitt jobb igår. Jag jobbar mycket denna vecka och det hade varit jobbigt att behöva ställa in. Jag kunde åka hem en snabbis på lunchen, och så kunde Zacke som jobbar hemma hålla lite koll på att det fortsatte att gå åt rätt håll. I situationer som dessa är det verkligen guld värt att ha sina hästar på hemmaplan, vågar inte tänka på hur krångligt det hade varit om jag hade haft dem uppstallade någonstans. Speciellt när man ska upp och promenera & checka på natten.
Jag såg denna svamp på en promenad häromdagen och slogs av hur perfekt den var, haha. Är detta ett tecken på ålderdom? Att gång på gång säga hur fina morgonar, dagar & kvällar det varit den senaste tiden och att stanna till för att titta på växter & svampar😂Lämna en kommentar
Vi kom hem strax efter 16:00 från tävlingen igår. Och då blev det till att sätta fart. Hayley & Lillan skulle tillfälligt köras ner från betet och Ida ridas lite lätt.
Hayley & Lillan hemma✅Ida joggad✅
Anledningen till att vi körde hem dem igår var för att det skulle flyta på smidigt idag. Idag fick nämligen Hayley åka till veterinären och dra ut sina vargtänder. Hon skötte sig jättebra. Skönt att vara av med dem!
Drogad tjej som piggnar till inför hemfärd.
Idag har jag dessutom hunnit att springa runt sommarhagen. Ville kontrollera att staketet var intakt efter stormen som var i lördags. Allt såg fint ut!
Staketkoll✅När Hayley vilat lite så åkte vi sedan tillbaka till sommarhagen med Hayley & Lillan.
Jag var inte säker på om jag skulle hinna rida också, tar ju lite tid att dra ut tänder och transportera hästar fram & tillbaka. Men jag lyckades klämma in ett kort pass på 30 minuter. Kändes väldigt bra att få in det. Imorgon jobbar jag verkligen hela dagen och då kommer det tyvärr inte att hinnas med.
Idag har jag hållt i träningar både på hemmaplan och bortaplan😀
Det är roligt att hålla i träningar, men det är svårt. Jag vill helst inte ha gruppträningar. Det tycker jag är svårt att få till bra. Jag vill möta det berörda ekipaget exakt där det är och ta det därifrån.
Man vill ju vara den skojiga tränaren som kommer med roliga övningar. Samtidigt så är det viktigt att nöta basic saker. Att få hjälp med övergångar, böjt spår och så vidare. Många gånger så är det exakt det som man behöver. Så det är en avvägning, både och behövs!
En annan sak som är utmanade är när man möter nya ekipage. Det är så olika hur mycket kunskap de har sedan innan. Speciellt om de är barn. Hur mycket teori ska man blanda in, och hur snabbt? Ibland finns det mycket som man vill förmedla, och då gäller det att börja i rätt ände så att det finns en röd tråd.
Det roligaste med att träna andra är att få möta människor & hästar. Nörda ridning. Få vara med och se framstegen. Även om jag själv inte är utbildad så är det roligt att få dela med sig av den kunskap som jag själv har.
Byggde om inför eftermiddagens träning under lunchen☀️ Lämna en kommentar
Palle & Ida bjöd på riktigt bra ridpass igår. Speciellt Palle. Han var så fin!
Jag fokuserade på galoppen. Växlade lite uppåt, sedan lite nedåt. Sedan uppåt igen. Ni fattar. Om jag samlar honom för länge eller vill lite för mycket så blir han ”stampig” och kryper ihop. Han hamnar bakom skänkeln och ”fastnar”. Han tappar helt enkelt bjudningen och arbetet. Han blir rakare i sina haser och stöter ifrån snarare än att fjädra. Han lyssnar ju lydigt neråt (och för någon som inte har lärt sig så mycket än så kan det ju verka som att han jobbar bra), men lydigt & långsammare är inte samma sak som att bära mer. Jag gör ju inte övergången neråt för att det ska gå långsammare, utan för att han ska arbeta MER med sin kropp. Jag gör den i syfte att stärka honom.
Med det sagt så fokuserade jag på att göra SMÅ skiftningar för att behålla bjudningen och arbetet. Samma sak när det gällde att växla uppåt. Palle var pigg igår, så någon gång ökade han lite mer än vad jag tänkt. Han sköt iväg och gick isär en smula. Samma tänk där. Långsamt växla uppåt för att behålla honom hos mig.
Hellre små skiftningar med kvalité i ett gott arbete snarare än att bara gasa & bromsa, det räcker nämligen inte. Jag vill att övergången ska vara mjuk, rak, i balans och på bakbenen.
Igår kväll var jag på hoppträning för Pontus igen. Vi har 50 minuter dit. Och träningen börjar vid 19:30. Så vi var inte hemma förens strax efter 22:00. Det var lite så det var förr i tiden. Då var det många sena kvällar.
Jag rider ju inte lika mycket för tränare längre, men annars har jag gjort det VARJE vecka i MÅNGA år. Då var det standard att komma hem vid den tiden eller ibland ännu senare. Det märks att jag inte är lika van vid det längre. Jag hade svårt att sova inatt eftersom att jag var lite uppe i varv (fokuserat & ansträngt mig) så pass sent in på kvällen. Sedan blev det ju visserligen inte bättre av att när jag 22:30 satt i soffan och skulle äta ett litet kvällsmål precis innan läggdags så tömde Idun sina analkörtlar helt spontant medans hon satt mellan mig & Zacke i soffan🤣 Det blev en pöl🙃 Det luktade vedervärdigt och det var bara till att börja riva av soffans klädsel. Sedan in med Idun i duschen. Vips så hade det gått en timme till innan vi kom i säng.
MEN NOG OM DET, HAHA.
Hoppträningen igår gick bra. Mycket bättre än sist. Ida var mycket mer avspänd. Hon var mer runt skänkarna och genomsläpplig. Förra gången var hon stressad eftersom att det var hennes första hoppträning i grupp på över ett år, så det kändes skönt att hon var mer bekväm igår. Jag är väldigt nöjd med henne. Hon kändes bra på när jag värmde upp på marken och så småningom över hinderna. Däremot så fick vi inte riktigt till bomövningen som vi gjorde lite längre in i uppvärmningen. Där kunde jag känna att hon fortfarande ”höll lite på sig”. Hon ville räta ut sig och hade svårt att bibehålla arbetet före, över & efter bommarna. Hon är inte rädd för bommarna och det är inte svårt att komma rätt, men det blir lite ryckigt. Vi tappar arbetet och ”hjulet tuggar inte riktigt runt” över bommarna om ni förstår vad jag menar. Det var en sådan övning som jag vet att vi skulle kunna göra riktigt bra hemma, men med en gnutta extra spänning så gjorde det att vi inte riktigt kunde rida den som jag hade hoppats. Men det är sådant som kommer att bli bättre ju mer jag & Ida kommer iväg och tränar på bortaplan.
Jag & Ida hade ett väldigt bra ridpass igår. Vi börjar komma i allt bättre form. Jag red dressyr och vi jobbade en hel del med förvänd galopp. Det var faktiskt ett tag sedan, men hon gjorde det riktigt bra. Hon blir tyvärr ganska stressad och hetsig när jag tar tyglarna i skritt. Det kan rent av bli en härdsmälta i hennes huvud en dålig dag. Jag har jobbat mycket på det. Det är synd att jag inte riktigt kan få det att funka, annars hade jag känt mig mer motiverad att kanske rida en & annan dressyrtävling på henne också. Vi har startat några LB:er för flera år sedan med resultat på 60-65%. Jag blir ändå lite sugen på att kanske göra något mer försök. Nu får man ju dessutom rida lätt, jag tror att det hade gynnat henne.
Vi har iallafall ytterligare en hoppträning inbokad inom kort, och så är jag lite sugen på att eventuellt lösa licens och kanske hinna göra någon start eller två i år ändå. Vi får se hur det blir. Det känns också lite onödigt att lösa licens för flera hundra kronor när man bara hinner att rida någon tävling. Samtidigt så bidrar det givetvis till att göra sig redo inför nästa säsong. Jag får fundera lite till.
Hur som haver så är min tävlingssäsong inte klar. Jag & Hilma är i detta nu anmälda till vår tredje tävling. Och det finns andra tävlingar som är intressanta för Palle och/eller Ida.
Jag har haft en lugn vecka. Endast jobbat litegrann onsdag-fredag då Zacke varit iväg. Men det har varit fullt upp ändå.
Palle & Ida är här hemma. Lillan & Hayley på bete. Så det är stallet gånger två morgon & kväll. Sedan Idun på det. Hon ska ha promenad morgon, lunch & kväll (och lite rastning däremellan). Gärna lite träning också. I vanliga fall så sköter jag hästarna och Zacke Idun. Det tar ändå sin lilla tid extra när man ska fixa alla djuren själv.
Klämt in lite jobb här & var vilket det blir i helgen också. Har även ett litet större helgjobb på G om ca 3 veckor. Så dessa lite slöa dagar kommer att jobbas in.
Hur som helst. Varit helt underbara dagar att fixa med djuren. Superfint väder! Perfekt återhämtning för mig. Jag har dessutom passat på att tvätta massvis av handdukar. Som massageterapeut blir du väldigt bra på att tvätta, haha.
Hoppas att allt är bra med er och att ni får en fin fredag. Jag ska passa på att åka till mormor & fika☕🍪
Den senaste tiden så har jag sett flera trådar i gruppen ”Dressyrsnacket” på Facebook som berör samma ämne, nämligen att samma ryttare gång på gång vinner alla klasser i ett område på en procent mellan 68-70+. Personen ifrågasätter varför dessa inte går upp i klass och att det är osportsligt. I det senaste inlägget som också fått mest uppmärksamhet så är den berörda klassen LA:3.
Det finns mycket att säga om detta. Ur flera perspektiv. Jag måste först & främst säga att jag INTE känner igen fenomenet, men det kan ju givetvis vara så att det är så i den berörda personens område. Jag har faktiskt aldrig varit med om ett ekipage som år in och år ut plockar vinstrosett efter vinstrosett en längre tid utan att gå vidare i klass. Och även om det skulle vara på så vis så finns det kanske goda skäl till att ekipaget inte kan gå vidare i klass. Här finns det knappt tillräckligt med dressyrekipage för att det ska vara försvarsbart för arrangören att anordna tävlingar ens. Så denna uppfattning ligger ganska långt ifrån vad jag anser vara verklighet här😅
Dessutom, om jag ska sticka ut hakan lite… 68-70% är inte överdrivet mycket. Om någon åkte runt och sopade banan på 75% regelbundet så skulle jag bli lite irriterad och tycka att ekipaget skulle gå upp i klass. Att få 68-72% är inget konstigt tycker jag. Tycker man det så kanske man själv ska fundera på om det är så att man själv rider en för svår klass. När jag rider in på banan så vill jag ändå känna att jag kan landa kring 70% om det är en dag som allting stämmer.
Det betyder inte att jag ser ner på dem som får en lägre procent, det får vi alla, men om man känner att man måste klaga så kanske man ändå ska ta sig en funderare. Vi har olika förutsättningar, men att gnälla över att någon vinner på 70% tycker jag osar lite ”dålig förlorare”. Jag tycker att man får göra det bästa som man kan med det man har, är man ihärdig så ger det oftast utdelning förr eller senare i de lättare klasserna.
Jag har fått se mig slagen många gånger. Jag har ALDRIG ridit in på dressyrbanan med en dressyrstammad häst. Jag har ofta fått tävla mot hästar med betydligt bättre gångarter än mina. Istället för att gnälla så får man helt enkelt anstränga sig mer, dagen du kan sätta programmet i fin balans, harmoni, korrekthet i en bra form så ger det i princip ALLTID utdelning upp till LA-nivå.
MEN. Det ska sägas att det säkerligen kan se väldigt olika ut i olika delar av landet. Jag ser inte ner på dem som upplever detta, jag kan förstå det även om jag inte delar samma upplevelse eller åsikt. Kände ändå att jag ville säga mitt om detta.
En bra lösning är att vissa arrangörer delar upp sina klasser i två avdelningar. En klass för dem som aldrig ridit över 65%, och en för dem som ridit klassen på mer än 65%. Det tycker jag är en kanonbra grej!
Jag & Merry red LA på 73% som bäst, ett resultat som tog flera år att jobba fram. Vi red sedan några MSV C där vi fick 66% som bäst.
Jag & Palle red MSV C på 58-65-ish procent i 3 år innan vi var tillräckligt bra för att vinna på 71% som vi till slut gjorde. Och bara för att vi kom dit så betydde ju inte det att vi sedan var redo för att gå upp till MSV B eftersom att han inte byter rent. Istället för att klaga på att det var andra som vann under dessa tre år så tränade jag vidare, både på tävling och för min dressyrtränare.
Och med detta så vill jag inte lyfta hur bra jag själv är om någon vill tolka det så, utan mer att om man verkligen vill något så kan du oftast uppnå det i de lättare klasserna. Kämpa på!!!
Vad är era tankar & erfarenheter?🤗 Det är helt okej att ha olika åsikter. Jag tror att beror mycket på vad man har för erfarenheter gällande detta sedan tidigare.
