Idag har jag efter över ett års väntan fått packa transporten för att åka på hopptävling med Ida. Äntligen!
Alltså hon var så pigg. Det gick så snabbt. Jag visste knappt om jag hoppat rätt bana efter att jag var klar. Tyvärr rev vi sista hindret, annars hade vi kommit 3:a. Hon lekte verkligen igenom dagens 110-klass. Det var hon som hoppade med mig, inte jag som hoppade med henne.
Öronen var så spetsade och hon sökte hindren som bara den. Känns som att hon saknat sitt jobb🥹 Bästa!!!
Bli först att kommentera